"Ärtsoppa är det ultimata halvfabrikatet"

Med knäckebröd. Featurejournalisten Dan Kronqvist kryddar sin ärtsoppa med knäckebrödsbitar och köper alltid hem nya varianter burksoppa med kött när han ser en i butiken. Bild: Leif Weckström

Hur många middagar har inte ärtsoppa på burk räddat? När kylskåpet gapar tomt, kalendern är fylld med aktiviteter och familjen borde få middag kan räddningen hittas i en konservburk med ärtsoppa. Men är det någon skillnad på vilken burk som gömmer sig i skafferiets bortersta hörn? HBL har provsmakat sju sorter.

Inte ens konservburken med ärtsoppa är sig lik längre, det visar sig att tillverkarna gärna paketerar sin ekologiska grönsaksärtsoppa i stadiga påsar i stället för plåtburkar. Två av de sju sorters ärtsoppor som vi testar i dag är förpackade i påsar, båda vegetariska och gjorda på ekologiskt odlade råvaror. Det är dock ingen garanti för att soppan i sig smakar bättre än de traditionella burkversionerna, det kommer dagens blindtest att visa.

Testpanelen serveras slumpvis valda ärtsoppor, alla inköpta i Kampens köpcenter i centrala Helsingfors, men i tre olika livsmedelsaffärer. På spisen puttrar fyra kastruller med soppa, medan tre står i kö, bordet är dukat med knäckebröd, inhemsk senap på tub och ett par hackade gula lökar. Portionerna sköljs ner med kranvatten, punschen har ingen plats på matbordet en vanlig onsdagslunch i november.

Varannan vecka. Kulturchef Fredrik Sonck serverar familjen ärtsoppa på burk varannan vecka, oftast på torsdag. Det är vanligtvis det som finns kvar i köket när man har veckohandlat inför veckoslutet. Bild: Leif Weckström

Alla har sina egna förutfattade meningar när vi bänkar oss kring bordet. Dan Kronqvist och fotografen Leif Weckström berättar på karlars vis nästan lyriskt hur gott det var med ärtsoppan som serverades ur fältköket i armén. Iines Vikiö, som studerar grafisk design i Jakobstad, slår genast hål på myten om att studerande lever på ärtsoppa på burk och andra snabba halvfabrikat.

– Jag har hittills under min studietid inte behövt öppna en enda av de burkar jag skaffat i reserv.

Hos familjen Sonck håller man fast vid traditionen att äta ärtsoppa varannan torsdag, dock utan den tillhörande pannkakan till efterrätt.

– Ärtsoppa är det ultimata halvfabrikatet. Det är enkel husmanskost och med en minimal arbetsinsats får man en måltid av bra kvalitet som uppskattas också av barnen. Ärtsoppa är dessutom en ekologisk kötträtt som klarar sig med bara en liten andel kött, förklarar Fredrik Sonck det fina med ärtsoppan.

Det är endast Annika Rentola som ibland tar sig tid att koka ärtsoppan från grunden, alltså så att hon blötlägger ärter över natten och sedan låter dem puttra på spisen i timmar. Niondeklassaren Leevi Korpikoski, praoelev från Åshöjdens skola, kan inte komma ihåg att han någonsin ens skulle ha öppnat en soppkonserv själv.

Kokar själv. Journalisten Annika Rentola kokar gärna själv sin vegetariska ärtsoppa av torkade ärter, men det händer allt oftare att hon öppnar burkversionen hemma till vardags. Bild: Leif Weckström

Rökt kött eller morot?

Men till kastrullerna. Den första soppan, Kivikylän, får genast beröm, köttbitarna väcker uppmärksamhet med sin tydliga närvaro och smaken av rök.

– Inte illa! Jag är ingen stor köttätare, men köttet har en kraftig smak av rök och det var gott, tycker Annika.

– Jag tyckte om soppan, som har rikligt med kött även om det inte är huvudsaken. Viktigare är att soppan har en stadig smak, tycker Fredrik.

– Det var välrökt kött och jag tyckte mycket om smaken, trots att soppan i sig var lite vattnig. Som så ofta blev också den här soppan bättre när jag lade i senap och lök, säger Dan.

Endast som reserv. Studerande Iines Vikiö har hittills under sin studietid klarat sig utan att öppna en enda av de ärtsoppsburkar hon skaffat i reserv. Bild: Leif Weckström

– Jag tycker köttbitarna var smaklösa, säger Iines.

Jalostajas vegetariska ärtsoppa är full med orange morotsbitar, som sticker en del testsmakare i ögonen.

– Soppan är bra kryddad, även om jag föredrar ärtsoppa med kött, säger Iines.

– Morotssmaken kommer igenom, jag saknar mustigheten i den här soppan. Kräver definitivt lök, säger Fredrik.

– Jag tycker om den orange färgen, den är ett steg mot den svenska gula ärtsoppan. Men morötterna smakar för sött. Jag får inte ihop det här utan lök och senap, analyserar Dan.

– Soppan har bra konsistens, men jag tycker inte heller att morotsbitarna passar så bra in, funderar Leevi.

– Det är inget fel på sötman, men soppan har en annan smak än ärtsoppans, tycker Annika.

Hur tjock soppa?

Testets billigaste soppa, K-kedjans egen produkt i serien K-menu, lockar varken med utseende eller doft, det är svårt att urskilja några enskilda ingredienser.

Helst hemlagad. Högstadieeleven Leevi Korpikoski väljer det andra alternativet till skollunch om ett sådant serveras parallellt med ärtsoppa. Men han tackar inte nej till en portion hemlagad ärtsoppa. Bild: Leif Weckström

– Jag tyckte inte så mycket om den här, slår Leevi fast.

– Den är smetig och neutral, en typisk ärtsoppa där man varken ser ärter eller kött, den verkar nästan passerad, tycker Dan.

– Jag kommer att tänka på barndomens ärtsoppa, dagar då ingen orkade laga mat. Det är så här burkärtsoppa smakar! utbrister Iines.

– Jag hatar ärtgröt, den här är intetsägande, säger Fredrik.

Jalostajas traditionella ärtsoppa har fått tillägget Tuntematon Rokka i sitt namn, ett reklamtrick i samband med lanseringen av den nyaste Okänd soldat-filmen. Soppans konsistens leder genast till en diskussion om ärtsoppans innersta väsen.

– Det här är ärtsoppa med stort Ä! Ärtsoppan ska vara tjock, just som den här, den får inte vara vatten med några bollar i, utbrister Annika genast.

– Soppan påminner om den som vi brukar ha hemma, med tydlig köttsmak även om jag inte såg några bitar. Den är helt god. Men jag håller inte med Annika, ärtsoppan får inte vara för tjock, man kan gärna blanda i en dryg halv burk vatten i kastrullen, säger Fredrik.

– Den var helt okej, även om jag inte tror att där fanns kött, säger Leevi.

– Soppan har en intressant, lite mjölig struktur. Smaken gifter sig riktigt bra med löken och blir ännu bättre med senap, funderar Dan.

Lidls traditionella ärtsoppa av märket Coquette möts av nöjda nickningar av Leevi, Iines och Annika.

– Om jag serverades den här på en utedag i skogen skulle jag inte bli besviken, sammanfattar Annika upplevelsen.

– Bortsett från att färgen är trist har soppan ändå karaktär i smaken, men jag är osäker på om det finns kött i den. Jag tror att den innehåller dragon, säger Dan.

– Det är en bra bassoppa, men det skulle passa bra med lite stekt bacon eller annat kött till, tycker Fredrik.

Vegetariska ingen höjdare

Den vegetariska ärtsoppan av märket Kymppi väcker uppmärksamhet med både sin lite gula färg och den örtiga doften.

– Ärterna liknar kikärter. Men soppan i sig är smaklös, tycker Iines.

– Den smakar ingenting. Det här kunde vara vilken grönsakssoppa som helst, säger Annika.

– Man har antagligen försökt ge den vegetariska soppan lite karaktär med hjälp av örter, men misslyckats, funderar Fredrik.

– Det är så här det blir när man tillsätter en arbetsgrupp som ska utveckla en ny ärtsoppa, men som under arbetets gång glömde bort vad det skulle bli, gissar Dan.

Testets sista soppa, Lidls egen vegetariska och ekologiska variant, är en bottennotering. Det blir varken berömmande ord eller poäng.

– Igen en grönsakssoppa, konstaterar Fredrik.

– Ärtsoppa ska inte smaka morot, håller Dan med om.

– Det här vill jag inte ens äta upp. Om det här var lunchen så skulle jag hoppa över den, sammanfattar Annika.

Bild: Maija Hurme

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning