Attacker mot de civila

De hjälparbetare som vågar stanna kvar i de här länderna blir lovliga byten, och tvingas i allt högre grad att stänga in sig själv bakom höga murar.

Jag började jobba för FN år 2000. Min första postering var i Irak, då landet ännu leddes av Saddam Hussein. Att räkna mjölsäckarna i en av de lagerlokaler som amerikanerna bombade med jämna mellanrum var farligt, men i övrigt var jag sällan rädd. Lokalbefolkningen, myndigheterna och rebellerna i landets norra delar skilde lätt på det FN de hatade och en FN-funktionär som gjorde sitt jobb. Trots säkerhetsrestriktionerna kände jag mig sällan rädd.

Över ett decennium senare, i början av Syrien-kriget befann jag mig i Turkiet. Personalen i mitt team intervjuade flyktingar som gav oss FN-arbetare fotografier, videor och bandupptagningar som visade brotten mot civilbefolkningen. Så småningom gavs samma material också åt journalister och ambassader. Två år senare hade de flesta förlorat hoppet om att bevisen om övergreppen som civilbefolkningen utsattes för skulle leda till ett internationellt ramaskri. FN har antagit resolutioner som tillåter hjälpsändningar över internationella gränser, och som håller folk vid liv, men hjälpsändningar löser inga politiska konflikter. Och de attackeras ständigt, av alla parter. Och kriget pågår fortfarande, fem år senare, och det blir bara värre.

I Södra Sudan, det nyaste landet i Afrika, pågår fasansfulla övergrepp, alltmedan konflikten får allt fler etniska dimensioner. Ännu för ett par år sedan stoppades FN-arbetare av rebeller och militärer som frågade om de var "svarta" (fredsbevarare) eller "blå" (hjälparbetare). De blåa fick fortsätta med mat och förnödenheter, de svarta nekades. Den distinktionen försvann i takt med att attackerna mot civilbefolkningen ökade. Både civila och hjälparbetare har utsatts för våldtäkt och mord vilket effektivt förhindrar förnödenheter att nå de mest utsatta. En ny svältkatastrof hotar, inte bara i Södra Sudan, men också i Somalia, Nigeria och Jemen. Det är ingen tillfällighet att de fyra länderna som står på svältens rand är de länder som i åratal har plågats av interna maktkamper, krig och ett FN som i bästa fall räddar liv, inte länder.

De hjälparbetare som vågar stanna kvar i de här länderna blir lovliga byten, och tvingas i allt högre grad att stänga in sig själv bakom höga murar. Och det gäller inte bara de som försöker utreda brotten, utan alla, inklusive läkare i klart utmärka vita tält med röda kors på väggar och tak. Bara i Syrien har fler än 400 sjukhus kommit under attack och över 800 av den medicinska personalen har fått sätta livet till. I Södra Sudan fungerar numera endast hälften av vårdcentralerna.

När jag började jobba för FN fick jag delta i övningar där den franska armén kallades in för att "kidnappa" oss deltagare och där vi utsattes för psykologiska stresstest. Förra veckan deltog jag i en uppföljningskurs. Det vi konstaterade var att sannolikheten att skickas till en pågående konflikt är större än att skickas till en ny. För utan respekt för civilbefolkningen, för deras rättigheter och de hjälparbetare som försöker göra sitt jobb avslutas inga krig.

Annika Sandlund arbetar vid FN:s flyktingorganisation UNHCR med flykting- och människorättsfrågor

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00