Att stänga gymnasier är inte en ödesfråga för Svenskfinland

Bild: Cata Portin

När det gäller det svenska lever vi i en värld där kommunerna verkar bry sig om ”sina gymnasier”, men bryr sig inte i samma utsträckning om ”andras” yrkesutbildning.

Det faktum att åldersklasserna blivit mindre innebär ju på sikt att efterfrågan på tjänster som barnen behöver i olika åldrar naturligtvis kommer att minska. Först är det babysim, sedan småbarnspedagogik och efter det den grundläggande utbildningen som drabbas.

Nu har man förlängt läroplikten till 18 år, vilket på kort sikt ökar mängden elever i våra skolor, men förr eller senare drabbas andra stadiet av de minskande åldersklasserna. Att stänga ett gymnasium i Nyland uppfattas som en ödesfråga för kommuner och hela finlandssvenskheten. Låt mig säga det genast – det är det inte!

I den förtjänstfulla HBL-artikeln (21.2) om gymnasiernas framtid nämns 15 gymnasier i Nyland som kunde drabbas på ett eller annat sätt av de minskande elevkullarna.

På samma område finns enbart tre yrkesinstitut. Dessa är Prakticum, Axxell och Folkhälsan Utbilding Ab:s Solvalla idrottsinstitut. Axxell Utbildning Ab:s huvudägare är Svenska folkskolans vänner rf och Svenska småbruk och egna hem Ab. Även Raseborgs stad är delägare i minoritetsställning. Folkhälsan Ubildning ägs helt av Samfundet Folkhälsan som också är den största enskilda ägaren i Prakticum med 45 procent av aktierna, Sydkustens landskapsförbund rf har 5 procent och kommunerna Helsingfors, Borgå, Esbo, Lovisa, Vanda, Sibbo, Kyrkslätt, Grankulla och Lappträsk tillsammans 50 procent.

Inom yrkesutbildningen har man samarbetsförhandlat. Prakticum är för närvarande inne i en sådan förhandling. Axxell var inne i förhandlingar våren 2018, men då var budgetunderskottet 1,8 miljoner euro. Det är glädjande att man nu nått nollresultat, men det har krävts stora ansträngningar att få ned kostnaderna. Av någon anledning anser kommunerna att enbart en del av andra stadiet är en viktig del av den lokala livskraften. Såsom Kommunförbundets Kyösti Värri säger i HBL-artikeln: "Kommunerna har hittills varit mycket villiga att skjuta till mer pengar trots att staten har skurit i finansieringen." När det gäller yrkesutbildningen har Svenskfinland däremot räknat med att det är frivilliga föreningar, som Svenska folkskolans vänner och Folkhälsan som skall bära ansvaret.

Min fråga är varför det är så. Vill vi verkligen ha det på det här sättet? Vad kunde man göra för att ändra på konstellationen, nu när den förlängda läroplikten kommer, som i praktiken gäller båda delarna av det andra stadiet, såväl gymnasiet som yrkesutbildningen.

Vi utgår ifrån att det blir kommunalval i april detta år. Inför valet lönar det sig att tänka på att efter vårdreformen är det utbildningen som är den absolut viktigaste uppgiften som blir kvar i kommunerna. När det gäller det svenska lever vi i en värld där kommunerna verkar bry sig om "sina gymnasier", men bryr sig inte i samma utsträckning om "andras" yrkesutbildning. Till syvende och sist talar vi om två ödesdigra val; vilka möjligheter till utbildning på svenska vi ger våra ungdomar och hur vi skall kunna garantera dem service på svenska. I bägge fallen är det klart att yrkesutbildningen har en mycket viktig uppgift som inte borde behandlas styvmoderligt.

Georg Henrik Wrede, vd, Samfundet Folkhälsan och ordförande för Prakticums styrelse

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Pionjären inom styling

Mer läsning