Amiral Jan Klenberg: Natobeslut ska fattas av riksdagen

Amiral Jan Klenberg säger sig ha rätt att uttala sig om Ålands demilitarisering eftersom hans mor var ålänning och han har många släktingar på Åland. "Vad jag har förstått har de inget emot militären i sig. Men de vill inte ha några militära övningar i fredstid eller några garnisoner. På bilden förevisar Klenberg en marinmålning i sitt arbetsrum. Tavlan föreställer en motortorpedbåt som Finland köpte på 1950-talet och som Klenberg själv körde hem från irländska havet. Resan tog fem dagar. Bild: Niklas Tallqvist

Tidigare kommendören för försvarsmakten, amiral Jan Klenberg, sover lugnt trots det skärpta säkerhetspolitiska läget i omvärlden. Men om spänningen mellan stormakterna ytterligare ökar, finns det en risk för att också Finland kan hamna i farozonen. En eventuell framtida Natoomröstning är ett beslut som inte ska avgöras genom folkomröstning, anser Klenberg.

Pensionerade amiralen och tidigare kommendören för försvarsmakten, Jan Klenberg tar emot oss i hemmet i Tölö ett stenkast från Riksdagshuset och Nationalmuseum. Anledningen till träffen är 85-årsdagen som infaller i dag på lördag.

Karriärvalet – att bli sjöofficer – var tämligen enkelt. Både mor- och farfadern hade varit sjökaptener. Morfadern som var ålänning var den första kaptenen som seglade ett finskt fartyg till Australien och farfadern körde passagerarfartyg på rutten Viborg-Vasa. En annan sak som inverkade på Klenbergs yrkesval var den sju år äldre brodern Bo som hade utexaminerats från sjökrigsskolan några år tidigare. Men Jan Klenberg hade också ett alternativ, som var nästan raka motsatsen – att gå i faderns fotspår och blir veterinär.

– Det finns ju ett ordspråk som säger att en sjöman till häst är en styggelse för Gud. Min pappa var den första veterinärgeneralen i Finland och hade under kriget 50 000 hästar under sitt kommando. Jag såg ofta min far operera hästar, vilket jag fann mycket intressant och det fanns en tid då jag ville bli veterinär.

Klenberg var den första sjöofficeren i Finland som utnämndes till försvarsmaktens kommendör vilket skedde år 1990. Han var en central person då Finlands nuvarande jaktplansflotta, Hornetplanen anskaffades. Jaktplansanskaffningen sammanföll med Sovjetunionens och Warszawapaktens upplösning och samtidigt gick Finland in i en djup ekonomisk recession vilket hotade den rekorddyra flygplansaffären.

– Det pågick en mycket stor säkerhetspolitisk omvälvning i Finland och hela världen. Ingen kunde med säkerhet säga vad som skulle ske i Europa eller Sovjetunionen, sedermera Ryssland. Vår uppgift var att garantera att vi kunde försvara landet under förhållanden som inte gick att förutspå.

Det är bara ett par veckor sedan ryska jaktplan igen kränkte finskt luftrum utanför Borgå. Hur reagerade du när du såg flygvapnets skarpa bilder tagna från F/A-18 Hornet som bevisligen gör väl ifrån sig ännu i dag?

– Alla vi som jobbade för planaffären har varit väldigt glada över att vi lyckades ro igenom det svåra beslutet att skaffa flygplanen. Försvarsmakten slog fast vilka färdigheter och hurudan prestanda som behövdes och Försvarsministeriet tog hand om ekonomin. Till ovärderlig hjälp var dåvarande försvarsministern Elisabeth Rehn som personligen var väldigt engagerad i affären. Fortfarande är jag mycket tacksam över att Elisabeth Rehn, dåvarande statsministern Esko Aho och finansministern Iiro Viinanen backade upp försvarsmakten och bidrog till att affären blev av trots den ekonomiska krisen.

Att motivera varför just F/A-18 var bäst var enligt Klenberg inte särskilt svårt.

– Efter alla provflygningar, tekniska test och ekonomiska kalkyler gick det att motivera varför valet föll på Hornet på bara ett A4-papper. Prestanda i förhållande till prislapp talade sitt tydliga språk.

Alla vi som jobbade för Hornetaffären har varit väldigt glada över att vi lyckades ro igenom det svåra beslutet att skaffa flygplanen.

I det här skedet var det inga svårigheter för Klenberg att gå fram till sin överbefälhavare Mauno Koivisto och presentera resultatet.

– Inte hade han några större invändningar. Det man köpte måste motsvara behoven. Verkligheten de senaste 20 åren har visat att vi hade precis rätt.

Utöver politiker gällde det också att övertala officerskåren. Det skedde genom att kommendör Klenberg inspekterade alla större garnisoner, kallade officerarna till en sammankomst där han berättade vad försvarsledningen hade kommit fram till. Efter det här bjöd han officerarna på ett glas whisky varpå var och en fick säga vad de tyckte.

Eftersom flyganskaffningen blev så dyr erbjöds armén en verklig lottovinst då det återförenade Tyskland ville bli av med Östtysklands materiel och ammunition. Finland som en liten stat omfattades inte av restriktioner som begränsade vidareförsäljningen av Nationale Volkarmees tillgångar och i och med att det inte blev någon auktion där högst bjudande fick köpa, kunde Försvarsmakten lägga beslag på den östtyska materielen för en spottstyver.

– Vi betalade bara mellan tio och femton procent av gängse värde. Här hade vi god tur och sparade enorma penningsummor som i sin tur möjliggjorde den dyra Hornetaffären.

Att forsla ammunitionen och materielen till Finland var ett kapitel för sig. En gång i veckan vintern 1992 körde Finnlines tom på passagerare, men till bredden lastad med östtysk ammunition och vapen från Tyskland till Helsingfors.

Jan Klenberg var försvarsmaktens kommendör då Sovjetunionen och Warszawapakten upplöstes. Ingen kunde med säkerhet säga vad som skulle ske i Europa eller Sovjetunionen, sedermera Ryssland. "Vår uppgift var att garantera att vi kunde försvara landet under förhållanden som inte gick att förutspå." Bild: Niklas Tallqvist

Kan inte förstå Sveriges misstag

I slutet av 1960-talet var Klenberg under ett år stipendiat vid Harvard där han författade avhandlingen, The Cap and the Straits: Problems of Nordic Security, (Nordkalotten och sunden: Nordiska säkerhetsproblem) som var en studie över Finlands geopolitiska sits.

– Slutsatsen var att Finland ska ha goda relationer med sina grannar, också österut, och att vi måste upprätthålla ett ordentligt försvar. Så ligger det fortfarande till och det är något som jag har jobbat för hela mitt liv. Lyckligtvis skrotade Finland inte sitt försvar efter det kalla krigets slut i motsats till många andra. Här gjorde Sverige ett väldigt stort misstag. Jag kan inte förstå att de gjorde det.

Jan Klenberg hör till dem som anser att Finland redan för länge sedan borde ha gått med i Nato. Ett utmärkt tillfälle hade varit strax efter kalla krigets slut när situationen i Europa var avspänd. Men för stunden då relationen mellan öst och väst har försämrats och utgången av det amerikanska presidentvalet är oklar, är det bäst att se tiden an och satsa på att stärka det egna försvaret, menar Klenberg.

Beträffande ett eventuellt finskt framtida Natomedlemskap har Klenberg en hälsning och den gäller beslutsgången.

– Många politiker har sagt att frågan ska avgöras i folkomröstning. Men det borde man aldrig göra. Risken är att det skulle bli ett nej, det är rent av sannolikt och våra händer skulle vara bundna. Ett Natobeslut är en fråga för riksdagen, presidenten och regeringen.

Lyckligtvis skrotade Finland inte sitt försvar vid det kalla krigets slut i motsats till många andra. Här gjorde Sverige ett väldigt stort misstag. Jag kan inte förstå att de gjorde det.

Halvålänning med rätt att uttala sig

Frågan om Ålands demilitarisering har aktualiserats efter att försvarsminister Jussi Niinistö (Sannf) nyligen ifrågasatte demilitariseringen.

– I den här frågan har jag en viss rätt att uttala mig eftersom min mamma hette Sundman och var ålänning. Alla vet att Finland kommer att försvara Åland, liksom resten av landet.

Amiralen berättar att han ibland brukat diskutera Ålandsfrågan med sina släktingar på fredens öar.

– Vad jag har förstått har de inget emot militären i sig. Men de vill inte ha några militära övningar i fredstid eller några garnisoner. Jag läste nyss i någon tidning att militärer inte får röra sig på Åland. Men det stämmer inte. Jag har flera gånger varit med flottans fartyg i Mariehamn utan några som helst problem. Reglerna föreskriver att man bara kan besöka Åland med ett eller två fartyg åt gången.

Det sägs ofta att Gotland och Åland är särskilt betydelsefulla i och med öarnas läge i Östersjön. Klenberg tycker ändå att man inte ska överbetona öarnas militärstrategiska roll.

– Naturligtvis ska man försvara områdena och Sverige gör rätt i att placera ut en bataljon på Gotland. Men samtidigt ska man minnas att hela Östersjön är ett så litet innanhav att området går att kontrollera från fastlandet. Tiden med fasta befästningar på öar är förbi.

Klenberg förefaller ta den senaste tidens allt spändare säkerhetspolitiska läge med ro.

– Jag sover lugnt om nätterna och ser inte att det föreligger några omedelbara militära hot mot Finland. Men om spänningen mellan stormakterna blir ännu svårare än i dag kan vi hamna i farozonen. För att gardera oss gäller det att i förväg kunna bevisa att vi kan försvara oss om någon vill kränka vår självständighet.

Trädgårdsstaden har kvar sin charm

På 1950-talet gjorde den moderna trädgårdsstaden Hagalund finländsk stadsplanering världsberömd. I dag är det både gammalt och nytt boende som får bostadsköpare att vända sina blickar hitåt. 3.9.2019 - 09.17

Mer läsning