MARIEHAMN

Det är en solig eftermiddag när HBL träffar Anders Wiklöf på hotell Arkipelags uteservering. Hotellet ägs förstås av honom själv, men att restaurangen gapar öde bekommer inte honom, turistsäsongen är över.

I juli ordnade Wiklöf en stor gratiskonsert i parken Miramar mellan biblioteket och kulturhuset Alandica för att fira Finlands hundra år. Bland artisterna som uppträdde inför en publik på 7 200 fanns Lasse Berghagen, Saara Aalto, Tommy Nilsson, Kalle Morelius, Maria Sid m.fl.

– Så många ålänningar har inte samlats på samma ställe sedan bondetåget 1938. Också då var de färre än 7 200, men eftersom ålänningarna också var färre till antalet så slår bondetåget 1938 procentuellt min konsert, berättar Wiklöf.

Den gången protesterade ålänningarna mot de finsk-svenska planerna på att bryta demilitariseringen och befästa Åland.

– Skulle brorsan Lasse leva kunde han berätta mera om den saken, men nu går det inte.

Brodern Lasse Wiklöf var ryktbar socialdemokratisk politiker som dog för några år sedan.

Det har gått tradition i de wiklöfska gratiskonserterna. I fjol firade han sina egna 70 år och brorsonens Peter Wiklöfs 50 år med en bejublad konsert. I år firade han Finland. Har han något att fira nästa år med en ny konsert?

– Jag vet inte. Att fira Finland kändes viktigt. Min pappa var med i kriget och försvarade självständigheten. Jag har veteranbrevet han fick av Urho Kekkonen 1957 på min vägg hemma. Jag läste det senast i morse.

– Problemet med en ny konsert är att den inte får bli sämre än den föregående. Varje år måste man bli bättre, och det är inte så lätt.

På frågan vem som valde artisterna sätter Wiklöf upp en förvånad min.

– Jag förstås. Vem annars? Sedan har jag proffs som lägger ihop programmet.

– Bra artister är alltid dyra.

Förutom den stora konserten i Miramar-parken var det Anders Wiklöf som betalade prissummorna i sångtävlingen Havets röst får några veckor sedan. Operan Figaros bröllop som spelas i Alandica i augusti har även den fått stöd av Wiklöf. Och fotbollsstadion heter Wiklöf Holding Arena för att Anders Wiklöf gjorde bygget möjligt. Det var en förutsättning för att IFK skulle få spela ligafotboll. Självfallet är Wiklöf också huvudsponsor i IFK Mariehamn och i damlaget Åland United.

Av bara farten är han också största ägare i Jakobstadsklubben Jaro. Han har också möjliggjort bygget av ishallen i Pedersöre.

– Jag har blodsband dit upp, förklarar Wiklöf, pappa kom från Lepplax. Och Jaro ska upp i ligan igen, var så säker.

Bild: Robert Jansson

– För att ett litet samhälle som Åland behöver konst, idrott, teater, konserter, opera och fotboll. Det är som ett kitt som förenar oss. Det händer inte så mycket på vår lilla ö, folk behöver kultur. Dom här människorna handlar i mina butiker, bor på mitt hotell och äter på min restaurang. Då ska jag väl kunna bjuda igen.

Att ge bidrag i större skala har Anders Wiklöf fått prova på som medlem av Konstsamfundet. När han fyllde 70 avgick han på grund av åldersgränsen.

– Det har varit mycket intressant för en som är van vid affärslivet att få insyn i en helt ny värld och i ett annat sätt att se på företagandet. Konstsamfundet gör viktiga insatser, otaliga är de institutioner och föreningar som får stöd.

Anders Wiklöf är något av ett konstsamfund i miniatyr på Åland som delar ut pengar till vällovliga projekt, många gånger bidrag som inte syns någonstans. En skillnad finns, Wiklöf delar ut egna pengar. Däremot är båda stora tidningsutgivare. Wiklöf är storägare i Nya Åland och tillsammans med sjöfartsrådet Ben Lundqvist huvudägare i Tidningen Åland. De åländska tidningarna utkommer på papper med sammanlagt elva nummer i veckan.

– För att jag är största annonsör i bägge tidningarna. Det är ett livsvillkor för mig som äger så många matbutiker att få ut mina erbjudanden till kunderna. Konkurrensen mellan två tidningar håller annonspriserna nere. Och för att annonserna ska ha någon genomslagskraft måste de stå att läsa i en tryckt tidning. Annonser försvinner på webben, det är inget alternativ.

– Men betydligt viktigare är att demokratin förutsätter två tidningar och två olika synsätt på vad som händer och sker i samhället. Ålänningarna har under 36 år vant sig vid två tidningar och den åländska demokratin har mått mycket bra av det.

– Nej, någon journalist försökte jämföra min roll med Berlusconis i Italien. Skillnaden är att Berlusconi dagligen syns i sina egna kanaler, jag syntes aldrig i tv-kanalen som Nya Åland drev.

– På en träff med journalisterna frågade jag om någon av dem en enda gång fått samtal, e-post eller sms av mig. Svaret var nej, aldrig. Deras kritik gick tvärtom ut på att jag är så svår att få tag på.

Någon stor utgiftspost är tidningarna inte för Anders Wiklöf. Tidningen Åland gör miljonvinst år efter år och också Nya Ålands förluster har minskat kraftigt.

Anders Wiklöf äger Nordens största enmansföretag, han är fortfarande enda ägare i Wiklöf Holding. Företaget har en större budget och större omsättning än landskapet Åland. Den första businessen var att sälja tomflaskor och som tjugoåring nekades Wiklöf lån av Ålandsbanken. Han svor på att ta revansch. Det har han gjort med besked, i dag är han bankens största ägare och har suttit i styrelse och förvaltningsråd sedan 1983.

– Men jag är precis samma Anders som förr. Det kan vem som helst intyga. Och när jag ser hur våra politiker agerar i dag blir jag arg. Det är helt fel att gå in för en överdriven privatisering och tro att stat, landskap och kommun kan drivas som aktiebolag.

Anders Wiklöfs konstsamling hör till en av de förnämsta privata i Norden. Han koncentrerar sig på finländsk och svensk sekelskiftskonst, alltså det förra sekelskiftet. Carl Larssons ”Midvinterblot” hör till dyrgriparna. Bild: Robert Jansson

– Jag är förvånad över Mariehamns stadspolitiker som nu bland annat angriper äldreomsorgen med för mig obegripliga sparåtgärder som naturligtvis drabbar de äldre och de anställda. Jag tycker att de ansvariga politikerna skulle prya några nätter på Trobergshemmet innan de fattar sina nedskärningsbeslut. Jag vet, för många anhöriga har tagit kontakt.

Anders Wiklöf påminner om att de äldre många gånger varit goda skattebetalare i 50 år.

– Därför är det definitivt inte de som ska drabbas om man måste skära ner. Lika lite som dagis, skolor och hälsovården. Det är saker man aldrig ska försämra, aldrig. Däremot kunde Mariehamn nog sänka skatten nu när staden går med vinst.

Planerna på en kortrutt till Föglö med nya vägar och broar får Anders Wiklöf att himla med ögonen.

– Totalt kommer satsningen att sluka enorma miljoner euro. Bara på Föglö ska man bygga nytt för 40 miljoner, en summa som antagligen stiger rejält innan allt står klar. Jag undrar, har samhället faktiskt råd med detta mot bakgrund av hur nattsköterskorna på äldreomsorgen pinas.

– En 500 meter lång bro ska byggas i orörd natur, berg ska sprängas och naturen skövlas. Jag vet inte hur man tänker för Ålands största trumfkort är orörd natur, ren luft och rent vatten. Vinsten lär vara att färjpasset till Föglö förkortas med 8-10 minuter. Jag säger bara en sak, lägg av!

– Politikerna kanske har rätt när de förutspår att den nya jättebron blir en turistsevärdhet. Kanske folk från när och fjärran verkligen vill komma och se hur dessa människor ser ut som bygger en så dyr och onödig bro?

Anders Wiklöf gör sig redo att återvända till sin sommarstuga, residenset Andersudde söder om Mariehamn. Andra skulle kanske inte kalla detta för en stuga, här finns förutom villa med en av Nordens största privata konstsamlingar också tennisbana och arena med plats för tvåtusen gäster, alltså fler sittplatser än på Mariehamns fotbollsarena.

Här har Wiklöf bjudit flott förr om åren med spektakulära konserter tills han flyttade evenemangen till Mariehamn.

– Nja, jag vet inte. Andersudde är ju framför allt min hustru Ritas och mitt hem. Och visserligen har det varit fint att kunna bjuda på artister som Jose Carreras, Il Divo, Robin Gibbs, Sanna Nielsen och andra toppnamn från Sverige.

Bland Wiklöfs återkommande gäster finns också tidigare statsministrarna Paavo Lipponen och Göran Persson, liksom president Martti Ahtisaari.

– Persson sitter i styrelsen för Ålandsbanken och Wiklöf Holding. Och Ahtisaari är beskyddare för Östersjöfonden som jag grundade för snart 30 år sedan för att arbeta för ett renare hav.

Att de toppolitiker som Wiklöf umgås med främst är socialdemokrater är ingen slump.

– Jag har arbetarbakgrund och glömmer det aldrig. Min far var murare och eftersom min mor var synskadad arbetade hon i hemmet.

– Med Göran Persson talar jag minst två gånger i veckan. Samtidigt som också han är en framgångsrik affärsman nu för tiden så brinner han fortfarande för samhällelig rättvisa. Det är ju så att en företagare är ingenting utan duktiga arbetare. Bägge behövs och bägge måste funka ihop. Därför ska man ta hand om sina anställda.

Anders Wiklöf har fyllt 71 år, men har inga planer på att trappa ner.

– Jag är kanske inte lika snabb som förr om åren, också Usain Bolt har blivit långsammare. Men får jag korn på något nytt projekt tänder jag på alla cylindrar. Det här är ju så jävla kul, lite som en tävling, men framför allt bara kul, säger Wiklöf och sätter sig i sin Bentley som är specialdesignad på fabriken efter ägarens direktiv.

– Bilar, det är min grej. Jag började ju som bilhandlare, påminner Wiklöf.

Det har varit en lång resa för murarsonen, och nu går resan vidare i en Bentley, säger jag lite avundsjukt.

– Jag har faktiskt två Bentleyr, den andra står på gården.

– En för sommar, en för vinter.

– Äh, den andra är nyare modell.