Är kleptokratin i Ryssland en växande säkerhetsfråga för Finland?

Bild: HBL

Ett för stort beroende av vår östhandel är dock samtidigt en faktor som riskerar att destabilisera både vår ekonomi och vår utrikespolitik.

Den svenska Rysslandsexperten Anders Åslund har i sitt färska verk Russia's Crony Capitalism: The Path from Market Economy to Kleptocracy undersökt den ryska ekonomin. Man kunde lätt kalla den för "Kompiskapitalism: vägen från marknadsekonomi till kleptokrati". Åslund anser att Vladimir Putin under sin tredje presidentperiod (2012–2016) förde kompiskapitalismen in i en ny epok, där framför allt kapital från den statsägda olje- och gasjätten Gazprom lösgjordes åt kretsen kring Putin.

Åslund jämför Putins politiska system med Sovjeteran där kommunistpartiets hierarki ersatts av en kleptokratisk maktstruktur. Det nuvarande systemet i Ryssland stöttas upp av bland annat korruptionen i den nya hierarkin och säkerhetstjänsten, som också kontrollerar mediesektorn. Den aggressiva antivästerländska tonen fungerar som ett ideologiskt bränsle med vars hjälp man motiverar erövringar av områden i Ukraina och Georgien. Åslunds analys är ur finländsk synvinkel på många sätt oroväckande.

Ryssland kunde som en stor potentiell marknad erbjuda finländska företag växande möjligheter. Men ett för stort beroende av vår östhandel är dock samtidigt en faktor som riskerar att destabilisera både vår ekonomi och vår utrikespolitik. President J.K. Paasikivi varnade en gång i tiden för ett alltför stort beroende av östhandeln i vilken han framför allt såg geopolitiska risker. Kompiskapitalismen har under 2000-talet lett till ett omfattande kriminellt penningtvättande där både nordiska och baltiska banker deltagit. I väntan på böter i miljardbelopp förstår nu främst Danske Bank och Swedbank att en samverkan med ryska kunder inbegriper risker.

Man kan i dag konstatera att Finlands krigsskadestånd till Ryssland efter kriget lade grunden för den politiska östhandeln. Kreml förstod att Finland behövde de sovjetiska slutna marknaderna för att trygga sin tillväxt. Kreml förstod även att Finland inte tvekade att utnyttja denna hävstång som ett medel för sina politiska och ekonomiska mål, det vill säga tillväxten. Efter att krigsskadeståndet betalats 1952 skapade man dock inte i Finland tillräckliga förutsättningar för att diversifiera strukturen inom vår exportsektor och därför förblev vår ekonomi för en tid framöver rätt sluten. Det bör konstateras att Sovjetunionen även blandade sig i Finlands strävanden att utveckla landets västhandel, genom att på politiska grunder motsätta sig en finsk integration med västländerna. Utöver de finska kommunisterna stöddes denna ryska strävan till att förhindra Finland från att fördjupa sitt samarbete med väst framför allt av SDP:s yngre falang under kampanjen mot EEC 1972–1973.

Östhandeln uppnådde sin höjdpunkt 1982 då dess andel uppgick till 28 procent av Finlands utrikeshandel. Byteshandeln var en sorts modern variant av den medeltida byteshandeln där ekorrskinnen sades utgöra ett betalningsmedel.

Under den bilaterala byteshandelns tid betalade Finland de erhållna fossila råvarorna, främst olja, med finska industrivaror. Östhandeln blev en del av Finlands tillväxtstrategi vilket för vårt näringsliv försvårade analysen av den interna ryska samhällsutvecklingen, framför allt under 1980-talet då priset på råoljan efter oljekrisen började sjunka. Därför överraskades landet då Sovjetunionen rasade samman.

Paasikivis oro var med andra ord motiverad. Handelsutbytet mellan Finland och Sovjetunionen rasade i princip samman över en natt i slutet av 1980-talet. Den finländska lågkonjunkturen som uppstod samtidigt försämrade dramatiskt läget på grund av att dryga 200 000 löntagare som varit anställda inom den del av industrin som involverats i östhandeln blev arbetslösa. Man kan konstatera att över hälften av den omfattande historiskt höga arbetslösheten under lågkonjunkturen orsakades av östhandelns kollaps. Bakgrunden till Finlands lågkonjunktur 1991–1994 är ett exempel på problemet som är förknippat med östhandeln.

Är kompiskapitalismen och kleptokratin i dag på något sätt en del av östhandeln? Tre oligarker Arkadij och Boris Rotenberg samt Gennadij Timtjenko har enligt Åslund dragit den största nyttan av Putins system. Deras företag har erhållit stora beställningar som inbegripit projekt för att förnya Rysslands infrastruktur, bygga gasledningar samt även rätten till att få sköta en ansenlig del av den ryska råoljeexporten. Ur finländsk synvinkel är oligarkerna Rotenberg och Timtjenko intressanta eftersom de blev finska medborgare på 1990-talet. Sålunda undvek de att sättas på EU:s sanktionslista trots att de med sina bolag nog sattes på USA:s sanktionslista redan 2014. Denna företeelse där oligarkerna, deras företag och statskontrollerade ryska företag samarbetar med den ryska politiska makten, eller kontrolleras av den, skapar oro eftersom samarbetet lyfter fram säkerhetspolitiska aspekter ur finländsk synvinkel, i detta fall gäller det främst koncernerna Rosatom och Gazprom vilka i princip styrs från Kreml.

Den brittiska forskaren Mark Galeotti som är expert i säkerhetsfrågor har varnat för att byggandet av atomkraftverket Fennovoima i Pyhäjoki där den ryska statsägda Rosatom-koncernen är delägare. Galeotti understryker att Fennovoima-projektet även inkluderar en säkerhetspolitisk risk som är förknippad med det ryska underrättelseväsendet.

Ännu på 2010-talet utgjorde exporten till Ryssland en tredjedel av vår totala export. Ryssland var Finlands näst största handelspartner. I dag utgör den cirka en sjättedel av vår handel. Länder såsom Kina och Nederländerna har gått om Ryssland. I takt med att protesterna i Ryssland ökar försäkrar president Putin nu befolkningen att landets nya högkonjunktur har startat eftersom konkurrensen med de starka industriländerna inletts i "digitaliseringens och den artificiella intelligensens tidevarv".

Åslund ställer sig kritiskt till påståendet på grund av att landets politiska system befinner sig i en kris och på grund av att den ekonomiska utvecklingen har avstannat enligt Världsbankens senaste prognos i början av juni 2019. Det återstår att se på vilket sätt krisen påverkar den finländska ekonomin och landets säkerhetspolitik.

Alpo Rusi professor, Helsingfors

En nästan skuldfri bostad ger dig flera möjligheter i din ekonomi

Ett omvänt bostadslån innebär utnyttjande av den förmögenhet man har fast i sin bostad. Om man känner att pensionen inte räcker till och besparingar sitter i väggarna, kan man frigöra medel genom att ta banklån på upp till hälften av bostadens värde. 25.4.2019 - 10.46