Arvet efter Palme

Bild: John Wahlbarj

Regissören Jon Lindström var nära att bli vittne till det som hände på Sveavägen.

På 80-talet kör jag taxi i Stockholm, alltid nattpass, ofta svart. Det är cash som gäller, kreditkortet är knappt uppfunnet. Sveriges statsminister går tillsammans med sin fru hemåt i natten efter att ha sett Bröderna Mozart på bio. Livvakterna har fått ledigt. Jag undgår med en hårsmån att bli vittne till det som sen händer på Sveavägen. Jag hör över taxiradion att skottlossning rapporteras, men inget om att Olof Palme är skjuten. Först när chockade kunder berättar det för mig fattar jag vad som hänt. Det är den 28 februari 1986 strax innan midnatt.

Trettio år senare har jag insett Palmes politiska förtjänster, rentav hans storhet. Då, eller framför allt i slutet på 60-talet, representerar han fienden. Han som visserligen tar strid med högerspöket men som är överklass och oförsonlig mot kommunismen. Mina bästa vänner är långt till vänster, jag går med i deras demonstrationståg, bor i rivningshus, deltar i Kårhusockupationen och är rebell så mycket jag vill. Jag tar min första och hittills enda pressbild av poliser som bildat kedja utanför kårhuset med höttande batonger och arga schäfrar. Där inne buas Palme ut av studenter för att han anses vilja anpassa dem till den kapitalistiska produktionsordningen.

Jag hade hunnit regissera flera bio- och tv-filmer men körde fortfarande taxi ibland när skotten föll. Många sade att Sverige med mordet på statsministern förlorade sin oskuld, att landet blev kallare, farligare. Att ondskan kommit för att stanna. Jag kan förstå känslan men i praktiken hände inget av det. Stockholmsnatten var fortfarande min varma vän och jag var inte rädd för främlingarna som hoppade in i bilen. Jag nekade ingen, inte ens någon som kunde ha varit Christer Pettersson, han som först dömdes och sen friades för mordet. Det värsta som hände mig var några springnotor och ett fyllo som sparkade en buckla i bilplåten när han tyckte att jag kört en omväg. Det bekom mig inte nämnvärt.

I Sverige har det dödliga våldet minskat totalt sett från 1986 till 2016. Minskningen gäller framför allt spontant, alkoholrelaterat dödligt våld mellan män, men även det dödliga våldet mot kvinnor i nära relationer. Samtidigt finns det indikationer på att det dödliga våldet som begås med skjutvapen håller på att förändras och kan i vissa sammanhang till och med ha ökat – då troligtvis gängrelaterat. Min egen nära relation till Stockholm by night har upphört. Kunskapen om prostituerade och deras kunder, sexklubbarna, langarna och andra nattdjur är noll. Så eventuellt har klimatet hårdnat. Men sådant som medbestämmande i arbetslivet, studiestöd, särbeskattning, föräldraförsäkring och utbyggnad av barnomsorgen finns kvar. Allt det och mycket därtill som Olof Palme var med och drev igenom och som inte har ett jota med dödsskjutningen att göra.

Jon Lindström

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46