Amerikansk politik på en tweets avstånd

Bild: Pressbild

President Donald Trumps förre säkerhetsrådgivare John Boltons hopsummering ”memoar” från sin tid i Vita husets är inget litterärt mästerverk. Men här finns insikter som blickar framåt – till en eventuell andra period för Trump.

John Bolton: The Room Where it Happened

Simon &Schuster, 2020, 290 sidor

I korthet kan man säga att Donald Trump är precis så som man har uppfattat honom utifrån hans uttalanden: oberäknelig, överraskande och illa påläst. "Han läste aldrig ens den operativa manualen", skriver John Bolton – vars konservativa åsikter inte innehåller några överraskningar och vars självförtroende är precis så iögonenfallande som man kunde tänka sig (i slutet av boken har Bolton lagt in bilder på sig själv med Putin, Lavrov osv.) Ingen fredsduva, precis.

Bolton installerades som säkerhetsrådgivare i april 2018 och avgick i september 2019. Trump meddelade att Bolton fick sparken, Bolton hävdar att han gick själv. Vilkendera versionen som är den rätta spelar egentligen ingen roll.

En månad efter att Bolton tillträtt drog sig USA ur avtalet med Iran som hade nåtts under företrädaren Barack Obamas tid. Det var knappast en svår sak eftersom Trump delar Boltons skeptiska inställning till nästan alla internationella avtal. Bolton (född 1948), som under George W Bushs presidentskap utsågs till FN-ambassadör är en garvad aktör och en av hökarna inom amerikansk politik sedan 1980-talet.

Att varken Trump eller Bolton har mycket till övers för Barack Obamas åtta år i Vita huset överraskar knappast. Intressant är ändå Boltons "avslöjande" att Obama skulle ha varit redo att gå med på att Ryssland annekterat Krim 2014 i utbyte mot ett löfte från Kreml om att Putin inte skulle försöka ta kontroll över ytterligare områden i Ukraina. Någon sådan byteshandel var knappast i Rysslands intresse. Ukraina och Syrien ingick i de samtal Bolton förde i Moskva inför mötet mellan Trump och Putin i juli 2018 i Helsingfors. Ryssarna ville ha mötet i Wien medan amerikanerna föredrog Helsingfors. När boken utkom i juni citerades den flitigt i Finland på en punkt: Trump frågade Bolton om inte Finland var en del av Ryssland.

De geografiska och historiska kunskaperna har inte alltid varit amerikanska presidenters starka sida men med tanke på det förestående mötet med Putin framstår frågan i en mer pinsam dager än den annars hade gjort.

Plötsliga infall

På det ideologiska planet är det svårt att se någon större orsak till kontrovers mellan de två.

När Bolton tillträdde var Rex Tillerson utrikesminister och försvarsministern hette James Mattis. Länge hette det att Tillerson och Mattis höll Trump i styr men att de utåt höll en lojal fasad som inte krackelerade. Denna "omsorg" ses inte med blida ögon av Bolton. Enligt honom förvärrade det situationen snarare än förbättrade den. Bolton skriver också att Trump under det första ett och ett halvt året som president var något osäker, vilket antagligen gjorde honom mer mottaglig för Tillersons, Mattis – och under en tid också Boltons – argument.

Bolton målar upp en bild av en president som plötsligt twittrar annorlunda om någonting man precis kommit överens om. En president som är offer för sina egna plötsliga infall utan att själv nämnvärt låta sig störas. En president som enligt Bolton inte kan hålla personliga relationer isär från officiella – vem av oss har inte hört och sett Trump uttala sig om olika ledare, exempelvis Nordkoreas Kim Jong-un och president Vladimir Putin som om de vore Trumps personliga vänner?

På samma personliga sätt verkar Trump förhålla sig till sina politiska fiender. Bolton ger Trump en ordentlig känga för dennes hämndlystnad när det gäller den förre amerikanske republikanen och senatorn John McCain. Trump gick åt McCain också efter dennes död, skriver Bolton. Trump deltog varken i McCains eller förra presidenthustrun Barbara Bushs begravning.

Annorlunda andra period?

Själv verkar Bolton ha haft uppenbara samarbetssvårigheter med Tillerson. Inte heller Mattis och han är överens om mycket. Däremot verkar det som om Tillersons efterträdare Mike Pompeo och Bolton skulle ha varit på samma linje när det gäller Ryssland, Nordkorea, Kina och en rad andra länder som Bolton misstror djupt.

Spelet bakom kulisserna är intressant. Bland annat berättar Bolton att USA:s meddelande om att landet lämnar INF-avtalet (avtalet mellan USA och Ryssland om begränsning av medeldistansrobotar) inte orsakade någon större chock i Ryssland. "De var bara intresserade av att veta vad USA:s nästa drag ska bli, kommer det att placeras mer amerikanska soldater i Europa", skriver Bolton.

När det gäller Nato och USA:s intresse för Europa försäkrar Bolton att den tolkning som man anammat i Europa om att USA:s intresse för säkerheten i Europa skulle vara noll är fel. Bolton ser denna uppfattning som ett resultat av en av Ryssland underblåst skrämselpropaganda.

Även om Trumps arbetstid i Ovala rummet börjar först vid lunchtid, är telefonen i flitig användning före det, skriver Bolton. Och hans tweetkultur kan man inte ändra på, det gäller bara att hantera den på något sätt, menar han och citerar en kollega: "Egentligen är vi alla bara på en tweets avstånd (från att bli avskedade)".

Till det intressantaste i boken hör Boltons spekulation kring vad en andra period med Trump i Vita huset kunde innebära. Det som för många ses som ett skräckscenario där Trump fortsätter som förr, bedömer Bolton annorlunda. Bolton säger att han inte kan påminna sig om ett enda beslut som Trump skulle ha tagit utan att ha kampanjen för återval (det vill säga väljarna) i tankarna. Men denna enligt Bolton högst politiserade linje kan mycket väl ändra om Trump blir omvald. "Under sin andra period behöver Trump inte ta samma hänsyn till politiken. Då kan det gå så att demokraterna ironiskt nog kommer att vara mer nöjda med honom än republikanerna och de konservativa", skriver Bolton.

Något som är värt att begrunda, enligt Bolton. Och det har han rätt i.

Yrsa Grüne-Luoma

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning