Ateisten som älskar Jesus

Som frisinnad bibeltolkare, fredsaktivist och förespråkare för en tvåstatslösning i den israelisk-palestinska konflikten kan Amos Oz naturligtvis i vissa ögon framstå som kontroversiell. Hans nya roman famnar politik, biblisk historia och tolkningsfrågor.

Roman

Amos Oz

Judas

Översättning från engelska till svenska: Rose-Marie Nielsen

Wahlström & Widstrand 2017

Schmuel Ash är en ung man utan framtid men med ett öde. En klassisk antihjälte, en slacker skulle vi kanske säga i dag, som har mist det mesta: flickvän, pengar, studiemotivation, vänner. Av en händelse – typiskt för anti-hjälte-storyn – får han syn på en platsannons. Han söker sig till det udda huset i utkanten av Jerusalem och blir på stående fot anställd som sällskap åt en excentrisk, rörelsehindrad äldre herre, Gershom Wald, en gång religions- och historielärare. I huset bor också – visar det sig snart – en medelålders kvinna, den gåtfulla och i unge Ashs ögon svidande sköna Atalia.

Dagarna går sin gilla gång. Ash utför sina sysslor i huset efter ett fast schema och spenderar sin fritid på sitt rum eller på Stan, ofta på ett och samma matställe. Ritualist i det lilla och planlös i det stora. Pulshöjarna består i de med tiden allt fler utflykterna med den länge och väl ouppnåeliga Atalia, ett biobesök, en middag, en månskenspromenad. Låter det trist? Ramberättelsen med den inrutade vardagen är tunn, men så är Amos Oz nya bok också i allt väsentligt en idéroman.

Fullödig roman

Efter den korta berättelsen Rim på liv och död (2009) och ett par novellsamlingar är han nu tillbaka med en fullödig roman, den mest betydande sedan hans stora genombrott med den vidunderliga En berättelse om kärlek och mörker (2005). Att skriva idé i romanform är dock en långt mer krävande uppgift än vad Sartre en gång föreställde sig, men som Dostojevskij och Torgny Lindgren – hur olika de än är – lyckades med därför att de gav sig hän berättandet. Oz kan det här, men denna gång framstår han som lite för mån om att föra fram sina frågor – hur angelägna de sedan än är.

Snart framträder ett antal huvudteman: en kritisk reflexion över staten Israels tillkomst 1948 och David Ben-Gurions roll i processen, dess politiska konsekvenser, Israels brottning med sin identitet samt en tolkning av Judasgestaltens roll i kristendomen och Jesus i den judiska traditionen. Kort sagt: politik, biblisk historia och tolkningsfrågor. Som frisinnad bibeltolkare, fredsaktivist och förespråkare för en tvåstatslösning i den israelisk-palestinska konflikten kan Oz naturligtvis i vissa ögon framstå som kontroversiell.

Författarens vresiga språkrör

Med den brutalt kärve Wald har Oz skapat en karaktär som med värdigheten i behåll kan leverera anstötligheter. Den som läst Oz' Hur man botar en fanatiker (2006) förstår att Wald är Oz' vresiga språkrör. "Är det verkligen möjligt för oss att alltid och utan undantag älska alla?" – frågar sig Wald. Han avfärdar alla världsförbättrare på ett bräde. Inte för att världen redan är i grunden god och att allt redan går mot det bättre, utan för att den som söker omvända och i grunden reformera denna grymma och lidande värld själv ofelbart sjunker ner i blod och fördärv.

Men Wald är ändå inte ett språkrör i allt. Oz låter flera röster och åsikter brytas mot varandra i sin polyfona roman. Han kan också låta den unge socialisten Schmuel driva en långtgående kritik av Ben-Gurion, och föra resonemang om staten Israels svåra predikament: hur förvandla de som kuvats och bara törstar efter hämnd och upprättelse till försonligt inställda vänner och grannar?

De levande döda

För den som lever sin historia varje sekund kan de döda vara mera levande än de levande. I det nedsjunkna huset med biblioteket som det allra heligaste lever minnet av Walds ende son och Atalias make, den begåvade Mikha, som trots sina fysiska begränsningar gick ut i strid 1948 och dödades. Wald lever med det oläkta såret efter att ha berusat sonen för striden.

I huset vårdas också med viss tveksamhet minnet av Atalias far, den mytomspunne Shealtiel Abrabanel, aristokrat och ledningsmedlem av Jewish Agency, som var ett slags inofficiell judisk regering under slutet av den brittiska mandatperioden. Han blev legendarisk för sitt motstånd till statens tillblivelse, befann sig på kurs mot den hyllade visionären Ben-Gurion, som enligt Oz' historieskrivning utvecklades till en profetisk frasmakare, och när denna historia utspelar sig mot slutet av 1950-talet är ledare för en chauvinistisk stat. Mot honom ställs den trotsige idealisten Abrabanel, en drömmare som såg varje form av nationalism som något ont och förlegat. Han led nederlag för sin tro på en fredlig lösning, skälldes för att vara arabälskare, och gick in i tystnaden med högburet huvud.

Älskar Jesus

Schmuel kan sin bibliska historia och har läst på om Jesus i den judiska traditionen, vilket är hans avbrutna uppsatsämne vid universitet. Ateisten Schmuel älskar Jesus – för hans vishet och många tänkvärda yttranden. Att reducera Jesus till en vishetslärare är inget nytt i historien, mindre vanligt har det varit att driva tesen att Judas egentligen var hans mest hängivne lärjunge. Judas var skriftlärd och den ende som tidigt var övertygad om Jesu gudomlighet och därför gav allt för att han skulle bege sig till Jerusalem och inför de församlade visa att han var världens frälsare. Hans svek var med andra ord inte ett svek, att han kommit att symbolisera förräderiet således ologiskt och att han av antisemiter bespottats som mördare en förödande konsekvens.

Tematiken tvinnas samman. Historiska tillfälligheter och ideologiskt impregnerade tolkningstraditioner. Konstanterna är makt, intolerans, hat – och kärlek. Men kärlekens visionärer, som Jesus och Abrabanel, kommer till korta i Oz värld. Kvar blir det nedskruvade budskapet: drick en kopp sött te tillsammans och prata med varandra annars går ni under i självrättfärdighet och hämnd.

Vilket öde går Schmuel Ash, vår Tolstojfigur 2.0, till mötes? Liksom de tidigare anställda i det sorgtyngda huset blir hans vistelsetid begränsad, och en dag står han med sin packning vid busstationen i Jerusalem på väg till staden Be'er Sheva i Negevöknen för vidare transport söderut. Kanske finns det en enkel syssla i den nya ökenstaden Mitzpe Ramon?

Håkan Möller

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33