Analys: Trump till hård attack innan sorgen lagt sig

Bild: Photo Desk

På måndagen, dagen efter den blodigaste masskjutningen i USA:s historia, innan alla offer identifierats, klampade det amerikanska presidentvalet oinbjudet in i tragedin.

Såväl Hillary Clinton som Donald Trump höll tal om massakern och hur de ämnar förhindra dylika attacker i framtiden. Samtidigt fick nationen ett smakprov på hur de blivande kandidaterna skulle hantera en nationell tragedi som president.

Bägge kandidaterna valde att ta bort sina kampanjskyltar och omgärda sig med amerikanska flaggor, men där tog likheterna slut. Där Clinton talade med en mer dämpad ton utan politiska attacker, utstuderat statsmannaaktigt, brände Trump av skott efter skott, det ena aggressivare än det andra. Där Clinton valde att inte nämna Trump en enda gång, fick hon själv nitton omnämnanden av Trump, och inget av dem var positivt. Där Clinton talade om vikten att förena nationen insinuerade Trump obegripligt om Barack Obamas eventuella skuld för det som skett.

Där Clinton talade med en mer dämpad ton utan politiska attacker, utstuderat statsmannaaktigt, brände Trump av skott efter ett skott, det ena aggressivare än det andra.

Clinton gick metodiskt igenom sina prioriteringar börjande med vikten att bli bättre på att identifiera och stoppa radikaliserade och störda ensamvargar som Omar Mateen, mannen som mejade ner 49 människor tidigt på söndagen. Därefter talade hon om att besegra terrororganisationen Islamiska Staten och syna FBI:s agerande i sömmarna och identifiera eventuella misstag som begåtts där. Till sist trädde hon in på eldfängd inrikespolitisk mark med att konstatera att högeffektiva automatgevär fortfarande inte borde finnas tillgängliga för vem som helst att köpa, särskilt inte för individer som förhörts av polisen för misstänkta terroristsympatier.

Medan Clintons plan för att förhindra blodbad som det i Orlando i framtiden var mångfasetterad och detaljerad tog Trump fram stora släggan.

– Om vi inte blir tuffare och smartare kommer vi inte längre att ha ett land. Det kommer inte att finnas någonting kvar, inledde Trump.

Därefter attackerade han i hårda ordalag Barack Obamas invandrings- och flyktingpolitik och upprepade sin önskan om att förneka muslimer inträde i landet. Men den här gången utvidgade han sitt förslag till att förbjuda invandring från hela regioner där terrorism varit ett problem. Han preciserade inte huruvida han menade att invandring från allierade länder som till exempel Egypten och Saudiarabien, där terrorism förekommit, skulle stoppas.

Det är ingen överdrift att konstatera att bägge kandidaterna exploaterade massakern för egen politisk vinning.

Trump gick vidare med att koppla ihop kostnaderna för att ta emot flyktingar med ekonomin i USA.

– Skulle det inte vara fiffigare att återuppbygga USA för vår egen befolkning, inklusive de många fattiga människor som redan bor här, undrade han.

Och till sist frågade han retoriskt hur Hillary Clinton kan säga sig vara en vän av hbtq-rörelsen när hon förespråkar en invandring av Islamiska extremister som förtrycker kvinnor, homosexuella och alla som inte delar deras värderingar.

Det är ingen överdrift att konstatera att bägge kandidaterna exploaterade massakern för egen politisk vinning. Både Trump och Clinton gjorde vad de själva tyckte är mest fördelaktigt för dem. För Clinton var det att agera sakligt, värdigt och metodiskt utan politisk smutskastning i en stund då blodfläckarna fortfarande ligger kvar på golvet i nattklubben. För Trump var det att fortsätta på samma linje som gett honom framgång hittills, det vill säga att skrämma väljarna med förestående undergång som nation och skuldbelägga muslimer såväl hemma som utomlands. Att bära manteln som den politiskt inkorrekta sanningssägaren, även om det betyder att så politisk splittring i en nation som framför allt skulle behöva några dagar av omtanke och respekt.

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Skall man beakta FN:s hållbarhetsmål när man väljer utbildning?

Mer läsning