Askungen med spelglädje för barn

Systrarna Outi Pekkarinen och Linda Rolig ber tillsammans med pappa Juha Pikkarainen om ursäkt för hur de behandlat sin styvsyster Askungen. Bild: Markku Pihlaja

Gioacchino Rossinis virtuosa tre timmar långa opera Askungen är för lång för unga sagokonsumenter. Anselmi Hirvonen har förkortat den finurligt till lämpliga 55 minuter för barn och försett den med specialskrivna talrepliker som riktar sig direkt till de unga.

Gioacchino Rossini: Askungen.

Regi, adaptation, dialog och ljus: Anselmi Hirvonen, musikalisk ledning & piano Laura Kivikoski, kostym Hanna Hakkarainen, översättning Hannu Heikkilä. Sju unga solister. Mikael Agricolakyrkans krypta 23.8.2018.

Föreställningen gavs en enda gång i Mikael Agricolakyrkans krypta under Konstens natt med stöd av Domkyrkoförsamlingen och Helsingfors orgelsommar. Uppsättningen är flyttbar och tanken är att bjuda ut föreställningen till olika kulturhus, konsertsalar och festivaler i landet.

Gruppen består av sju färdigt utbildade eller längre hunna sångstuderande som inte gjort det lätt för sig, utan sjunger de många knepiga numren utan genvägar.

Ibland användes ljuseffekter för att accentuera det roliga i de rytmiska ensemblerna. Allting tolkades med underbar sprittande spelglädje och i härlig utstyrsel av Suvi Larjamo (Askungen), Tuomas Miettola (Prinsen), Vikke Häkkinen (Dandini), Juha Pikkarainen (Don Magnifico), Ronnie Karlsson (Alidoro) och Linda Rolig och Outi Pekkarinen som systrarna.

Prinsen (Tuomas Miettola) väljer Askungen (Suvi Larjamo) inför de chockade Clorinda (Linda Rolig), Don Magnifico (Juha Pikkarainen) och Tisbe (Outi Pekkarinen). Bild: Markku Pihlaja

De musikaliska trådarna hålls skickligt i kontroll av Laura Kivikoski vid pianot. Anselmi Hirvonens förkortning och regi är gjord med eftertanke, logik och humor, och allt det väsentliga finns med. Ofta tar artisterna charmigt kontakt med barnen i publiken och de unga är helt med på noterna.

I slutet då prinsen rider ut för att leta efter Askungen lånas temat ur Gioacchino Rossinis Wilhelm Tell-uvertyr. Som bekant kan man inte lura en barnpublik och här hör man tydligt hur inte bara vitsarna utan även musiken går hem.

Annorlundaskapet, utseendetrycket och mobbning är teman som sitter naturligt i sagan och här får man gärna späda på ytterligare. Så är det bara att vänta och se om olika instanser nappar på erbjudandet och beställer föreställningen. I kyrkans krypta var det överfullt av barn och vuxna med barnasinnet i behåll.

Jan Granberg

Mot en renare värld, ett flyttlass åt gången – ”Alla våra 150 röda bilar kör fossilfritt”

Mer läsning