Apa med många strängar på sin lyra

Känslig, spännande. Mördarens apa är en känslig och spännande pjäs om rättvisa och känslor. På bilden Ylva Edlund som apan, Kristian Thulesius som chef och den skönsjungande Ana Molina som görs av Daniela Fogelholm. Frank Skog gör många roller, här ses han som Luigi Fidardo.Bild: Tani Simberg

Ylva Edlund gör en fantastisk gorilla, mänskligare än alla människor, i Unga Teaterns berättelse om öppenhet, lojalitet, sanning och rättvisa, men också om känslor och hur vi hanterar dem.

Teater

Jakob Wegelius: Mördarens apa.

Dramatisering och regi: Arn-Henrik Blomqvist. Scenografi och dräkter: Mimmi Resman. Maskdesign: Tuija Luukkainen. Musik, ljud- och ljusdesign, video: Jukka Hannukainen. På scenen: Ylva Edlund, Kristian Thulesius, Anders Sundström, Mika Fagerudd, Frank Skog, Daniela Fogelholm, Paul Olin. Åldersrekommendation: 7-13 år. Speltid: ca 2 timmar. Urpremiär på Unga Teatern i Lillklobb 9.9.

Unga Teaterns Mördarens apa baserar sig på en diger ungdomsroman av Jakob Wegelius. Pjäsen har haft urpremiär i dramaturgi och regi av Arn-Henrik Blomqvist. Det är en berättelse om öppenhet, lojalitet, sanning och rättvisa, men också om känslor och hur vi hanterar dem.

Handlingen utspelar sig i Lissabon och Indien. Apan Sally Jones (Ylva Edlund) arbetar som maskinist för sjömannen Henry Koskela (Kristian Thulesius). En man försvinner och Koskela anklagas för mord. Sally Jones är övertygad om att hennes chef sitter oskyldigt dömd och ger sig ut på ett vindlande äventyr för att återställa rättvisan.

Ylva Edlund gör en fantastisk gorilla, mänskligare än alla människor. Sally Jones har förmågor som få, hon kan räkna, läsa och skriva, spela schack, sköta fartygets maskiner och reparera musikinstrument. Så gör hon också karriär och avancerar från maskinist till kammaradjutant hos Maharadjan av Bhapur (Mika Fagerudd).

Ett annat slags framsteg i pjäsen är att Alphonse Morro (Paul Olin) i början av föreställningen inte vill skaka hand med Sally Jones, i slutet gör Maharadjan det utan att blinka, och vill dessutom byta turban med henne, som hedersbetygelse.

Edlunds Sally Jones glömmer man inte så lätt. Tuija Luukkainens masker gör sitt till (se på fötterna!), men Edlunds skådespelararbete är sällsynt uttrycksfullt och ömt, hon utstrålar en lågintensiv närvaro. Hennes roll är stum, och det som talar i hennes ställe är högläsning ur en diger bunt ur hennes dagboksanteckningar, det som utgör romanen Mördarens apa.

De flesta medverkande skådespelarna i Mördarens apa gör många roller. Fagerudd och Frank Skog gör de flesta och mest bärande, och de här två är de som gör de mest nyanserade och varierande tolkningarna. Olin och Thulesius gör också några per man. Daniela Fogelholm gör pjäsens enda renodlade kvinnoroll (och ett par manliga), Ana Molina, skönsjungande och betvingande, rakryggad och alltid på de svagares sida. Det är fascinerande i sig att se hur skådespelarna klarar av att växla roller, de gör det skickligt och smidigt, så att de faktiskt blir olika karaktärer med sina särdrag.

Det sägs att det inom barn- och ungdomsteater är viktigt att hålla sig till de tre enheterna, tidens, rummets och handlingens. Det säger sig självt att det inte är en lätt uppgift att dramatisera en roman som är drygt 600 sidor, och de tre enheterna kan väl tas med en nypa salt i dag. Blomqvist har lyckats rätt bra, men frågan är om han kunde ha gått ännu hårdare fram i gallringen i handling och roller. Det är inte svårt att hålla reda på vad som händer i huvudspåret, men en del utvikningar kunde man kanske ha undvarat, för att göra handlingen ännu tydligare och pjäsen effektivare.

”Sälj din gamla bostad före du köper ny!”

Fastighetsförmedlingen Kotijoukkue är på alla sätt nyare, fräschare och mer dynamiskt men gamla goda råd och sunt förnuft är fortfarande en av grundstenarna i bobytarbranschen. Än gäller den gamla devisen att sälja sin gamla bostad förrän man köper ny. Ingen vill bli i fällan mellan två bostäder. 1.11.2018 - 09.42