Är det pappa som ska betala jaktplanen?

Ett Hornet-plan vid Karelens flygflottilj. Arkivbild. Bild: Lehtikuva/Jussi Nukari

Då väst och öst ryker samman här uppe i Norden, förvandlas Finland omedelbart till en gråzon för motparternas militära operationer.

Det är absurt att vårt land under de kommande åren skall satsa 25–30 miljarder euro i ett försök att förhindra ryssarnas Sukhoi-jaktplan att uppmärksamma vår försvarsministers bröllop med gränskränkningar.

Trots att vår sittande försvarsminister gärna omnämner kopplingen, är den knappast relevant. Det är inte heller fråga om vårt så kallade trovärdiga försvar. Då väst och öst ryker samman här uppe i Norden, förvandlas Finland omedelbart till en gråzon för motparternas militära operationer. Titta på bilderna från de krigshärjade städerna i Mellanöstern. Krigets ansikte berättar vad partnersamarbetet med Nato konkret innebär för vårt land och vårt folk.

Här är det hela tiden fråga om Natos grundläggande uppgift som fortfarande formar Atlantpaktens politik. Det gäller att "hålla ryssarna ute, amerikanarna inne och tyskarna nere".

I dag talar dock Nato hellre om den avskräckningseffekt som militäralliansen föredrar att upprätthålla. Finland uppfattar sitt partnersamarbete med Nato som ett "försvarssamarbete, som bedrivs inom ramen för olika forum som kompletterar varandra de nordiska länderna emellan, inom EU och Nato samt via annat multilateralt och bilateralt samarbete".

EU:s uppgift inom Natos avskräckningspolitik är de ekonomiska sanktionerna, som sedan belägringen av Troja utgjort det inledande skedet för så gott som alla krig sedan antiken.

Det förvånar att Finland är minst lika aktivt beträffande EU:s sanktioner mot Ryssland som i det militära internationella samarbetet inom Nato. Vår försvarsmakt kommer i år att delta i cirka 70 internationella militära samövningar. Det är en imponerande förteckning som omfattar så gott som alla Natos medlemsländer i Europa.

Kännetecknande för relationerna mellan Finland och Ryssland är att mankemang uppstår på grund av det som sker i Norden och ute i Europa. Jag uppfattar inte den ryska hotbilden från svenska tiden som relevant för vår tid.

Numera gäller det att vara på sin vakt inför all världens subversiva religiösa eller etniska militära krafter och deras tvivelaktiga finansiärer. Därför finns det inget utrymme för misstroende vid Östersjön. Vårt land har ju inte ens råd att bestrida kostnaderna för sin äldreomsorg. Är det pappa som ska betala jaktplanen?

Då jag ser Östersjön som ett fredens hav vill jag givetvis att mina skattepengar skall användas för en förtroendeingivande utrikes- och säkerhetspolitik. Jag undertecknar gärna författaren Lars Strangs uppfattning (HBL Debatt 15.2) om att den "globala uppvärmningen, de ökade ekonomiska klyftorna, och den växande psykiska ohälsan är ett större hot för Finland och Europa än ett ryskt eller en annan stormakts militära angrepp". Bra sagt!

Herbert Walther Helsingfors