Arvet efter Vivica

Vivica Bandlers inflytande över det finländska teaterlivet var enormt och syns än i dag. Bland annat lockade hon in Milja Sarkola på regissörsbanan.

Det går inte att överskatta Vivica Bandlers betydelse för det finländska teaterlivet, slår skådespelaren Birgitta Ulfsson fast.

– Teaterklimatet var så konservativt och konventionellt, vi trivdes inte alls utan längtade efter helt andra toner. Då kom hon med en näsa för vad som rör sig i tiden, en stark konstnärlig vilja.

Det var 1955 som Vivica Bandler köpte Lilla Teatern och värvade bland andra Birgitta Ulfsson och Lasse Pöysti till sin trupp. Resten är teaterhistoria.

Bandler förvandlade Lilla Teatern till en avantgardeteater, satte upp Ionesco, Boris Vian, Edward Albee och Carson McCullers, turnerade med Tove Janssons Troll i kulisserna i Sverige och Norge och underhöll hemmapubliken med populära revyer, skrivna av bland andra Bez och Bengt Ahlfors.

– Dem kom etablissemanget inte gärna på, dessutom var det ju så trångt för pälsarna i garderoben, konstaterar Birgitta Ulfsson.

Om ett par veckor ska Birgitta Ulfsson spela sin chef och vän i ett läsdrama på Stockholms stadsteater, ett annat teaterhus som fick uppleva Vivica Bandlers auktoritära, men entusiasmerande styre.

– Hon var en okonventionell människa som skrädde varken ord eller handlingar och som fullständigt saknade den finlandssvenska försiktighetsnormen, säger Birgitta Ulfsson.

Personmyt

I dag, hundra år efter Vivica Bandlers födelse, hamnar hennes professionella gärning emellertid ofta i skuggan av personmytologin. Så hade hon en ovanligt fascinerande biografi som hon också själv såg till att iscensätta genom memoarboken Adressaten okänd som hon skrev tillsammans med Carita Backström 1992.

Till den dramatiska och färgstarka levnadsteckningen hör Vivica Bandlers konflikt med sin överklassbakgrund och framför allt med sin far, Erik von Frenckell. Faderns kvinnoaffärer, bland annat med den skandalomsusade Tabe Slioor. Vivica Bandlers egna kvinnoaffärer. Relationen med Tove Jansson, en vänskap som förevigats genom figurerna Tofslan och Vifslan. Hennes komplexa personlighet och auktoritära ledarstil. Att hon å ena sidan kunde vara manipulativ, å andra sidan den pålitligaste av vänner.

När teatervetaren Katarina Lindholm skulle skriva sin avhandling pro gradu, uttryckligen om Vivica Bandlers regissörskap, var det inte lätt att putsa fram den professionella sidan.

– En stor del av materialet var biografiskt och anekdotalt. Det handlade om henne som människa och mentor vilket är förståeligt eftersom hon hade en stor personlig betydelse för många.

Katarina Lindholm konstaterar att Vivica Bandler lyckades göra en nischad teater som Lilla Teatern känd genom att både vara avantgardistisk och publiknära.

– Hon erbjöd dem man i dag skulle kalla frilanskonstnärer ett tydligt alternativ till Svenska Teatern. Det som gjorde att Lilla Teatern skiljde sig från andra småteatrar var att Vivica Bandler hade ett sinne för marknadsföring, genom revyerna lyckades hon nå en bred publikbas, även finskspråkiga.

AUKRTORITÄR. Vivica Bandler fick både Lilla Teatern och Stockholms stadsteater att blomma. Bild: HBL:s arkiv

Till Vivica Bandlers landvinningar kan man räkna slopandet av den så kallade skillnadskan som scenspråk – "Varför ska busarna tala kansliprosa?" – men också en statushöjning av den inhemska dramatiken.

– Det talas ofta om att hon introducerade Ionesco och fransk modernism i Finland, men man glömmer ibland bort hur mycket hon satsade på inhemsk dramatik. Hon regisserade över hundra pjäser av vilka över hälften var inhemska. Under hennes tid hade Lilla Teatern två inhemska spelår med enbart nyskrivna pjäser.

Stort nätverk

En stor del av Vivica Bandlers arv ligger ändå i mentorskapet, konstaterar Katarina Lindholm.

– Hon hade ett omfattande nätverk redan på femtiotalet. Hon har haft indirekt och direkt inverkan på väldigt många karriärer.

Birgitta Ulfsson håller med:

– Hon var en otrolig personinstruktör eftersom hon var så människointresserad, hon samlade på människor. Hon instruerade alla olika och fick folk att gå långt utanför sin egen förmåga, hon gav dem en stark självkänsla.

– Både Lasse Pöysti och jag är evigt tacksamma för att vi sökte oss till henne, och hon hanterade verkligen hans unika begåvning.

MED ENSEMBLEN. Vivica Bandler på Stockholms stadsteaters säsongsöppning 1973. Bild: HBL:s arkiv

Yngre generation

Vivica Bandlers inflytande sträckte sig över ett stort tidsspann. En av dem vars karriär hon påverkat är den sextio år yngre Milja Sarkola, i dag en av de mest inflytelserika regissörerna på det finländska teaterfältet.

– Hon nämnde regiyrket som ett alternativ för mig innan jag ens tänkt på det, berättar Sarkola.

Milja Sarkola kände till Vivica Bandler, inte minst genom sin pappa Asko Sarkola som tog över Lilla Teatern efter Birgitta Ulfsson och Lasse Pöysti.

Men det var först när Milja Sarkola var kring nitton år gammal och själv aktiv i Studentteatern som hon lärde känna Vivica Bandler.

– Hon var redan en institution när jag blev medveten om henne som barn, men när jag i ungdomen på nittiotalet läste hennes memoarer insåg jag se det radikala i hennes handlingar och val.

– Hon var en jätteauktoritet för mig och i förhållande till det var hon både varm och personlig. Det var som om alla åldrar var närvarande hos henne, det kändes inte som om hon var sextio år äldre än mig.

Vivica Bandler anlitade Milja Sarkola som sekreterare för projektet Svenska dagen annorlunda.

– Hon hade en dubbelhet som många talar om. Hennes klasstillhörighet skapade ett visst avstånd till människor, det var liksom självklart att man lydde hennes order. Men samtidigt fanns det en närhet och en intellektuell jämbördighet mellan oss som för en tjugoåring var väldigt smickrande.

– Ibland funderar jag på hur hennes liv hade sett ut i dag. Hon kom från en överklassbakgrund som hon tog avstånd från och sedan hittade hon sig själv i teatern, men skulle en sådan utveckling vara möjlig i dag? Som chef hade hon en hierarkisk position, som hon visserligen bröt mot men alltid på sina egna villkor. I dag skulle ett sådant chefskap antagligen väcka ett ganska stort motstånd.

Katarina Lindholm tror att Vivica Bandler överlag lyckades dra fördel av tiden och sin position.

– Hon ville bli filmregissör men insåg på fyrtiotalet att möjligheterna för en kvinna var få, så hon sökte sig till teatern och kunde utnyttja det som fanns där.

– Kvinnliga regissörer gavs sådana pjäser som inte ansågs vara så viktiga, till exempel nya och experimentella pjäser, barnteater och revyer, inte dramatikens klassiker som tillhörde de manliga regissörerna. Hon såg till att dra nytta av begränsningarna.

Profil

Vivica Bandler

Föddes Vivica von Frenckell den 5 februari 1917. Dog den 30 juli 2004.

Dotter till politikern och finansmannen Erik von Frenckell och Ester-Margaret Lindberg, Finlands första docent i teaterhistoria.

Utbildad till agronom, ägde gården Saaris i Egentliga Tavastland som hon fick av gudfar Victor de la Chapelle.

Gifte sig med österrikaren Kurt Brander 1943.

Agerade tolk åt filmregissören Jacques Feyder när han besökte Lappland 1939.

Debuterade som regissör på Svenska Teatern med Jean-Paul Sartres Den respektfulla skökan 1948.

Chef för Lilla Teatern 1955–1967, 1967 chef för Oslo Nye Teater och 1968–1980 chef för Stockholms stadsteater.

Konstnärlig ledare för Tammerfors teatersommar 1989–1996.

Grundade Teaterstiftelsen Vivicas Vänner 1991.

Källa: bl. a. Bengt Ahlfors Människan Vivica Bandler (2011).

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00