Ärterna och jag

Mitt sätt att äta ärtsoppa är präglat av en barsk lärare jag hade i trean och fyran. Han smulade alltid knäckebröd på botten av tallriken innan han hällde upp soppan.

Att blanda knäckebröd i soppan var troligen i första hand en ensamboende manlig lärares sätt att maximera näringsintaget under den tidens ganska spartanska skolluncher, men när jag i smyg kopierade honom märkte jag att det dessutom var gott.

Om man inte gillar alltför tunn ärtsoppa är knäckebrödet dessutom en räddning eftersom det suger upp mycket vätska.

Sedan jag blev vuxen och fick eget hushåll har jag alltid sett till att ha knäckebröd hemma när vi äter ärtsoppa. Eftersom jag också kräver hackad lök och senap i soppan krävs det en viss volym på tallriken innan alla smaker gifter sig med varandra, men det brukar lyckas.

Det finns folk som blöter torkade ärter över natten och själv kokar ärtsoppa från början. Jag hör inte till dem. Burksoppa och en halv burk vatten duger bra. Några år i Sverige gjorde att jag också är lite svag för den gula ärtsoppan om jag råkar få tag på den. Det är ganska sällan.

Vilken burk som helst duger i princip bara den innehåller skinka, helst rökt. Plågsamma vegetariska experiment hör inte hemma bland ärtsoppskonnässörer.

Dan Kronqvist Reporter

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Jordnära studier drar fullt hus på Keuda Saaren kartano

Mer läsning