Åsa Moberg: Mammahatet gick över i sorg och skuld

Först när hennes mamma hade dött insåg Åsa Moberg att modern hade varit en bra mamma. Sorgen över mammahatet sitter i.

Mellan oss var alla taggar ute, skriver författaren och kolumnisten Åsa Moberg när hon skildrar den såriga relationen med sin mamma Ulla. Åsa Moberg har skrivit om konflikterna i skönlitterär form tidigare men i den självbiografiska boken Livet (Natur och Kultur) går hon rakt på smärtpunkten, utan att skona sig själv.

Resultatet är berättelsen om en dotter som grälar med sin mamma i nästan 40 år och som nu lever med samvetskval som skaver.

Varför gick jag inte på mammas 50-årsfest trots att jag visste att jag sårade henne med att inte komma? undrar den i dag 70-åriga Moberg.

I sina mörka stunder anklagar hon sig för att ha orsakat sin mammas för tidiga död i leukemi.

Mor och dotter var oense om det mesta – om vilka instrument Åsa skulle spela, hurdana kläder hon skulle ha, hennes pojkvänner, hennes tidsuppfattning och hennes starka självkänsla.

"Det där klarar du aldrig" och "Nu kommer du för sent igen" var två återkommande mammarepliker under Åsa Mobergs uppväxt.

Ulla Moberg avled 1986. Frågorna som återstår är många och omöjliga att besvara. Finns det relationer mellan mödrar och döttrar som är dömda till en livslång usel personkemi? Kunde Åsa Moberg och hennes mamma ha blivit vänner om modern fått leva längre? Och hade Åsa Moberg, som är barnlös, stått ut med att få ett barn som krigade lika mycket med henne som hon med sin mamma?

När Åsa Moberg nu vrider och vänder på problematiken hittar hon också förklaringar till varför relationen mellan henne och mamma Ulla var så jobbig.

En är Ulla Mobergs egen ansträngda relation till sin mamma, en annan är tidsandan. På 1950- och 1960-talet var det naturligt att döttrarna gjorde uppror mot sina mödrar. Dagens trend med döttrar som offentligt hyllar sina mödrar och utropar dem till förebilder hade varit otänkbar.

Kvalitetsuppfostran

Ulla Moberg, född Maans och bördig från Malax i Österbotten, hade höga ambitioner för sina tre barn. De skulle vara välutbildade och socialt begåvade och de skulle förses med ett kulturellt kapital redan från unga år. Åsa Moberg växte upp på Lidingö i en familj som inte hade tv, bil eller sommarställe men där det inte sparades på böcker, konsertupplevelser eller teaterbesök och där modern hade bestämda åsikter om vad som passade sig och vad som var totalt olämpligt.

Klassisk musik var nyttig och utvecklande men tecknad film, serietidningar och schlager var förkastligt.

Att tycka något var livsviktigt och att tycka rätt (enligt Ulla Mobergs måttstock) var ännu viktigare.

I regelverket ingick även stipulationer om vilka färger som inte kunde kombineras – rött och orange var en sådan mix och blev tidigt Åsa Mobergs favoritkombo. En annan regel var att rutigt inte fick blandas med randigt.

Och så var det hårlängden – Ulla Moberg avskydde långt hår men Åsa Moberg älskade sitt tjocka midjelånga hårsvall.

Med modern var även en social och glad person som trivdes med bjudningar och besatt en välutvecklad förmåga att planera och organisera hemarbetet. I likhet med sin dotter var hon passionerat intresserad av kvinnorörelsens historia.

Själv ville Ulla Moberg gärna bli journalist men när hon sökte jobb på tv fick hon back på grund av att den österbottniska dialekten kunde anas under alla ansträngningar att tala rikssvenska. Ulla Moberg blev sångpedagog i stället och grundade, tillsamman med Madeleine Uggla, Stockholms Musikpedagogiska Institut.

Familjerna Uggla och Moberg brukade dela sommarhus under några veckor. När sonen i huset, Magnus Uggla, under en scenshow häcklade Ulla Moberg och kallade henne vedervärdig fick Åsa Moberg, som ständigt hade talat illa om sin mamma, lust att stiga upp och försvara modern.

Pappas flicka

Relationen till pappa advokaten var lugnare. Rolf Moberg var en pappa typisk för 1950- och 60-talen vilket innebar att han sällan var hemma. Han försökte vara sträng ibland men det passade inte för honom. Han utnämnde sin dotter till ett geni när hon var bara fyra år och senare gav han henne försiktiga levnadsråd – när Åsa hade träffat sitt livs första stora kärlek, Tor-Ivan Odulf, varnade fadern sin dotter för män som kysser med tungan i flickans öra.

Åsa Moberg var 16 år när hon mötte den 17 år äldre Odulf och hon blev förälskad upp över öronen. Kort därefter hoppade hon av gymnasiet och flyttade in hos Tor-Ivan Odulf i dennes stuga i Vitabergsparken i Stockholm. Föräldrarna var utom sig av oro och fasa men deras protester hjälpte föga – Åsa Moberg ville bli vuxen och såg till att bli det fort.

Men när hon behövde pengar för att kunna försörja sig med textilarbeten ställde pappan upp och bekostade det material som behövdes.

Pappan och bröderna Rolle och Mårten fanns till hands när Tor-Ivan Odulf överraskande avled 1988. Efter att i 24 år ha varit beroende av sin 17 år äldre och dominante sambo fann sig Moberg, som fyllt 41, plötsligt vara ensam, en roll som tydligen passade henne illa. Tack vare faderns och brödernas omsorger vaknade insikten om att en familj kan vara något fint och dyrbart, i stället för en mossig institution.

Också släkten i Finland fanns kvar, utan ett ord av förebråelser trots decennier av tystnad. Vilken annan relation kunde oberörd ha överlevt nästan tre årtionden av fientligt avståndstagande? undrar Moberg.

"Så mycket energi som jag ägnat åt att förakta själva företeelserna 'familj och släkt' kom det förnyade mötet med mormor, moster Anita, morbror Harry och kusinerna Bambi, Hanne och Eva – nu alla med egna familjer – som en positiv chock", noterar Moberg i Livet.

Glädjen över den finlandssvenska släkten och stoltheten över ursprunget är djupt förankrad hos Åsa Moberg och ett arv från modern. "Finlandssvenskar är bättre än andra. Den hållningen måste jag ha fått från mamma, som bar på en besynnerligt kluven inställning till sitt etniska ursprung", står det i Livet.

Ena stunden kunde modern hävda att alla finlandssvenskar helst ville bo i Sverige, nästa kunde hon utropa ett usch! för svensk korv, svenskt bröd och svensk teater.

Mamma fick rätt

Ulla Moberg avled 1986, två år innan Tor-Ivan Odulfs död. Hon hann uppleva Åsa Mobergs kometkarriär som ung kolumnist och stridbar kärnkraftsmotståndare men hon fick inte glädja sig över dotterns kritikerrosade böcker, bland dem Simone och jag och Kärleken i Julia Anderssons liv, för att inte tala om översättningen av Simone de Beauvoirs Mandarinerna.

Modern fick inte heller fröjda sig åt sin enda dotters äktenskap. Vid 56 års ålder gifte sig Åsa Moberg med arkitekten Bror Boije. Ironiskt nog flyttade Bror Boije till Lidingö bara ett par kvarter från familjen Moberg efter det att Åsa Moberg hade flyttat ut 1964. Ulla Moberg tyckte Bror och Åsa skulle passa så bra ihop men dottern var av annan åsikt. Nu har hennes mamma äntligen fått sin vilja igenom.

SERIE

Familjen först och främst

Man kan välja sina vänner, men inte lika gärna sin familj, och alldeles särskilt inte sina gener. Kulturens sommarserie undersöker familjerna, sådana som de framträder i litteraturen: stora och små, traditionella och normbrytande, harmoniska och dysfunktionella.

Vi inleder serien i dag med historien om Åsa Mobergs konfliktfyllda relation med sin mamma och om hur Moberg, som tidigare kritiserade kärnfamiljen, i dag är en familjeanhängare.

Fem saker att komma ihåg när du ansöker om konsumtionskredit:

Ett lånebeslut från en ansvarsfull långivare är en försäkran om att du vågar ta lånet och att det inte kommer att leda till problem. Det viktigaste för konsumenten är att den egna ekonomin klarar av att betala tillbaka lånet. En ansvarsfull långivare tar hänsyn till detta. Fastän räntesatserna verkar svåra att förstå, lönar det sig att fästa uppmärksamhet vid långivarens ansvarsfullhet. 20.7.2018 - 00.00