Antidopningschefen: "Folket förtjänar ett rent skid-VM i Lahtis"

Wadas dåvarande generalsekreterare Harri Syväsalmi såg till att en stor del av det finska landslaget åkte dit för dopning. För det blev han dödshotad. – Lahtis var en chock för finländarna, säger han.

Söndag 18 februari 2001. Skidförbundet har kallat till presskonferens i Lahtis. Agendan: Jari Isometsäs positiva dopningsprov.

Den färska VM-silvermedaljören förklarar att han haft problem med det internationella skidförbundet FIS nya gränsvärde: herrarnas hemoglobin får vara högst 175 gram per liter. Han har förberett sig för VM med att vistas i sitt alptält, som stimulerar bildningen av nya röda blodkroppar och ytterligare höjt hans hemoglobinvärde. Det fanns bara en utväg för att få startlov: ett förbjudet läkemedel som utvidgar blodvolymen. Hemohes.

– Jag har inte gjort det här för att förbättra min prestationsförmåga, säger Isometsä.

– Ifrågavarande läkemedel har getts mig av en utomstående person som inte på något vis är kopplad till Skidförbundet.

ANTIDOPNINGSARBETE. Sueks generalsekreterare Harri Syväsalmi tror skidsporten är mycket renare nu än för sexton år sedan. Bild: Lehtikuva / Heikki Saukkomaa

"Struntsnack"

Det som Isometsä inte nämner är att den vanligaste orsaken till skyhöga blodvärden är bloddopning, vilket definitivt förbättrar prestationsförmågan. Det var också därför FIS införde gränsvärden för hemoglobin, då det inte fanns något tillförlitligt dopningstest för EPO och andra bloddopningspreparat. Han kommer också med direkta osanningar då han hävdar att skidförbundet inte är insyltat.

Det är så genomskinligt. Jag skulle låta dopningstesta allihopa i laget.

När presskonferensen är över kan Harri Syväsalmi inte tiga längre. Han stiger upp och utropar med hög röst:

– Struntsnack!

Syväsalmi är generalsekreterare för den nygrundade internationella antidopningsbyrån Wada och befinner sig i Finland för en kursdag i Vierumäki. Den oväntade presskonferensen har förorsakat lite ändringar i programmet.

– Det är så genomskinligt. Jag skulle låta dopningstesta allihopa i laget, säger Syväsalmi när han blir ombedd att förklara sig.

Hela laget testas

Syväsalmi ringer sin norska kollega Rune Andersen, som är Wadas antidopningschef och ber honom komma till Finland. Följande dag möts Finlands lagledare Jorma Hyytiä, Syväsalmi, Andersen och längdåkningschefen Antti Leppävuori.

FIS-cheferna Gianfranco Kasper och Sarah Lewis har gett grönt ljus för att låta dopningstesta hela det finska landslaget. Antti Leppävuori – numera chefstränare för landslaget i skidskytte – föreslog dock att det finska landslaget blir testat först följande lördag.

– Du får fria händer. Säg bara till när det är gjort, säger Syväsalmi till sin kollega Andersen.

På torsdag firar Finland guld i herrarnas längdåkningsstafett. Samma kväll utför Wada sin antidopningsräd mot det finska landslaget. Det är nästan midnatt innan alla landslagsidrottarna hunnit ge ett urinprov.

Mordhot

Februari 2017. Det är två veckor tills Lahtis står värd för skid-VM igen.

Den bländande vintersolen värmer det frostiga Böle. Men skuggorna av Lahtis 2001 verkar aldrig skingras helt. Syväsalmi drar för spjälgardinerna i Valohuset, där Finlands idrotts integritetscentrum (SUEK) har sitt kontor.

– Jag blev mordhotad, säger han.

Det visade sig vara en försäljningsdirektör i ett livförsäkringsbolag som druckit för mycket. Beskrivande för den lynchstämning som rådde i Finland.

– Det var en grym chock för hela folket, säger SUEK:s nuvarande generalsekreterare.

Sex finländska längdåkare – bland dem folkets idoler Harri Kirvesniemi och Mika Myllylä – åkte fast för Hemohes. Deras medaljer fråntogs dem och under de följande veckorna klarnade det bit för bit hur det finska landslaget ägnat sig åt systematisk dopning. Utredningsgrupper följdes av utdragna rättegångar, böcker och dokumentärfilmer.

Dopningsstämpel

I början var det svårt för många att tro att Kirvesniemi & Co var dopare. Det ryktades om en norsk konspiration – en uppfattning som delvis lever kvar än i dag.

Flera undersökningar har visat det sannolikt förekom dopning i utbredd skala 2001. Men det är bara i Finland som man vågat se sanningen i vitögat – och det är fortfarande finnarna som bär dopningsstämpeln.

– Utan vidare förknippas Lahtis fortfarande med dopning. Men det är ingen vits att anklaga någon mera. I stället kan vi fokusera på det som hänt sedan dess, säger Syväsalmi.

– Under de sexton år som gått har vi gjort enormt mycket för att förbättra antidopningsverksamheten. Det känns som att fair play-andan har blivit starkare. För dagens idrottare är antidopningsarbetet en naturlig del av deras profession.

Många suspekta

Forskarna James Stray-Gundersens och Tapio Videmans undersökning avslöjade att en stor del av toppåkarna i Lahtis hade suspekta blodvärden. Men FIS ville inte ha någonting med rapporten att göra och beslöt att det bara blir ett forskningsprojekt utan konsekvenser för idrottsutövarna. Det är fortfarande svårt för andra nationaliteter att ens diskutera dopningsproblematiken.

– Det viktigaste var att vi medgav vad som hänt, säger Syväsalmi.

– Problemet i Norge och Ryssland för tillfället är att de inte vill medge vad som hänt. Då är det svårt att göra någonting bättre.

Om någon dopar sig i Lahtis åker den fast. Förr eller senare.

Ny chans

En hel del vatten har runnit under broarna sedan Lahtis. Wada har infört effektiva EPO-tester och det biologiska passet, som lett till att elitlängdåkarnas blodvärden blivit så gott som normala. Möjligheten att frysa ned och återanalysera dopningsprover upp till tio år senare utgör också ett avskräckande vapen.

– Om någon dopar sig i Lahtis åker den fast. Förr eller senare, säger Syväsalmi.

– Jag är glad att Lahtis står värd för VM igen. Skidsporten och det finska folket förtjänar att vi slutligen kan vända blad och förpassa klavertrampet 2001 till historien. Jag tror det blir ett rättvist och bra VM.

KORT JUBEL. stafettkvartetten fick jubla efter målgången men några dagar senare togs medaljerna av åkarna. Bild: Lehtikuva / Jussi Nukari

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00