Att stå på Rinkeby torg med livvakt gör något med en

Det är en absurd tanke att journalister ska behöva ha livvakt när de arbetar i Sverige. Men det finns i dag områden och situationer som snabbt kan bli livsfarliga bara för att man bär en kamera. Det är tyvärr samma områden som både är underrapporterade i medierna men också demoniserade.

Först förstår jag inte att de ropar åt oss. "Fucking stick härifrån!" Två unga killar i träningskläder på andra sidan gatan blänger åt vårt håll där vi står med mikrofon och inspelningskamera. Rösterna är mörka, men de vågar inte stanna till och konfrontera oss, bara glida förbi och skrika något hotfullt innan de försvinner.

Vi är i Rinkeby på jobb för att fånga reaktionerna dagarna efter mordet på två bröder på ett kafé. Klockan närmar sig tre på eftermiddagen. Med oss finns en säkerhetskille, en före detta polis som med sitt unga ansikte och sin stora vinterjacka smälter in i förorten. Han berättar att det är nu de vaknar, de unga kriminella som mutat in Rinkeby som sitt eget revir. Och de gillar inte journalister.

När chefen insisterade på att vi måste ha med en säkerhetsperson för att åka till Rinkeby så fnös jag för mig själv. Visst, känslorna på plats kunde vara uppretade efter morden, men Rinkeby hade jag ju varit i hundratals gånger förut och aldrig känt mig rädd.

Det är som journalist en fullkomligt absurd tanke att man ska behöva ha med sig en "bodyguard" för att fånga några röster på stan i Sverige. Men efter att kollegor har attackerats och fått kameror sönderslagna är det ett helt nytt läge och säkerhetstänkandet på redaktionerna har blivit därefter.

Det är alltid problematiskt när journalister ska rapportera från förorten även om det inte har saknats goda intentioner. När SVT-journalisten Janne Josefsson försökte ta tempen på förorten i programmet Fittja Paradiso för 17 år sedan blev resultatet kanske inte helt lyckat. Programmet och Josefsson kritiserades för sensationsjournalistik och för hård vinkling av ämnena.

Samma vinkling syns i dag där den svenska förorten blivit ett symbolladdat slagfält för politik både på hemmaplan och internationellt. Förra året attackerades ett australiensiskt tv-team i Rinkeby och den upphaussade journalisten Tim Pool reste i vintras runt för att syna USA:s farliga bild av den svenska förorten, inte minst sedan president Trump viftat med Sverige som ett avskräckande exempel på misslyckad invandring. Ett ryskt tv-team försökte muta ungdomar att attackera dem när det visade sig vara ganska avsomnat och lugnt i Rinkeby.

Förutom gängkriminaliteten nämns också förorten i dag oftast i samband med ökad hederskultur. I veckan kom TV4-programmet Kalla fakta med ett reportage om segregerade skolbussar där pojkar och flickor skiljdes åt på väg mot en religiös friskola. Reportaget handlade också om det sociala tryck som finns på kvinnor i vissa områden att inte sticka ut.

Men de här nedslagen i förorten berättar sällan hela sanningen. Barnen på Al-Azarskolan undrade efteråt varför reportrarna hade filmat i smyg och inte i stället kommit och frågat dem direkt vad de tyckte om sin skolbuss. Förutom bristen på röster från förorten är en annan återkommande kritik att förortsrapporteringen är uteslutande negativ och att alla positiva framsteg ignoreras av medierna. Även om segregationen har ökat, vissa förorter har i dag 95 procent med utländsk bakgrund, så har till exempel arbetslösheten minskat.

Och att som tv-reporter stå där på Rinkeby torg med en livvakt för att intervjua vanligt folk gör något med en. Det gör något också med journalistiken. Det är en känsla av obehag som långsamt kryper på en. Det är inte svårt att tänka sig att den oron också färgar av sig på vad man sedan producerar. För hur lyfter jag fram alla goda röster och positiva krafter när jag helst av allt vill sätta mig i redaktionsbilen och bränna därifrån?

Nu hände just ingenting i Rinkeby. Den trevlige säkerhetskonsulten var ganska överflödig. Gubbarna satt som vanligt på kaféerna och fikade. Utanför mordplatsen hade folk tänt ljus och lagt blommor. Förbipasserande hade inget emot att prata med oss. Det var ungefär som var som helst i Sverige när en tragedi har hänt.

Peter Al Fakir Journalist bosatt i Stockholm.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00