Att lyckas då det gäller

Bild: Kristoffer Aberg

Musikervärlden må ha myntat sloganen "Musiken har räddat mig från idrotten", men det finns en hel del intressant att hämta i gränsmarkerna mellan konst och idrott.

Så här i OS-tider följer folket intensivt med idrottarnas prestationer – hur bygger de upp formkurvan, är de som bäst då det gäller och presterar de på topp just i det ögonblick då det gäller att lyckas perfekt?

För några veckor sedan tränade jag själv högintensivt för att på konsert sjunga en högre ton än jag någonsin sjungit inför publik förr. Även då gällde det att lyckas precis i rätt ögonblick, annars var konserten nog rätt förstörd för min del.

Hur jag övade? Jag använde mig faktiskt av de tankar den utmärkta dokumentärserien Sportfinland väckt. Jag såg framför mig Jari Isometsä berätta om hur det gäller att hela tiden tänja sina gränser, spränga dem och flytta sina mål ytterligare en bit framåt. Jag tänkte på vad idrottarna berättade om sina mentala förberedelser, om att inte ta i för hårt för tidigt utan pricka formen precis rätt för säsongens höjdpunkt. Jag tänkte på berättelserna om självförtroendets betydelse, hur ishockeylandslaget så småningom började tro på seger till och med mot Sovjetunionen. Och utan att måla fan på väggen tänkte jag också på dem som ärligt berättade om sina misslyckanden, hur allt gick totalt åt skogen i det OS de satsat allt på och hur de gick vidare efter den upplevelsen.

Också inom musiken gäller det att finslipa ett hantverk, ibland träna som en besatt och vara bäst då det gäller. Musikervärlden må ha myntat sloganen "Musiken har räddat mig från idrotten", men det finns en hel del intressant att hämta i gränsmarkerna mellan konst och idrott.

Flera av de intervjuade i serien Sportfinland gör också jämförelser mellan idrott och musik. "En toppidrottare är en artist", konstaterar Alpo Suhonen, medan Harri Halme jämför Antti Ruuskanen med Jari Sillanpää: "Kroppen och rösten måste fungera och man måste palla för trycket att vara bra precis då det gäller". Dokumentärserien förtjänar också en eloge för att man lyfter fram tränarna så pass mycket. Hur stöder man sin adept så bra som möjligt på vägen till OS? Hur undervisar man en blivande musiker så att hen utvecklas till en självständig individ, en stark yrkesmänniska som ändå inte är en kopia av sin lärare? Vissa jämför läraryrket med barnmorskans.

Citius, altius, fortius (snabbare, högre, starkare) är den olympiska rörelsens officiella motto – men i musik kan man inte tävla enligt samma princip. Altius i all ära, men att sjunga en extremhög ton är bara ett delmål för att kunna uttrycka själva musiken. Att bara spela felfritt räcker inte långt heller. Finlands viktigaste cellotävling pågår för tillfället i Åbo, och där handlar det inte om tiondelssekunder eller centimetrar. Om man över huvud taget kan och ska tävla i musik är en evighetsfråga. Främst av allt gäller det väl att samla på sig erfarenheter och segra över sig själv, spränga gränserna och höja sin egen ribba. Men på vägen kunde en diskussion med idrottsfolket vara intressant att föra.

Tove Djupsjöbacka jobbar deltid som musikredaktör under våren.

Åbo cellotävling pågår till 23.2., OS till 25.2.

Tove Djupsjöbacka Musikkritiker

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33