Återvändsgränder i Sverige

Miljöpartiet i Sverige krisar och statsminister Stefan Löfven (S) aviserar en regeringsommöblering. Feministisk politik krockar med mångkulturalism.

Det är många kriser på varandra i svensk politik just nu. Många av dem, också Miljöpartiets (MP) och därmed hela regeringens problem – har sin grund i valresultatet hösten 2014.

Då stärkte Sverigedemokraterna (SD) sin ställning vilket resulterade i att varken Socialdemokraterna (S) eller den borgerliga Alliansen fick majoritet. Inget av de andra partierna ville samarbeta eller kompromissa med SD. Det blev en socialdemokratiskt ledd minoritetsregering med Miljöpartiet som "förstärkning". Det blev också en decemberöverenskommelse där Alliansen lovade att inte stoppa regeringens budgetförslag – det skulle ha varit lika med regeringskris. Senare begravdes ändå decemberöverenskommelsen.

Varken Socialdemokraterna eller Miljöpartiet gjorde alltså ett särskilt bra val. Inom MP var lusten att debutera som regeringsparti ändå väldigt stor. Men både partiets svaga ställning och händelsernas gång, med bland annat flyktingrörelserna, har lett till att MP som regeringsparti inte har kunnat stå fast vid sina egna målsättningar och värderingar.

Sverige lade om sin flyktingpolitik med 180 grader och Åsa Romson, det språkrör för MP som nu får gå, kunde inte hålla tillbaka tårarna på presskonferensen där Stefan Löfven och hon kom med beskedet om den stramare flyktingpolitiken.

En av Miljöpartiets målsättningar var att visa att partiet är regeringsdugligt. Det har inte gått så bra. Inom tre veckor har två av partiets sex ministrar avgått.

Först tvingades bostadsminister Mehmet Kaplan avgå efter att ha suttit vid samma middagsbord som en representant för den turkiska högerextrema organisationen Grå vargar. Samtidigt aktualiserades en tidigare jämförelse mellan Israel och Nazityskland.

Och i måndags var det alltså språkröret Åsa Romsons tur att meddela att hon avgår efter förslaget från Miljöpartiets valberedning om att Romson ska bytas ut medan det andra språkröret Gustaf Fridolin ska få fortsatt förtroende. MP har ingen partiordförande utan två språkrör, en kvinna och en man. Åsa Romson har också varit vicestatsminister, men den rollen var formell för hon har inte fungerat som Löfvens ställföreträdare.

Många bedömare i Sverige anser att Romson offrades, trots att det var Fridolin som – alltför länge – höll Mehmet Kaplan om ryggen. Det förekommer också kritik mot att ett feministiskt parti byter ut det kvinnliga språkröret.

Under veckoslutet håller Miljöpartiet kongress i Karlstad och valberedningens förslag är att Isabella Lövin ska efterträda Romson. Lövin är tidigare Europaparlamentariker och journalist men saknar bredare politisk erfarenhet. Förhoppningen inom MP tycks vara att hon kan hantera medier och debattsituationer bättre än Romson har gjort.

Förutom fallet med Mehmet Kaplan har MP också haft sin handskakningsskandal där Yasri Khan, kandidat för partistyrelsen, vägrade skaka hand med en kvinnlig journalist, eftersom en fysisk beröring med en person av motsatt kön för honom kändes för intim. Khan leder föreningen Svenska muslimer för fred och rättvisa, men drog sig ur allt partipolitiskt arbete och backade ur sin kandidatur för partistyrelsen.

Situationen i svensk politik är inte unik. När väljarna i högre eller lägre grad överger de etablerade partierna skapar det nya konstellationer där gamla mönster inte längre fungerar. Det skapar instabilitet.

Mera Sverigeunikt är då krocken mellan feminismen och mångkulturalismen. En krock där man måste välja. Svaret borde vara enkelt. Mångkulturalitet är viktigt men får aldrig köra över respekten för demokrati och mänskliga rättigheter, jämlikhet och jämställdhet.

Susanna Ginman Chef för opinionsavdelningen

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning