Är Apple frihandelns fiende?

Bild: Wilfred Hildonen

"Frihandeln får inte offras bara för att de globala koncernerna håller fast vid sin rätt till aggressiv skatteplanering och några länder, såsom Irland, villigt kommer dem till mötes för att uppnå egna fördelar."

Världens länder måste samarbeta för att minska företagens aggressiva skatteplanering, sade USA:s president Barack Obama vid G20-ländernas möte i september. Och den brittiske premiärministern stämde in. "Många medborgare är frustrerade över globaliseringen och upplever att de inte drar någon nytta av den internationella handeln", sade Theresa May.

Det är ingen slump att den stora världens ledare är oroade över inställningen till globaliseringen just denna höst. Populister som Donald Trump gör sitt bästa för att ifrågasätta frihandeln. Och avslöjandet om att Apple betalade bara 0,005 procent i skatt på vinster som slussats via Irland år 2014 spädde på kritiken.

Det är inte bara vanliga hederliga skattebetalare som känner sig lurade. Också många små- och medelstora företag har orsak att känna sig förfördelade. Det är endast stora, internationella bolag som får skatteprivilegier.

Roten till problemet är vitt förgrenad. En rottråd löper via de beryktade skatteparadisen. En annan tråd går via länder som Irland och Luxemburg. De har i åratal lockat investeringar och placeringar genom exceptionella men lagliga skattearrangemang som gynnat företag som Apple, Starbucks, McDonald's och Amazon – och nu också Uber enligt den senaste veckans avslöjanden i Storbritannien. En tredje rottråd tränger djupt ner i den amerikanska skattelagstiftningen. Företagsbeskattningen är sträng, hela 35 procent, men så länge amerikanska bolag inte tar hem utländska vinster behöver de inte betala skatt på dem.

Följaktligen sitter amerikanska bolag på ungefär 2 500 miljarder dollar utanför USA, och under den pågående valrörelsen har det förts en intensiv debatt om hur de pengarna kunde lockas hem. Enbart Apple har enligt sin egen redovisning likvida medel och placeringar på 232 miljarder dollar, av vilka över 90 procent finns utomlands – pengar som beskattas i USA om de repatrieras.

När Apple slussar största delen av sina utländska vinster till Irland och betalar ynka 0,005 procent i skatt, alltså 50 euro per vinstmiljon, så är företaget den stora vinnaren, men vem är den största förloraren? Staten Irland som kunde tjäna mer? Alla andra europeiska länder som går miste om skatter när merparten av vinsterna kanaliseras till ett par irländska bolag? Eller är USA den stora förloraren, som Donald Trump ständigt hävdar?

Det är inte lätt att säga, men klart är att det skulle behövas mer konkret internationellt samarbete för att åtgärda den aggressiva skattekonkurrensen företag och länder emellan. Skatt ska erläggas i den stat där vinsten uppstår. Det har sagts nu i höst. Och många, många gånger förut.

EU:s beslut att upptaxera Apple med 13 miljarder euro är ett desperat och senkommet försök från EU-kommissionens sida att rensa upp i skatteträsket. Senkommet, eftersom det länge varit känt att Apple betalat låga skatter på Irland. Men den stigande misstron bland medborgarna mot frihandeln och globaliseringen – och kritiken mot EU:s inkompetens överlag, har satt fart på kommissionens tjänstemän.

Straffskatten på 13 miljarder euro har väckt starka reaktioner. Applechefen Tim Cook har naturligtvis rasat – irländska staten har ju en gång i tiden godkänt arrangemanget. Amerikanska företagsledare har förenat sig i solidaritet med Apple och har bombarderat EU-kommissionen med protester. De säger att man inte i efterskott kan upptaxera bolag som inte brutit mot lagen, och där har de onekligen en poäng.

Intressant nog har EU:s skattebeslut lett till en häftig debatt också på Irland. Formellt sett är det Irland som gått miste om de tretton miljarderna genom att godkänna en alltför låg skatt och det är därför Irland som får pengarna ifall EU:s krav på upptaxering vinner laga kraft. Irlands finansminister Michael Noonan meddelade omedelbart att Irland inte tänker kräva Apple på några restskatter. Det skulle undergräva landets rykte som lågskatteland och minska de utländska investeringarna. Irland har ju i decennier lockat företag just med hjälp av låga skatter.

Och folket, då? Efter att banksystemet kraschade under finanskrisen har irländarna tvingats dra åt svångremmen. Löner har sänkts, skatter höjts och socialbidrag skurits ned. Den första reaktionen var positiv när kalkylerna visade att 13 miljarder euro kunde ge höjda barnbidrag, nya skolor och förbättrade vägar – och en mängd nya jobb, allt på en gång.

Men då de utländska företagen på Irland började tala om att dra sig tillbaka från den gröna ön av oro inför eventuella nya retroaktiva skattebeslut, svängde opinionen. Den senaste opinionsmätningen visar att nästan två tredjedelar av irländarna stöder regeringens linje och säger nej till miljarderna. Också om det svider lite.

Hur Apple-konflikten än slutar så vore det ännu viktigare att åtgärda dagens osunda skattekonkurrens än att försöka rätta till gårdagens. Hittills har EU varit fången i gamla beslut som innebär att företagsbeskattningen inte hör till unionens mandat. Särskilt Storbritannien har månat om att hålla EU utanför alla beslut om nationell beskattning.

Frågan är om brexit kan leda till en ny inställning på den här punkten, för behovet av ökat samarbete är uppenbart. Så länge de stora aktörerna kommer lindrigt undan medan vanliga skattebetalare tvingas acceptera höga skatter, vädrar populisterna morgonluft. Men frihandeln får inte offras bara för att de globala koncernerna håller fast vid sin rätt till aggressiv skatteplanering och några länder, såsom Irland, villigt kommer dem till mötes för att uppnå egna fördelar.

EU måste skrida till beslut som visar att globaliseringen i framtiden inte gynnar bara de stora och starka. Om beslutsfattarna på allvar strävade efter en rättvis skattepolitik med samma iver som de förhandlar om det omtvistade transatlantiska handelsavtalet, TTIP, så skulle medborgarnas respekt för vår gemensamma union öka. Ur medborgarnas synvinkel är nyttan av TTIP-avtalet osäker och svårmätbar, medan en mindre aggressiv skattekonkurrens skulle gagna de flesta.

Bli kock i Axxell

Svenskfinlands kändaste kock, Micke Björklund, har trätt in som mentor och mecenat för Axxells kockutbildning i Karis, för kockutbildningens framtid och Finlands matkultur. 8.10.2019 - 11.40

Mer läsning