Återuppliva döden!

Forskning ger vid handen att vi får ett rikare liv om vi godkänner livets sårbarhet och att livet slutar med döden.

Låt oss återuppliva döden! Låt oss prata om döden medan vi ännu är friska, dela våra tankar. Ta med döden i vardagen, till middagsbordet, på bilturen.

Vi använder eufemistisk omskrivning, sminkord, förskönande ord av det som vi upplever som tabubelagt. Vi säger att hen gick bort – när kommer hen tillbaka? Vi säger att hen somnade stilla in, låter vackert – men när vaknar hen? Vi måste närma oss fenomenet död med de rätta orden. Uttala ordet död. Vi försöker men det blir ett viskande. Lär dig uttala ordet med vänlighet, för egentligen är det ett vänligt ord. Ett ord som beskriver en viktig del av livet.

Hur har vi kommit dithän att det är så svårt att tala om döden? Tidigare föddes och dog vi hemma. Den avlidne var hemma och både barn och vuxna kunde följa med döendet och döden, vi kunde ta avsked. Det var en del av livet. Sedan kom tiden då döden flyttades till institution, både vuxna och barn avskärmades från den. Så nu står vi här, döden är främmandegjord och vi vågar inte ens ta ordet i vår mun och prata om den. Blundar vi för att döden trots allt kommer?

Advance Care Planning (ACP) inbjuder människor att tala om tankar och önskemål när det gäller resten av livet och döden. Det är en process som stöder människor i alla faser av livet att förstå och förmedla värden, mål för livet och preferenser om kommande vård. Samtalen kan handla om sjukhusinläggningar, livsförlängande vård, livets slutfas och existentiella frågor. Det kan också innefatta "vårdvilja" eller "livstestamente". Initiativet kommer oftast från vårdpersonalen och erbjuds palliativa patienter med många plågor, oberoende av förväntad levnadstid.

Det handlar alltså inte bara om terminala patienter, börjar man då kommer samtalen för sent. Också när en människa får en demensdiagnos borde vi tänka palliativt. Allt flera av oss får en demensdiagnos och dör med eller av sjukdomen. Vi måste tänka "lindrande", vad gör livet så bra som möjligt trots sjukdom. Allt går inte att bota, men allt kan lindras. Vad är viktigt för dig? ACP-samtalen håller på att etableras i världen, men hur långt har vi kommit i Finland? Tar vi och får vi ta aktiv del i våra vårdbeslut? Det handlar ju faktiskt om oss själva.

Som ACP-projektledare i en kommun i Norge har jag fått många erfarenheter. Vi tror ofta att en patient eller en anhörig har en viss uppfattning. Vi som vårdare tror oss veta vad som är rätt. Under samtal märker vi att patienten och de anhöriga har helt andra tankar än vad vi trodde. Hur få reda på vad den andra verkligen tänker och vill; jo prata, fråga, uttala. Samtala förutsättningslöst om vad som är viktigt!

En utmaning med ACP-samtalen är att varken personal eller patienter vågar prata om att livet närmar sig slutet. Ju närmare slutet vi är, desto svårare har vi att prata om det.

Forskning ger vid handen att vi får ett rikare liv om vi godkänner livets sårbarhet och att livet slutar med döden. Det får oss att värna om livet. Kanske har vi fått besked om en utmätt tid och då vill vi ta vara på tiden på bästa möjliga sätt.

Ulrika Hästbacka, sjukvårdslärare, ACP-projektledare, Jevnaker, Norge

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning