Är Min katt Jugoslavien årtiondets bästa bok?

Bild: Eetu Laine

Centralt i alla Pajtim Statovcis böcker är de trauman och ärr som Kosovokriget orsakat och de liv som ägt rum i skuggan av konflikterna, skriver litteraturpoddarna Kaneli Johansson och Hanna Ylöstalo.

När vi spelade in det nionde avsnittet av podcasten Samtal med vänner i slutet av december hade artiklar och inlägg i kategorin "årtiondets bästa" börjat ploppa upp i våra flöden. Under vårt samtal kom vi att tänka på att romanen vi diskuterade, nämligen Pajtim Statovcis debut Min katt Jugoslavien (2014), hade potential att klassas som årtiondets bästa bok.

Själva konceptet "årtiondets bästa" kan tas med en nypa salt. Snarare än att vara frågan om att ranka och värdera vill vi se det som en fingervisning om vilka verk som varit särskilt betydelsefulla, för oss personligen, men också för litteraturen i det stora hela. I stället för att tala om "årtiondets bok" kunde man kanske se till författarskap och fenomen som varit anmärkningsvärda. Exempelvis är Elena Ferrante och Karl Ove Knausgård fenomen som de flesta förknippar med tiotalet, oavsett om man älskar dem eller inte.

I Finland har Statovci under 2010-talet klivit fram som en av den inhemska litteraturens starkast lysande stjärnor. Man behöver inte sticka under stol med att omständigheterna just nu har mycket att göra med vårt behov att hylla Statovci. I november tog han emot Finlandiapriset för sin senaste roman Bolla (2019) som den yngsta författaren någonsin. Hans helhetsinsats för litteraturen, åtminstone den finländska, är i och med allt detta anmärkningsvärd.

Men utmärkelserna är bara en bisak. Centralt i alla Statovcis böcker är de trauman och ärr som Kosovokriget orsakat och de liv som ägt rum i skuggan av konflikterna. Ofta tampas huvudpersonerna också med sin sexuella identitet och infekterade fadersrelationer. Men det är inte bara för att Statovcis böcker berör, vinner priser eller är politiska som vi vill lyfta fram honom. Min katt Jugoslavien är egensinnig, underlig och rolig. Den bjuder både på epik och utmaningar för läsaren, och till skillnad från de senare böckerna har den en slags färskhet, vassa kanter som inte slipats bort.

Det betyder också att det är fullt möjligt att ge Min katt Jugoslavien negativ kritik. Exempelvis erbjuder kapitlen från åttiotalets Kosovo mindre nytänkande skildringar än de övriga partierna, och frågan är om de är snudd på för klichéartade. Å andra sidan utgör de en grund för de delar av berättelsen som annars kunde te sig alltför absurda. De mesta älskade böckerna är de som det går att föra en dialog med eller opponera sig emot.

Fotnot: Podcasten Samtal med vänner kan höras på HBL.fi, liksom på Soundclout, Itunes och Acast.

Kaneli Johansson , Hanna Ylöstalo

Aktia Aktiecertifikat Renare Europa ger tidsenlig diversitet åt placeringsportföljen

Mer läsning