Året som gick

Faktum är att realekonomin inte nödvändigtvis reagerar på en politisk nyhet, den tenderar att reagera på förändrad ekonomisk politik och då också med betydande fördröjning.

2016 har varit ett ekonomiskt stormigt år. Året började med radikala svängningar på marknaden när Kinaoron spred sig. Oljepriset dök under 30 dollar per fat och effekterna av ett så lågt oljepris spred sig även till länder som traditionellt gynnats av ett lågt oljepris.

I Finland började vi i början av året se de första tecknen på att den utdragna lågkonjunkturen skulle vara över, men misstron fortsatte att dominera den allmänna debatten. Förtroendet vände uppåt och den privata konsumtionen fortsatte att utveckla sig positivt stött av den låga inflationen, de låga räntorna, delvis ökad skuldsättning och amorteringsfria perioder men också av en försiktigt bättre sysselsättningssituation. Byggnadssektorn fortsatte att rapportera om ett stort antal påbörjade byggen som ett svar på en växande efterfråga på små bostäder i tillväxtcentra.

Konkurrenskraftsavtalet och dess urvattning dominerade den politiska debatten under våren och i början av juni började det se säkert ut att det skulle bli ett avtal, men ett avtal som inte hade så mycket att göra med det ursprungliga förslaget. En seger för kompromissandet och den gemensamma vägen, eller ett bakslag, åsikterna går isär. Själv ser jag att det alltid finns en styrka i att kunna komma överens, även om det skulle tjäna alla parter om förhandlingsprocesserna skulle förkortas.

Men även om det ljusnat i Finland under 2016 är det händelserna i världen omkring oss som oroar mest. Protektionism, inåtvändhet och misstro gällande den rådande politiken har dykt upp som huvudtema under 2016.

Brexit-omröstningen under sommaren och det amerikanska presidentvalet tog marknaderna på säng men i övrigt har vi ännu inte sett några kännbara ekonomiska följder av dessa politiska beslut. För en vecka sedan röstade italienarna mot en förändring i grundlagen och statsminister Matteo Renzi avgick. Vilka de långtgående följderna av det här är vet vi ännu inte.

Faktum är att realekonomin inte nödvändigtvis reagerar på en politisk nyhet, den tenderar att reagera på förändrad ekonomisk politik och då också med betydande fördröjning. Från USA har vi under de senaste veckorna börjat få de första antydningarna om hur den amerikanska ekonomiska politiken kanske kommer att se ut under de kommande åren, men ännu är det för tidigt att dra långtgående slutsatser. Betydligt lättare företagsbeskattning ser i det här skedet ut att vara ett av de främsta verktygen för att locka hem amerikanska företag och arbetstillfällen. Här följer USA i så fall efter många andra länder som sett lättare företagsbeskattning som ett effektivt sätt att locka till sig företag. Rädslan gällande ökad protektionism hänger också kvar liksom löftet om massiv finanspolitisk stimulans.

År 2016 ser just nu ut att ha varit ett politikens år men i Finland också det år då tillväxten kom i gång, om än mycket försiktigt. Få problem har lösts och många nya har skapats, vilket garanterar att 2017 troligtvis blir ett ännu mera spännande år än 2016.

Heidi Schauman chefsekonom på Aktia

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39