Arbetskraftsmigrationen måste ske etiskt hållbart

Kort sagt innebär behovsprövningen att arbetsgivarna i första hand ska prioritera arbetstagare från EU-/EES-området då de rekryterar. Behovsprövningen omfattar dock inte alla branscher.

Johanna Häggblom tar fasta i sin artikel (HBL 29.4) i ett högaktuellt tema; behovsprövningen av utländsk arbetskraft. Här tar jag inte ställning till det specifika fallet med Derek Boyd från Kanada – som tydligen inte får stanna i Finland på grund av behovsprövningen – men vill kommentera på ett allmänt plan.

Kort sagt innebär behovsprövningen att arbetsgivarna i första hand ska prioritera arbetstagare från EU-/EES-området då de rekryterar (framöver arbetstagare som kommer utanför EU-/EES-området). Behovsprövningen omfattar dock inte alla branscher. Så kallade arbetaryrken (till exempel städare och byggnadsarbetare) omfattas i regel av prövningen. Däremot är mera "högkvalificerade" yrken i allmänhet befriade från prövningen. Det finns även regionala skillnader i tillämpningen som baserar sig på myndigheternas beräkningar angående huruvida det råder arbetskraftsbrist – eller inte.

Häggbloms artikel belyser väl problemen som är anknutna till behovsprövningen. Däremot är motståndet till behovsprövningen en mera nyanserad fråga än vad som framkommer i artikeln. Häggblom skriver: "till exempel Socialdemokraterna och fackföreningsrörelsen är emot, (slopandet av behovsprövningen) precis som de invandringskritiska partierna".

Säkerligen syftar "de invandringskritiska partierna" till Sannfinländarna och Blå framtid. Det stämmer att båda partierna enhälligt är emot slopandet. Däremot är fackföreningsrörelsens inställning inte entydig – vilket också framkommer i min doktorsavhandling (2015): för Akava och dess medlemsförbund är frågan inte aktuell eftersom Akava-branschernas yrken redan nu är befriade från behovsprövningen. Akava och flera av dess medlemsförbund har tvärtemot förespråkat en smidigare arbetskraftsinvandring.

I maj 2018 förespråkade fackföreningscentralen STTK slopandet av behovsprövningen med motiveringen att slopandet skulle medföra en ökning av arbetskraft, vilket skulle gynna arbetsmarknaden och finansierandet av välfärdsstaten. Däremot är slopandet en känslig fråga för FFC (det är säkert detta Häggblom syftar till när hon talar om "fackföreningsrörelsens motstånd") eftersom FFC och arbetstagarna inom många låglönesektorer uppfattar att en ökad arbetskraftsinvandring skulle försvaga arbetsvillkoren och öka konkurrensen om jobben.

Fackföreningsrörelsen är ingen enhetlig aktör; de olika centralförbunden och de enskilda förbunden ser annorlunda på frågan om "arbetskraftsinvandring".

SDP och Vänsterförbundet har försvarat behovsprövningen. Men även här är frågan inte svartvit; flera av både SDP:s och Vänsterförbundets riksdagsledamöter undertecknade Anna Kontulas (VF) och Juhana Vartiainens (Saml) motion om slopandet av behovsprövningen 2017. Under åren har behovsprövningen luckrats upp inom en del branscher – dock inte såsom i Sverige, där behovsprövningen har slopats helt och hållet.

Målet för Finland – och för andra åldrande länder som konkurrerar globalt om arbetskraft– måste vara att försäkra att arbetskraftsmigrationen sker på ett etisk hållbart sätt så att migranten, arbetsgivarna, ursprungsländerna och de mottagande länderna gynnas av processen. Det här är en fråga som fått allt större uppmärksamhet även på EU-nivå de senaste åren.

Rolle Alho Finlands Akademis forskardoktor vid Svenska social- och kommunalhögskolan

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46