Astma – inte bara ett norskt problem

Den emotsedda astmarapporten avslöjar inga skelett i de norska skåpen, men lyfter fram en mycket viktig aspekt i dagens toppidrott: de orimligt hårda kraven som ställs på idrottsutövarna och den stora publikens överdrivna förväntningar.

Längdåkning är en mycket påfrestande gren, inte minst för luftvägarna. Det är inte en slump att en stor del av världens bästa längdåkare lider av ansträngningsastma. Hård träning i kyla och torr bergsluft gör sitt.

Det internationella skidförbundet FIS har inte gjort det lättare för idrottsutövarna genom att introducera nya tävlingsformat, med etapplopp och sprinter där det som bäst blir fyra hårda heat under samma dag.

– Det är viktigt att idrottsutövarna är friska också om 30 år. De är inte gladiatorer, utan människor, säger idrottsläkaren Katja Mjøsund.

– Toppidrott är inte hälsosamt, men vi måste försöka göra det så hälsosamt som möjligt.

Nej, det låter inte sunt att en stor del av elitåkarna tidvis har luftvägsbesvär som kräver behandling med astmamedicin. FIS borde kanske se över sina regler. Den nuvarande köldgränsen, -20, är ett dåligt skämt.

Men framför allt måste idrottsutövarna själva inse sitt ansvar. Det är inte smart att tävla, eller ens träna när man är sjuk. Om man lider av pollenallergi lönar det sig inte att träna utomhus då det finns pollen i luften. Där handlar det om information. Redan juniorerna borde lära sig att ta hand om sin kropp och inte bara maximera sin prestationsförmåga.

Det paradoxala är att idrottspubliken kräver goda resultat – samtidigt som man kraftigt stigmatiserar dopning. Ofta är det omgivningens uppskruvade förväntningar som får en idrottsutövare att ta till förbjudna preparat.

Marcus Lindqvist Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Mångsidiga museiupplevelser lockar till Lahtis

Mer läsning