Anorektiker fick livsgnistan åter i Jakobstad

Elli-Noora Rautio från Uleåborg tillfrisknar från anorexin på Fredrikakliniken i Jakobstad. Bild: Marcus Lillkvist

Vården på Fredrikakliniken i Jakobstad öppnade dörren till livet för Elli-Noora Rautio från Uleåborg. Hon blev student i juni förra sommaren. Sedan tog orken slut.

– Jag var gravt undernärd, i oerhört dåligt skick och blev inlagd på psykiatriska avdelningen.

Elli-Noora Rautio hade dragit på sig en ätstörning som 14-åring. Hon har inte mycket gott att säga om den traditionella vården. På avdelningen handlade det om att följa upp vikten och se till att hon äter.

Efter en månad fick hon nog.

– Jag var där tillsammans med en massa mentalvårdspatienter. Man har helt enkelt inte det kunnande som den här sjukdomen kräver.

Kan äta igen

Men hon hade hört om Fredrikakliniken i Jakobstad och fick en remiss.

– Min vikt var så låg att jag först fick bo på barnavdelningen i två veckor. Sedan fick jag börja på dagavdelningen.

Fredrikakliniken var en av föregångarna när den inledde sin verksamhet år 2002. Än i dag sticker kliniken ut med sina mångkunniga team av läkare, egenvårdare, fysioterapeut samt närings- och psykoterapeut. Det är en vårdform som passar för Rautio.

– Jag har anpassat mig snabbt till mitt nya liv. Här går det bra att äta igen.

Dagavdelningen är öppen från morgon till sen eftermiddag. Man äter och gör saker tillsammans. Dessutom ingår dagliga samtal. Elli-Noora Rautio bor i en lägenhet som hon hyr, och på helgerna kör hon oftast hem till Uleåborg.

– Här tvångsmatas ingen. Men det finns inte heller några alternativ till att äta.

Rautio ger ett konkret exempel. Om en situation uppstår i samband med maten så finns det vårdare som reagerar.

– Tillsammans kan man lugna ned situationen och se till att sjukdomen inte tar över. Anorexi handlar inte bara om att bli fysiskt frisk, utan också om att helas i tankar och självbild.

"Se människan!"

Elli-Noora Rautio har erfarenhet av dygnet runt-vård, men också av öppenvård. Problemet med båda är, enligt henne, att man lämnas så ensam med sjukdomen.

– Den traditionella anorexivården ser bara en sjuk människa. Den ser inte att det finns en människa där inne.

Motsvarigheter till kliniken i Jakobstad finns bara på Åland. I Helsingfors finns en privatklinik där synsättet påminner om det i Jakobstad, men där upplägget är annorlunda. Enligt Elli-Noora Rautio borde det grundas fler kliniker som den i Jakobstad, och de får gärna inhysas i gamla stockhus, som Fredrikakliniken.

– Det är lite som ett mysigt torp. Det känns inte alls som att vårdas på sjukhus.

Vill leva igen

Rautio uppskattar den trestegsraket som vården utgick från; först intensivt på barnavdelningen, sedan fem dagar i veckan på dagavdelningen och till slut som intervallvård. Rautio har precis varit hemma en hel vecka, och vistelserna i Jakobstad ska bli färre i takt med att hon får kontroll över sjukdomen.

– Jag vill börja leva igen. Jag vill resa och göra alla de saker som anorexin tog ifrån mig.

En framtidsdröm är att flytta tillbaka till Uleåborg och studera till arkitekt. Det kan bli möjligt redan nästa höst.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Närvårdare Pia Lemberg studerar vidare på läroavtal: ”Vård i livets slutskede ligger nära mitt hjärta”

Mer läsning