Antologi av idealiska redaktörer

Kristina Rotkirch tipsar om en omistlig bok på resan till Ryssland.

Den som reser till Petersburg eller Moskva gör klokt i att ta med sig några exemplar av diktantologin Golos Zjensjtjin, "Kvinnors röster", som rymmer ett fyrtiotal dikter av finsk- och svenskspråkiga poeter i urval och översättning av Eleonora Joffe och Zinaida Lindén. En bättre present till vänner och bekanta i Ryssland hittar man inte.

Att spjälka upp poesin i "manlig" och "kvinnlig" dikt kan förstås diskuteras, men det känns naturligt i ett land där bokhandlarna fortfarande har hyllor för "kvinnlig litteratur" och termen "poetissa" är gångbar. Naturligt är det också för Eleonora Joffe och Zinaida Lindén som i sitt förord talar om hur män och kvinnor närmar sig de stora frågorna ur olika perspektiv. Ja, den saken exemplifierar i varje fall Hannu Mäkelä när han i bokens andra förord talar precis emot en sådan skiljelinje i litteraturen ...

I vilket fall som helst får de ryska läsarna två kunnigt och stringent skrivna introduktioner till den finländska poesin. Eftersom antologin omfattar både finsk- och svenskspråkiga författare tydliggörs också den för utlänningar ofta så svårförståeliga språkfrågan. Och dessutom blir var och en av de tjugosju finskspråkiga (L. Onerva till Henriikka Tavi) och de tolv svenskspråkiga författarna (Södergran till Eva-Stina Byggmästar) ordentligt presenterade.

Eleonora Joffe och Zinaida Lindén har valt dikter som särskilt talat till dem, utan att följa någon tematisk linje. Men det är uppenbart att de har en mycket god överblick och själva är de närmast idealiska som redaktörer och översättare: två rysk-finländska författare som har tillägnat sig finskan respektive svenskan och dessutom litteraturen i sitt nya hemland.

Så lanserades också antologin i höst på bästa möjliga plats – Anna Achmatova-museet i Petersburg. Efter det har den presenterats på så olika håll som Petrosavodsk och Riga, och fått en hel del medieuppmärksamhet.

Eftersom dagens ryska poesi fortfarande är långt bunden till rim och meter, vore det intressant att veta om en rysk läsare blir konfunderad eller stimulerad inför poeter som till exempel Agneta Enckell. Eller speciellt berörd när Tua Forsström förtroligt samtalar med Andrej Arsenjevitj, det vill säga filmregissören Andrej Tarkovskij.

Kristina Rotkirch

”Nu sover jag gott, äntligen!”

Angelina fick dålig sömn men rogivande växter hjälpte henne. "Min livskvalitet är mycket bättre nu" säger hon. 20.9.2018 - 13.33