Återuppväck och stimulera intresset för säljakt genom skottpengar

Bild: HBL

Östersjösälarna har inga naturliga predatorer som kan hålla individantalet på en lämplig nivå. Därför måste vi människor ta på oss ansvaret som predatorer.

Enligt de senaste undersökningarna äter sälarna i Östersjön årligen 100 000 ton fisk, det vill säga 100 miljoner kilo per år. Detta motsvarar cirka 20 kilo fisk per invånare och visar att sälarna i Östersjön konsumerar mera fisk än vad vi tillsammans äter i vårt land. På grund av mycket omfattande skador i redskapen och minskad fångst är det kustnära fisket i Finlands skärgårdar allvarligt hotat av den onaturligt kraftiga sälstammen.

Vad beror denna situation på och måste vi ha det så här? Svaret på frågan är EU:s förbud mot försäljning av sälprodukter och den långvariga fredningen av sälarna som Helsingforskonventionen Helcom medverkat till, samt att sälarna i Östersjön inte har några naturliga predatorer som kan reglera stammen.

På 1980-talet insjuknade sälarna i smittosam valpsjuka, PDV-virus, som dödade över 20 000 individer, samtidigt som de överlevande drabbades av olika biocidproblem. Sälarna fridlystes i två årtionden vilket medförde att antalet individer snabbt ökade, samtidigt som jakttraditionen föll i glömska.

När det sedan småningom gavs tillstånd till en strängt reglerad skyddsjakt fanns det redan gott om säl, men nästan ingen av de erfarna säljägarna fanns längre kvar i livet. Säljaktstraditionen hade gått förlorad. Med den nu pågående kraftiga ökningen av antalet individer kan sälarna när som helst, på grund av den övertäta populationen, drabbas av en liknande sjukdomsattack som på 1980-talet. Tiotusentals döda och ruttnande sälkroppar i det redan mer än tillräckligt förorenade innanhavet Östersjön är naturligtvis inga goda framtidsutsikter vare sig för sälarna eller för havet!

Helcom är en miljöorganisation som består av samtliga Östersjöstater och EU. Helcom har stor del i alla de begränsningar som berör säljakten i Östersjön och bör väl därför också rimligtvis kunna medverka till att begränsningarna avlyfts, när sälstammen nu har återhämtat sig, är livskraftig och talrik, men utan att göra samma misstag som WWF gjorde med havsörnen: Stödutfodringen av örn fortsatte som bekant i många år efter att stammen tillfrisknat vilket resulterade i det onaturligt stora antalet havsörnar som skärgården nu upplever.

Östersjösälarna har inga naturliga predatorer som kan hålla individantalet på en lämplig nivå. Därför måste vi människor ta på oss ansvaret som predatorer – rovdjur genom att bedriva en anpassad jakt som reglerar djurantalet. Helcom bör därför på nytt aktualisera sälfrågan och informera Östersjöstaternas regeringar om att sälstammen nu är rehabiliterad varför fredningsbestämmelserna måste ändras så att jakt möjliggörs i större omfattning.

Samtidigt är det nödvändigt att Helcom också påverkar EU att upphäva förbudet att marknadsföra sälprodukter från Östersjön. Förbudet tillkom från början för att det ansågs att säljakten i Kanada inte skedde enligt godtagbara djurskyddsprinciper, vilket också drabbade Östersjöns säljakt. Säljakten i Östersjön bedrivs sedan länge enligt de berörda ländernas djurskyddslagar som är godkända av EU. Samtidigt ökar sälstammen med 10 procent per år varför det inte längre finns någon giltig anledning för EU att ha kvar förbudet mot försäljning av sälprodukter – åtminstone vad gäller Östersjön.

På grund av att nästan hela säljaktstraditionen har försvunnit måste effektiva och snabba åtgärder nu inledas för att återuppliva denna för skärgårdsborna urgamla jakttradition. Jakten är en nödvändig åtgärd för bibehållande av sälstammens hälsa och kräver förutom omfattande kunskaper även dyr utrustning och tillräckligt med tid för utövandet. Därför bör Helcom medverka till att säljaktstraditionen i de nordiska länderna och Baltikum stimuleras och återupplivas.

Men det räcker inte med enbart politiska beslut om ändring av rätten att marknadsföra sälprodukter och avbyråkratiserade jaktbestämmelser. För att återuppväcka och stimulera intresset för säljakt krävs också att skärgårdsbefolkningen ges ekonomiska möjligheter att bedriva denna jakt. Därför anser jag att det är motiverat att under en övergångsperiod återinföra skottpengar på gråsäl. En skälig belöning på exempelvis 200 euro per fälld gråsäl skulle öka intresset för säljakt och ge ett ekonomiskt bidrag till den lilla intressegrupp som bedriver denna kostsamma, men nödvändiga jakt. Resultatet av ett ökat jakttryck skulle innebära att sälarnas hälsotillstånd tryggas och att det kustnära fisket kan fortsätta som den betydelsefulla skärgårdsnäring det sedan urminnes tid har varit.

Jens Harberg Mariehamn

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00