”Att leva som man lär”

"Politiker kan inte förvänta sig att nå fram med sitt budskap och erhålla medborgarnas förtroende om man inte följer de regler man formulerat."

"Hade jag lett den svenska regeringen så hade jag inte accepterat att chefen för landets krisberedskapsmyndighet först predikar för folket att man ska avstå från allt som inte är nödvändigt, och därefter själv reser utomlands och lämnar landet när krisen är värre". Ulf Kristersson, partiledare för det största oppositionspartiet Moderaterna, skräder inte orden när han på sitt Facebookkonto anser att generaldirektören för MSB (Myndigheten för Samhällsberedskap) Dan Eliasson bör avgå på trettondagsafton. Tidningarnas ledarsidor och sociala medier har under veckan fyllts av åsikter om att chefen för den svenska krismyndigheten har förbrukat sitt förtroende.

Det första huvudet krävdes nu på bred front på fat till följd av pandemin. På trettondagen kastade Eliasson in handduken. Anledningen till att ansvar utkrävdes av Sveriges krischef är inte att mer än 8 000 personer avlidit av covid sedan februari. Pandemins första offer är en generaldirektör som inte levt som han lärt. Han hade inte följt Folkhälsomyndighetens och regeringens rekommendationer.

Ansvar utkrävdes inte för att den svenska coronastrategin hade misslyckats. Något som den av regeringen tillsatta Coronakommissionen konstaterade i sin första delrapport om äldrevården i december. Kommissionen håller regeringen ansvarig för att åtgärder sattes in för sent och var otillräckliga för att hindra smittspridningen. Sverige hade misslyckats med skydda de äldre och de sköraste i samhället.

Kommissionen menade att situationen i den svenska äldreomsorgen förvisso hade strukturella orsaker och att flera regeringar kan hållas ansvariga för bristerna i den svenska äldreomsorgen. Men kommissionen anser ändå att den sittande regeringen har ett tungt ansvar för de jämförelsevis många dödsfallen under pandemin i Sverige.

Statsminister Stefan Löfven välkomnade kommissionens analys, men menade att det var för tidigt att uttala sig om var ansvar skulle utkrävas innan alla kort låg på bordet, det vill säga, när kommissionen levererat sin slutrapport. Inga ministeravgångar var ännu aktuella. Trots att kommissionen hamrade fast att regeringen styr landet och har det yttersta ansvaret fortsatte olika myndigheter och regeringsföreträdare att skyffla över ansvaret på varandra.

Pandemins första politiska ansvarsutkrävande handlade om personlig vandel. Inte om följderna av politiska beslut. Och krisberedskapsmyndighetens chef är inte ensam om att ha brustit i sitt omdöme. Under det att Svenssons firat jul med de närmaste, zoomat med släkt och vänner, och stoiskt promenerat i det grådaskiga decembervädret för att hörsamma myndighetens råd om att undvika onödiga resor, trängsel i julruschen och minimera umgänget har ministrar och generaldirektörer julhandlat, besökt mellandagsreor, besökt skidorter och tagit flyget till Las Palmas.

Dan Eliasson blev droppen som fick bägaren att rinna över. Efter statsminister Stefan Löfvens besök på Gallerian i Stockholm, justitieminister Morgan Johanssons köande under mellandagsrean på ett köpcentrum blev generaldirektör Dan Eliassons julresa till Kanarieöarna där han umgicks med sin dotter och familj för mycket. När han konfronterades av medier framhöll han att resan var "nödvändig".

Den svenska coronastrategin bygger på frivillighet i stället för tvingande åtgärder. Medborgarna har uppmanats att tvätta och sprita sina händer, jobba hemifrån om man kan, undvika resor och hålla distans för att minska smittspridningen. Medborgarna har förväntats använda sin egen omdömesförmåga och ta eget ansvar för att minska trycket på sjukvården och bidra till att skydda de mest sårbara för virusets framfart. När politiker och myndighetschefer inte agerar enligt de förhållningsregler de själva har formulerat har folket rasat över coronahyckleri och politisk arrogans.

Medan en regering på olika sätt kan försöka skifta ut ansvaret för sin politik är det svårt för enskilda regeringsföreträdare eller myndighetspersoner att lägga skulden för sina egna handlingar på någon annan. Det är onekligen svårt att skylla på någon annan än sig själv för att man besökt gallerier eller satt sig på flyget till Kanarieöarna. Dessutom ger dylika personifierade snedtramp större medialt genomslag än analyser om det politiska ansvaret för coronastrategin.

Enligt Sveriges Televisions politiska kommentator Mats Knutsson är det oväsentligt om ministrarnas och generaldirektörernas agerande har bidragit till smittspridning eller inte. Det klandervärda är att de agerat på sätt som de i offentligheten uppmanat befolkningen att undvika. Besöka köpcentrum. Köat under mellandagsrea. Gjort onödiga resor.

Naturligtvis ska medborgarna kunna förvänta sig att deras representanter och myndighetschefer handlar föredömligt, och inte kör i egna gräddfiler. Politiker kan inte förvänta sig att nå fram med sitt budskap och erhålla medborgarnas förtroende om man inte följer de regler man formulerat. De riskerar inte bara sin egen politiska karriär och framtid. Deras agerande hotar även medborgarnas tilltro och tillit till det demokratiska systemet.

Ann-Cathrine Jungar Jakobstadsbördig forskare i högerpopulism vid Södertörns högskola i Stockholm

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Att öka sin förmögenhet är en allemansrätt men få har en konkret plan

Mer läsning