Att barn måste frysa ihjäl därför att en diktator använder människor som vapen och ett EU-land inte vill visa sig svagt är helt oacceptabelt och oförlåtligt

"Att använda människor som vapen på det sätt Belarus Aleksandr Lukasjenko gör måste vara bland det mest cyniska och vidriga en diktator kan göra."

Ett barn frös ihjäl alldeles vid gränsen till ett EU-land. Ett barn som kunde ha räddats. Det var ett barn som kunde ha fått hjälp, ett barn som kunde ha erbjudits mat, värme och tak över huvudet.

I stället för rubriker och frågor om hur detta kan vara möjligt, om vad vi kunde ha gjort för att förhindra det, föreslås det att vi i Finland bygger ett stängsel längs vår gräns. För en gräns på 1 300 kilometer skulle det antagligen kosta lika mycket som många års satsningar på barns välmående och inlärning.

Att använda människor som vapen på det sätt Belarus Aleksandr Lukasjenko gör, måste nog vara bland det mest cyniska och vidriga en diktator som han kan göra. Situationen är inte densamma som 2015 och 2016, denna gång handlar det om ett utrikespolitiskt maktspel och en medveten provokation med människor som spelbrickor.

Därför är det så viktigt att stanna upp och ställa sig frågan vad det är man försöker uppnå med detta vidriga maktspel? Är det inte just att skapa en bild av EU som uppdelat och oförmöget att stå fast vid sina värderingar och principer då de behövs som mest. Att skapa en bild av att ett försvar av mänskliga rättigheter och rättsstatsprinciper är en svaghet är precis den världsbild som dessa auktoritära ledare och diktatorer själva förespråkar.

Nu höjs röster även i Finland om att Genèves flyktingkonvention från 1951 och rätten att söka asyl och få beskydd från livsfara är ett hinder i att försvara sig mot den typ av hybridoperationer som Belarus nu demonstrerar. Men det är ju just denna slutsats som är farlig. Om man slopar en central folkrättslig konvention kan man alltid slopa en till. Då är plötsligt hela vårt folkrättsliga avtalssystem på ännu häftigare glid än hittills. Det gynnar de stater som tror på användning av kraft och makt, inte gemensamma spelregler, avtal och respekt.

Det är därför viktigt att poängtera att internationella människorättskonventioner och de förpliktelser som länder har att ta emot asylansökningar inte står i konflikt med att försvara sitt territorium eller försvara sig mot olika typer av så kallade hybridoperationer. Det är klart att Finland har lagstiftning som kan tillämpas, och beredskapsplaner som kan användas. Vi behöver inte ge avkall på centrala rättsprinciper och grundläggande rättigheter, för att svara på nya typer av hot.

Men att barn måste frysa ihjäl därför att en diktator använder människor som vapen och ett EU-land inte vill visa sig svagt, genom att ge människor i nöd värme och mat så att de klarar sig, det är helt oacceptabelt och oförlåtligt.

Detta måste vi säga högt och tydligt, samtidigt som vi visar att vi inte står oförberedda inför nya typer av hybridpåverkan.

Li Andersson är undervisningsminister, partiordförande för Vänsterförbundet, riksdagsledamot och stadsfullmäktigeledamot i Åbo

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Diamanter är det ultimata vintageköpet

Mer läsning