Amerikansk realism vs brittisk fantasi

Bild: HBL-arkiv

Amerikanska klassiska barnböcker är i allmänhet väldigt realistiska. Det är riktiga, amerikanska barn med verkliga problem och utmaningar, skriver Maria Turtschaninoff.

Sportlovet var för vår femåring mest ett sagolov. Mormor var barnvakt några dagar och läste högt Nelly Rapp-böcker och Mumin. Jag har högläst LasseMajas detektivbyrå och mera Mumin, och barnets far (som är engelskspråkig) har omläst Charlie and the Chocolate Factory. Däremellan har barnet lyssnat på ljudböcker i timmar. Medan han ritat, medan han lekt, medan han byggt med lego – eller medan han legat i sin säng och tittat i legokataloger. Det är frågan om Henry Huggins- och Ramona-böckerna av amerikanska Beverly Cleary, en ny bekantskap för mig. De har gett mig orsak att reflektera över skillnaderna i barnlitteratur från olika länder, främst mellan den brittiska och amerikanska.

Beverly Cleary skrev böckerna under 50- och 60-talen och de är fulla av helylleamerikanska värden. Henry Huggins, 10 år, vill mer än något annat bli tidningsbud och tjäna egna pengar. Han tar ansvar, är snäll mot djur, om han har sönder något jobbar han ihop pengarna för att betala för det själv. Han har en hund och det är på hans ansvar att köpa mat åt hunden. Det vill säga allt sådant som förknippas med amerikansk arbetsmoral och the self-made man.

Charlie and the Chocolate Factory (Kalle och chokladfabriken), av brittiska Roald Dahl, är skriven 1964, det vill säga ungefär samtidigt. Det finns vissa likheter mellan Charlie och Henry. Ingendera pojken klagar vad som än händer, och båda tar stort ekonomiskt ansvar för sig själva. Också CCF innehåller en del moral, som att det går illa för de ouppfostrade barnen. Men i övrigt finns det mycket få likheter. Boken är en karnevalistisk, fantasifull, helgalen berättelse om en excentrisk chokladfabriksdirektör.

Amerikanska klassiska barnböcker är i allmänhet väldigt realistiska. Huck Finn och Tom Sawyer, Anne på Grönkulla, Små kvinnor, Pollyanna, Lilla huset på prärien. Det är riktiga, amerikanska barn med verkliga problem och utmaningar.

I Storbritannien föddes i stället sådana fantasifulla berättelser som Nalle Puh, Det susar i säven, Pelle Kanin, Peter Pan, Narnia. Talande djur, barn som kan flyga, andra världar. Hela Edith Nesbits produktion med flygande mattor, fågel Fenix och sandtrollet som kan uppfylla önskningar. Högeligen moraliserande berättelser såklart, med många pekpinnar, men också mycket fantasi och magi.

Jag driver med min amerikanska man och denna skillnad. Henrys högsta önskan är att få jobba! Så amerikanskt! Men samtidigt är Beverly Cleary alltid på barnens sida i sina berättelser. Och jag ser hur vår son reagerar på dessa historier och vill höra dem om och om igen, och snart låter som en liten femtiotalsgangster. "That's swell!" "Yeah, you and who else?"

Men han vill höra om Charlie också, och frossa i fantasierna om chokladfloder och karamellträd. Vilken tur att vi har tillgång till båda de litterära traditionerna. Jag undrar om man kan se en likadan skillnad mellan Sverige och Finland?

Maria Turtschaninoff är författare.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00