Attityd nu, EU!

Ungerske härskaren Viktor Orbán har ritat om landets konstitution, inskränkt pressfriheten, trampat ned den dömande maktens oberoende, han har satsat cirka 50 miljoner euro på en reklamkampanj med drag av 1930-talets judeförföljelser.

Men han kunde inte tvinga ungrarna till valurnorna. Valdeltagandet i folkomröstningen om EU:s flyktingkvoter stannade under 50 procent.

EU-ledare skyndade sig därför att förklara omröstningen ogiltig eftersom den inte nådde upp till det av Orbán ställda kravet på 50 procent.

Är det allt EU förmår? Ett samstämmigt fniss över Orbáns så kallade misslyckande – som till exempel av Aftonbladets erfarne utrikeskommentator Wolfgang Hansson utropas till en "framgång för EU".

EU behöver alla framgångar vi kan registrera.

Men räkna inte in det 98-procentiga (!) ungerska nejet i framgångarnas pärlband.

Orbán kan – och kommer – i kraft av sitt partis majoritet låta stifta nationella lagar som hindrar landet att verkställa den fördelning inom EU som gav Ungern 1 294 flyktingar att ta emot.

(För övrigt samma fördelning som Finland "godkände" genom att lägga ned sin röst.)

Och vad säger omvärlden? Man försöker sjunga i dur men det klingar i moll.

EU vet inte hur man ska förhålla sig till Ungern. Landet som har dragit maximal nytta av unionens struktur- och lantbruksfonder. Nationen som blev EU-medlem med nästan lika lågt valdeltagande som för en vecka sedan.

Minns vi något artikulerat tvivel från det välkomnande EU:s sida? Vi tolkade det som en övergående brist hos ett förtryckt folk utan konstitutionell vana.

Morgondagen såg 2004 fortfarande ut som en höstmorgon i skärgården: disigt, men där bakom skönjer man ljuset och den vackra dag som kommer.

Vi hade inte sett det som skulle komma. Att de gamla eliterna en dag skulle pressas från två håll – av högerextremister och av en vänster utanför socialdemokratin som också på sitt sätt sjunger det nationellas lov.

Elitens, den traditionella maktens utrymme krymper.

Nationalsocialister och andra extremgrupper hyllar den gamla isolationistiska tanke som när den tar genvägen vänder sig inåt mot ett folk, utvalt att utestänga andra. Det är där Ungern befinner sig. Nästa fas riskerar koncentrera sig på att utrensa de avvikande som redan finns i landet men som befläckar nationalismen.

Viktor Orbán kan inflatera nationalismen till en helt ny nivå under resan fram till 2020.

1920 påtvingades Ungern ett fredsfördrag efter första världskriget. Trianon-fördraget berövade landet 72 procent av landytan och 61,8 procent av befolkningen.

Samma ungrare som röstade in landet i EU ser fördraget som en historisk orättvisa.

Orbán har självfallet sikte på hur han utnyttjar 100-årsjubileet 2020. Vi vill möjligen inte veta, men vi kan inte välja bort det. Till och med folkomröstningskampanjen kan i det perspektivet te sig blek.

Däremot kan vi styra om våra verbala instinkter som på ett irriterande sätt har präglat dagarna efter den ungerska folkomröstningen.

Man kan snurra flaskan och låta den peka ut vilken politiker som helst i vilket som helst gammalt EU-land.

De uttrycker varianter på ett tema som inte längre är vare sig kärt eller lärt.

De säger att EU utvecklas via kriser. Med tanke på att EU befunnit sig i kontinuerlig kris sedan 2008 borde unionen vara en fullfjädrad demokratisk mannekäng som får catwalkens första rad att flämta av upphetsning.

EU har förvisso hamrat upp regelverk för budgetunderskott och banker – men än så länge har inga av de nya reglerna testats i operativ praktik.

Det motsatta har vi bevittnat: EU har tvingats backa från regler, inte för att de har varit svåra att tolka utan för att man inte har haft det politiska modet att tillämpa vad man har skapat.

Tillbaka till catwalken. Låt oss mer eller mindre slumpmässigt välja en av kommentarerna till den ungerska folkomröstningen: den svenske EU-parlamentarikern Fredrik Federley (C). Ställd inför det ungerska nejet säger Federley: Det finns inte något bättre än EU.

Låter det bekant så byt ut EU mot demokratin och du minns var du hört det tidigare.

Naturligtvis. Det finns inte något bättre än demokratin. Men det är en jämförelse som slår fel. Det finns väl en bättre (tillämpad) demokrati? Det finns väl ett bättre EU?

EU-kommissionen har inte skapat den framvällande nationalismen.

Det krävs insatser av fler instanser för att kreera ett så fult tryne.

Liksom 30-talet leddes mot katastrofen av en räcka krafter som pekade i samma riktning, är extremnationalismen – och dess folkliga stöd – en produkt av många missriktade, om än välmenande, krafter, de flesta med ekonomiska intressen.

När allt är till salu är ingenting längre värt någonting.

Ska vi sätta in ett hemvärn mot extremismen måste vi börja med att hävda andra värden – men utifrån det självklara att det ekonomiska inte saknar betydelse för de lägsta nivåerna i livet.

Jag ogillar termen "EU-eliten" eftersom det känns som om vi försöker skjuta ifrån oss vårt eget ansvar.

Men det finns en politisk och ekonomisk elit och inte sällan – tyvärr för ofta – talar de ett språk som är latin för omgivningen.

När takten är för snabb i förhållande till komplexiteten i vad man bygger lyssnar växande skaror till dem som talar förenklat mot bättre vetande.

Vi kan peka finger mot politiska cyniker som utnyttjar läget.

Vi kan – som under den gångna veckan – förundra oss över att Viktor Orbán och andra anser sig kunna ta emot EU:s pengar men inte dess värderingar.

Men det som kan rädda unionen och Europa är att vi tar till oss skillnaden mellan "Det finns inget bättre än EU" och "Det finns ett bättre EU". Det senare kräver attityd, en dos ödmjukhet – en unionell bristvara.

Orbán förändras inte, det är EU:s roll.

Torbjörn Kevin

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00