Alltför snäv bild av chefredaktörens arbetsbeskrivning

Det är tradition att ett tidningshus inte på förhand går in i en diskussion om valet av dess högsta journalistiska chef.

Sociologen Thomas Rosenberg hade ett intressant inlägg (HBL Debatt 14.12). Han spånade om villkor och omständigheter då det gäller att utse en ny chefredaktör för tidningen.

Det som har följt är med Rosenbergs ord "en ekande tystnad". Det är tradition att ett tidningshus inte på förhand går in i en diskussion om valet av dess högsta journalistiska chef. Tidningarna är företag och vill redan därför inte blotta någon flank för utomstående kritik.

Chefredaktören har både lagenliga befogenheter och en traditionellt stark ställning. Personen ifråga är en beslutsfattare av högsta dignitet i republiken även om inflytandet är indirekt. Det i sin tid långsamt spirande tvivlet mot Urho Kekkonens överlånga maktperiod med dess politiska utväxter är ett bevis för att kejsarens kläder skylde allt mindre. Chefredaktör Jan-Magnus Jansson vågade som Kekkonenlojalist ställa frågan om presidenthovets överdrivna inflytande utan kontroll. Under en ungdomsbjudning på Ekudden vågade jag ställa frågan om den lojala kritikens väsen, men blev utan svar. Anekdoten återfinns i Michael Franks aktuella dokumentär om Georg C. Ehrnrooth.

Med förlov sagt tecknar Rosenberg en alltför snäv bild av den moderna chefredaktörens arbetsbeskrivning.

Tillåt en tillbakablick. Efter att ha upplevt chefredaktör Frank Jernströms regim på Västra Nyland 1955 framstod han som allenarådande härskare över tidningen. Under mitt korta chefredaktörskap upplevde jag hur en journalistisk flåbuse ville styra Östra Nyland mot att svansa för stora annonsörer.

Det avgörande vägvalet inför ett chefredaktörskap upplevde jag 1984. Jag fick chefredaktörskapet för den nya kvällstidningen Iltalehti. Inför uppdraget hade jag fungerat på traditionellt vis som informationschef för Nordiska ministerrådet i Oslo.

Konkurrensen med kvällstidningen Ilta-Sanomat skulle bedrivas på ett nytt sätt. Galjonsfiguren skulle springa på marketar, agera mannekäng på textilmässor, bedriva kontaktnät till förbannelse och därtill simma omkring i politikpoolen. Föreställ Jansson i det blöta!

Inte heller nu kan en HBL-redaktör avkrävas dylika övningar. Men det är klart att hans kontaktnät måste vara brett (industrierna, förvaltningen och academia, corps diplomatique und Gott weiss was alles).

Vårt skattesystem gör att även rätt höga inkomster jämnas ut. Det oaktat ligger en chefredaktörs lön kring 6 000-8 000 euro före skatt. Därtill kommer fringisar (fringe benefits), trevliga resor, seminarier och möten.

En gång i tiden meddelade Jörn Donner och jag att vi kunde hjälpa HBL på fötter. Det kunde det högborgerliga amositiska arvet inte acceptera.

Ralf Friberg, chefredaktör, nyhetschef, lektor i praktisk journalistik och mycket annat, Ekenäs

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Renoverad funkisbostad inspirerar som härligt stadshem

Mer läsning