Anneli Auer exponerar sitt liv som ett öppet sår – nya detaljer om sexualbrottsfallet

Framtiden. "Livet kommer ännu att bli bra för oss alla. Inte såsom förr, men bra på något nytt sätt", avslutar Anneli Auer sin nyutkomna bok.Bild: Vesa Moilanen

Mordänkans memoarer (Murhalesken muistelmat), heter Anneli Auers bok i fri översättning. Auer avslöjar nu bland annat vad som fällde henne i sexualbrottsfallet och vem hon misstänker för mordet på maken Jukka S Lahti.

Boken som släpptes i dag är Auers subjektiva men skakande skildring av hennes och familjens liv före och efter mordet.

Auer, som slutgiltigt har friats för mordet på maken, men dömts för grova sexbrott mot barn är nu en fri kvinna. Men hennes liv kommer aldrig att bli normalt. Hon har i dag kontakt med bara det äldsta av sina fyra barn.

Boken är tillägnad barnen och barnbarnen.

Auer börjar med att skildra familjens liv och den sista gemensamma semesterresan till Teneriffa. Hon beskriver hur hon och maken Jukka träffades i en situation när både levde i ett förhållande, hur stark förälskelsen var och hur de planerade att åldras tillsammans och flytta till Spanien.

"Vi var ett bra par. Ensam känner jag mig vilsen. Jag hade inte bara förlorat min man utan hela mitt liv och min framtid", skriver hon.

Hon ger en bild av en husmor vars dagar slukas av tvätt, matlagning, barnen och jobbet med den egna webbsajten.

Det är jobbigt, men lyckligt. Strax innan mordet, säger makarna godnatt till varandra med en öm puss.

Auer skildrar tiden såsom hon upplevde den efter mordet. Polisens förhör, oron för mördaren som går fri. Chocken när hon får veta att hon själv är misstänkt.

"Det känns absurt och overkligt. Jag hade tänkt gå till kriscentret och träffa psykologen i morgon, men nu är jag på väg till häktet i Björneborg misstänkt för ett mord jag inte begått".

Själv misstänker hon först makens gamla studiekamrat, som försvinner under mordnatten och som hittas först ett halvår senare, drunknad.

Auer ger stort utrymme åt det som åklagaren och polisen betraktade som hennes "bekännelse". Enligt Auer började hon tvivla på sina egna minnesbilder när polisen pressade henne och presenterade "fakta" som visade att ingen annan än hon, maken och barnen befann sig i huset under mordnatten. Polisen intalade henne att hon led av minnesförlust.

"Minnesförlusten var polisens egen skapelse".

Auer berättar också öppet med intima detaljer om sina "affärer" efter makens död. Den mest spekulativa är den med "Seppo", som hon fortfarande verkar tro att var en förklädd polis som var satt att spionera på henne. De träffas efter att Auer finner en ringande mobiltelefon i snödrivan. I andra ända är "Seppo", som säger sig ha tappat telefonen och därmed får en orsak att träffa henne ...

Auer och en av hennes manliga bekanta dömdes till sju, respektive tio års fängelse för grova sexualbrott mot barn. Auer förnekar bestämt sin och mannens skuld och redogör mycket detaljerat för åtalen och avslöjar i det sammanhanget även de påstådda offrens identitet. Handlingarna i dylika mål är alltid hemligstämplade, men om domarna grundar sig på de vittnesmål Auer redogör för kommer hovrättens domar med största sannolikhet att debatteras ännu länge.

Auer ägnar slutet av boken åt olika spekulationer och konspirationsteorier om vem som stod bakom mordet. Den starkaste kandidaten är en person med det fiktiva namnet "Arto", en periodare, som bodde i närheten av familjens bostad och vars motiv skulle vara att han hyste agg mot Jukka S Lahti för att han fick sparken från firman där båda jobbade.

Men hon har också andra kandidater.

Auers mördarspekulationer kommer att förse privatspanarna med bränsle för årtionden framåt.

Bokens rättigheter har sålts till Sverige, men den har ännu inte översatts. I den digitala versionen läser Anneli Auer själv upp sin text.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00