Från framgång på Nokia till konkurs – Annu Palmu förlorade allt men vägrar vara bitter

Hon gick från en framgångsrik Nokiadirektör till medellös företagare. Annu Palmu har en hel del att säga om hur det är att vara företagare i Finland och hon kritiserar också makten som koncentrerats till jurister.

– En konkurs som den som jag gått igenom är ett riktigt helvete. Jag förlorade mitt hem och allt, säger Annu Palmu.

På 1990-talet satt hon med i Nokias ledningsgrupp. 2010 startade hon eget företag – men i stället för framgång gick företaget i konkurs och banken tog hennes privata egendom.

– Jag kan inte heller jobba i Finland på grund av utsökningsförfarandet. I den här processen har jag egentligen dött – jag är inte längre samma person. Men jag är ändå väldigt tacksam eftersom jag känner så många personer som verkligen har dött i en motsvarande process.

2010 köpte Palmu tillsammans med några kolleger Villa Felix, det gamla konvalescenthemmet Villa Kälkestad i Västanfjärd. Villa Felix förvandlades till ett pensionat där olika människor skulle mötas och tillbringa tid medan de samtidigt kunde reflektera kring olika frågor om gott ledarskap.

– Det är ganska typiskt att ha olika förväntningar för andra människor utan att inse vilken roll vi själv har i en arbetsgemenskap. Efter att jag gett ut boken om min tid på Nokia blev jag vid upprepade tillfällen ombedd att grunda ett ställe som Villa Felix. Men livet är mystiskt och kanske jag hade alltför ljusa visioner.

Pensionatet hann inte bli en sådan succé som grundarna hade förväntat sig och till slut insåg Palmu att läget inte kunde räddas, så hon ansökte om konkurs. I efterhand säger hon att hon aldrig skulle ha grundat företaget om hon hade vetat att hennes bank ställer krav på hennes privata tillgångar i stället för att realisera konkursboet först. Hon ansökte till och med om besvärsrätt hos Högsta domstolen i tvisten.

– Banken skrev i lånepappren att de följer god banksed och att vid en eventuell realisering av pant är det i första hand företagets tillgångar som realiseras. Det är en grundläggande förutsättning att det är företagets egendom som i första hand används för att täcka de skulder som uppstår i verksamheten. Det är fullständigt godtyckligt att konkursboet får ruttna bort så som det gick i mitt fall.

I Palmus fall realiserades företagets egendom i våras, fem år efter konkursen.

– Villa Felix såldes till ett pris som visar att banken inte tagit hand om fastighetens värde, säger hon och påpekar att hon haft en god insikt i bankvärlden i och med att hennes far var bankdirektör.

Spöke från 1990-talets lågkonjunktur och bankkris

Palmu menar att makten ligger hos juristerna som är inblandade i de olika faserna av en konkurs. För gemene man kan det vara svårt att förstå hur stor roll jurister spelar men enligt Palmu tillåter aktiebolagslagen också i sin nuvarande form betydligt rimligare och humanare tillvägagångssätt.

– Om vi vill att Finland är ett småföretagarvänligt samhälle och att våra förfaranden är rättvisa och renhåriga är det juristerna som borde reflektera kring den makt de har och hur de utövar den. Det finns inga lagparagrafer som dikterar hur saker och ting ska skötas utan det är juristerna som tillämpar lagen. Det hela handlar om utövande av makt. Jag har via mitt jobb haft en hel del auktoritet och inflytande – jag vet vad makt är. Mitt budskap är att detta är en avvägningsfråga. Det verkar som att det används onödigt stränga medel i förhållande till småföretagare då man inte följer andemeningen i aktiebolagslagen.

Hennes tolkning är att praxisen uppstått efter den konkursvåg som drog över Finland efter bankkrisen i början av 1990-talet. Hon kallar det för en omfördelning av finländarnas förmögenhet.

– Förutom företagens tillgångar användes också företagarnas egendom till att stödja bankerna. Internationellt sett har vi ett märkligt läge. Utgångspunkten i aktiebolagslagen är ett begränsat ansvar där företaget som en juridisk helhet i första hand bär ansvaret för sina skulder. I praktiken förbiser man detta i Finland.

I Finland är det inte möjligt för privatpersoner att bli av med skulder i en personlig konkurs. Detta betyder i sin tur att det kan vara ytterst svårt för företagare som överlevt en konkurs att senare driva ny företagsverksamhet och utnyttja den erfarenhet som de samlat under sin karriär. Palmu anser att Finland har alla möjligheter för att skapa en miljö som är gynnsam för småföretagare med små justeringar.

– Vi behöver inte driva igenom massiva reformer men vi behöver nog ändra på våra föreställningar och attityder. Det finns djupt rotade rädslor som vi måste bli av med.

De långa perioderna av bilateral handel har enligt Palmu lett till att Finland aldrig riktigt haft en atmosfär som stöder och uppmuntrar småföretagare.

– Det har inte uppstått någon förståelse för småföretagarnas vardag helt enkelt. Vi måste verkligen börja inse vad det innebär att vara småföretagare. Vårt samhälle borde uppskatta dem på ett annorlunda sätt.

Gränserna kom emot

Ursprungligen ville hon jobba med människorättsfrågor men i stället blev hon medlem i ledningsgruppen och direktör på Nokia. Det var en ren slump att hon över huvud taget fick ett jobb på Nokia-Mobira 1988.

– Livet kan ha väldigt oväntade vändningar. Mina studiekompisar trodde det var ett skämt då de hörde att jag jobbade på Nokia. Jag var aldrig intresserad av att tjäna pengar men trots det fick jag en massiv förmögenhet i och med att jag var en del av optionsgruppen.

Hon beskriver åren på Nokia som givande och lärorika, framför allt under 1990-talet. Däremot kritiserar hon optionerna som hon anser förstörde allt det goda som bolaget åstadkommit.

– Grundarbetet hade gjorts så noggrant och det hade byggts upp en så fin förståelse och uppskattning för varje enskild anställd. Kontrasten blev enorm i jämförelse.

2005 lämnade hon Nokia. Bolaget hade förändrats väldigt mycket och framför allt vuxit till ett globalt storföretag. Hon var inte längre bekväm med de värderingar som bolaget förespråkade och jobbet tog också upp alla timmar av dygnet. Hon kände att hennes arbetsinsats motsvarade tre personers jobb. Då det skedde en stor omorganisering i bolaget kände Palmu att resultaten av hennes arbete suddades ut.

– Jag upplevde att det var dags att låta någon annan ta över, någon som verkligen brann för sitt jobb. Mina mänskliga gränser kom emot, likaså mina värderingar.

I en välfungerande arbetsgemenskap uppskattas varje enskild arbetstagare – från städare till vd, säger Palmu. Bild: Cata Portin

Våga förverkliga dina drömmar

– Vi lever bara en gång och det är väldigt viktigt att våga lyssna och förverkliga våra djupaste drömmar och önskemål. Det hör också ihop med företagande. Företagare är människor som vågat förverkliga sina drömmar. Det är kanske något som alla gubbiga män inte vågar erkänna men så är det. En företagare har en dröm eller en inre röst som säger att den här idén är viktig för mig och får mig att känna mig lycklig.

Palmu ser det som en jobbig ekvation att samhället skickar ut signaler att fler finländare borde bli företagare och att det finns branscher där arbetstagare tvingas bli företagare mot sin vilja. Hon menar att företagsamhet är en egenskap som man föds med, det går inte att påtvinga.

– Det är ganska rått att en person som inte själv vill bli företagare tvingas bli det. Alla klarar inte av att leva med den osäkerhet och rädsla som företagandet medför. Vi har vissa inslag av rädslans kultur.

Hon tror att lyckan ligger i vardagen och inte i att längta efter något som ligger i framtiden.

– Arbetsgemenskapen skapas av människorna som ingår i den, de blåser liv i vardagen. Det var en av Villa Felix funktioner att få människor att inse att vardagen visar vägen till våra målsättningar. Vi har glömt bort att leva och jobba tillsammans så att alla mår bra. Det finns inget beundransvärt i att råslita varje dag.

Kämpar för jämlikhet

Annu Palmu säger att hon ännu för tre år sedan var en väldigt annorlunda människa. Då var hon inne i sina allra mörkaste stunder men nu har hon hunnit bearbeta sin ilska och bitterhet.

Hon säger att hon alltid varit andlig, men inte religiös. I gymnasiet tillbringade hon ett utbytesår i USA och gick i en kväkarskola.

– Jag insåg först senare hur stor betydelse det haft för mig. För mig har alla människor alltid varit lika värda och även om jag varit med om olika orättvisor har jag inte blivit bitter utan vill tvärtom kämpa ännu hårdare för att vi alla verkligen ska vara jämlika.

Hon säger att hon varit optimist sedan födseln och vägrar att koncentrera sig på det negativa.

– Mitt motto är inte why me utan try me. Jag är ganska seg och dessutom är humor en viktig egenskap för mig. Livet är väldigt tragikomiskt.

Artikeln har uppdaterats 16.10.2018: I Finland kan privatpersoner inte bli av med sina skulder i en konkurs.

För att Finland ska bli ett företagarvänligt samhälle krävs inga stora reformer, menar Palmu. Små justeringar och en förståelse för småföretagarens vardag skulle ha en betydande effekt. Bild: Cata Portin

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39