Allt börjar i hamnen

I Helsingfors hamn i Nordsjö står 18 långtradare och väntar. De är fyllda med Apassionata-hästar som varit på Finlandsturné och ska åka hem till kontinenten igen.

Fartygen går som spårvagnar mellan kontinenten och Finland, så väntetiden blir inte speciellt lång.

Magnus Ström, ordförande för Stuveriarbetarföreningen, har sett märkligare saker än hästbaletter i lasten. En gång var det en isbjörn från Ranua som skulle fraktas söderut. Nästan allt vi behöver, och mycket annat, passerar genom hamnen.

Nordsjöhamnen är bara några år gammal och fortfarande toppmodern. Containrar, kranar och höga grensletruckar dominerar utsikten, och de flesta arbetsmomenten sköts maskinellt. Ser man hamnarbetare så sitter de i truckar. Vi har lärt oss ordet logistik som omskrivning för lastning, lossning och frakt.

Konflikt. I juli 1887 strejkade stuveriarbetarna för första gången. Bild: Arkiv

Annat var det när Nikolai "Kola" Leonjeff som 18-åring började jobba i hamnen i Helsingfors år 1885. Han är en av de stuvarlegender som lyfts fram i Eino Nykänens färska historik Sataman soturit.

Utan vinschar och kranar skulle man då, och ännu under största delen av 1900-talet, hantera kolsäckar på 80 kilo och andra kollin under arbetsskift på 12 timmar, och kom det in ett fartyg till blev det ofta övertid. Salt var en produkt som låg i lösa drivor i lastrummet, och det skulle skyfflas för hand. Arbetsavtalet tog slut varje kväll.

Mindre krav på muskler

Numera är jobbet fysiskt lättare. Å andra sidan hanterar man stora och tunga containrar med höga och snabba truckar, så arbetsriskerna har bara ändrat karaktär.

– Det finns inte längre några krav på att en stuveriarbetare ska ha god kondition, men i praktiken brukar gänget vara av rätt segt virke, säger Magnus Ström. Han är Hangögrabb och åkte till sjöss redan när han var 15, så hamnmiljön har han i blodet. Till Helsingfors hamn kom han ändå längs en liten omväg när han tröttnat på det restaurangjobb han tog när han steg i land.

I förordet till stuveriarbetarhistoriken "Sataman soturit" citeras Arto Sorvali, förste viceordförande i transportfacket AKT: "Mamma började gråta när jag berättade att jag skulle börja arbeta i hamnen". Det var 1979, så ryktet om sjåarna, hamnbusarna, har varit sällsynt seglivat.

Sedan 1997 när Magnus Ström kom till Finnsteve Oy Ab har arbetet förändrats i grunden. Hamnen är i högsta grad en del av samhället, och både utvecklingen och kriserna slår oftast ut över hela fältet.

– På den tiden var vi 500 som jobbade i hamnen, och av den gruppen var hälften daglönare. Nu är vi 170, och av dem är bara 30 anställda en dag i taget. En del för att de vill det, andra för att de inte har några alternativ.

Tvärsnitt av samhället

Det är många år sedan någon måste hinna till hamnen till 06.45 och vänta på att kanske bli uttagen till en dags jobb.

– Det finns ju telefoner och textmeddelanden, och det går alltid att samarbeta så mycket att man på förhand meddelar hur mycket och när man helst jobbar, säger Magnus Ström. Datorskärmar i olika storlek har tagit över många funktioner också här.

– Många arbetar här för att de inte skaffat sig någon yrkesutbildning, och för att lönen trots allt kan bli högre här än i något vanligt serviceyrke, säger Magnus Ström. Men han tillägger att han sett både filosofie doktorer och ingenjörer bland stuveriarbetarna. Så har det varit i alla tider i den här branschen. Livet tar inte alltid den rakaste vägen.

När Kola var ung. "Hamnarbetare c. 1890" står det på baksidan av arkivbilden. Bild: Otto Johansson

Det finns olika förhållningssätt till att jobba när man blir inkallad. Är man lite äldre och har familj är det kanske för osäkert, men för yngre singlar kan det vara ett medvetet val.

– Här finns en del yngre som vill känna sig fria att ta ut sin sista lön och resa i väg någonstans utan alltför mycket planering. Men också de jobbar i praktiken heltid när det finns mera jobb, säger han

Legenden Leonjeff arbetade i hamnen i mer än sex decennier tills han var över 80 år gammal, och blev därmed en av de stora förebilderna i stuveriarbetarnas samling av hjältar från förr. Till en del lever traditionen kvar, just nu är åtminstone en av de tuffaste stuvarna redan i pensionsåldern, men fortfarande på jobbet varje dag.

"Vi ställer upp"

Eftersom stuveriarbetarna sorterar under transportfacket AKT har de ofta förknippats med en uppenbar strejkvillighet. Senast i slutet av 2015 var det aktuellt. Magnus Ström påpekar ändå att de regelrätta strejkerna infallit ganska sällan.

– Oftare har vi ju deltagit i solidaritetsstrejker någon dag. Det hänger ihop med att vi har den gammalmodiga synen att man ska ställa upp för dem som är svagare, säger han.

– Vi inom de olika transportfacken är förstås i nyckelställning på många sätt. Om transporterna stannar upp stannar hela landet på mycket kort tid. Det vet både vi och våra motparter.

Eino Nykänens historik är en drygt 400 sidor lång berättelse om arbetet i hamnen, men samtidigt en skildring av Finlands utveckling från ryska tiden och fram till nuet. Läser man om anställningsförhållanden i hamnen före Finlands självständighet och egentligen långt in på 1970-talet förstår man också varför den fackliga uppslutningen alltid varit massiv och arbetskonflikterna ofta förekommande.

Arbetargillet

En nyckelroll när det gällde att på sin tid upprätthålla daglöneriet och de hårda kontrakten i hamnarna hade kapten A. D. Hårdhs Arbetargillet, som samlade ihop arbetare från hela Finland och Estland till hamnen i Helsingfors. I det personkontrakt som arbetarna skulle underteckna föreskrevs att de bland annat skulle bo i gillets inkvartering, följa ordningsreglerna, bära gillets mössa och kläder, alltid vara punktliga och arbeta när de blev kallade, lyda överordnade både i och utanför jobbet samt leva ett stillsamt liv. In till staden fick man inte gå utan tillstånd, och matlagning tilläts inte i inkvarteringen.

Enligt tidningsurklipp från den tiden tog det inte mer än fyra månader innan den första strejken bröt ut bland hamnarbetarna i Arbetargillet, som bildades 1887. Ännu 1905 rapporterar Nya Pressen att 150 arbetare strejkade mot samma förhållanden och samma Hårdh.

Ingen köldgräns

På dagens hamnområde staplas containrar i sju våningar höga kvarter. Det är så högt maskinerna kan stapla dem, annars finns det ingen övre gräns. Ytterom containerkvarteren är utsikten öppen. Magnus Ström visar en bild som han sparat i sin telefon, ett vintrigt hav i solsken.

– Det där med utsikten är en naturaförmån i en arbetsmiljö där jobbet ska gå undan oavsett om det är 30 grader kallt eller varmt. Vi har ingen köldgräns som i skolorna. Inget köldtillägg heller, säger han. Jobbet ska göras.

Styckegods. I augusti 1949 lossades Ariadne bland många andra fartyg. Bild: Hbl:s arkiv

Helsingfors grundades ju redan från första början med hamnen i åtanke, och i slutet av 1800-talet lade utvecklingen i en ny växel. 1885 anlöpte 6 626 fartyg Helsingfors. Tio år senare var de drygt 8 000 och takten ökade snabbt. Främst var Helsingfors en importhamn som hanterade kol, salt, kalk, spannmål och koks. Allt lossades länge med muskelkraft och spadar. Exporten från Finland bestod främst av tjära och virke. 2015 hanterade Helsingfors hamn en varutrafik som omfattade dryg 10 miljoner ton.

Från 1800-talet och långt in på 1970-talet var stuveriarbetarnas liv en daglig kamp för överlevnad, och därför var jargongen ofta hård och machokulturen väldigt framträdande. Detta i kombination med vetskapen om att hamnarnas strategiska betydelse för samhällets nyckelfunktioner har varit en förklaringsmodell till den beslutsamma fackliga kampen. Samtidigt har hamnen varit en öppen arbetsplats utan alltför många frågor, mindfulnesskurser eller utvecklingssamtal. Efter kriget gav den utkomst åt många av dem som kom hem från fronten utan ett jobb att gå tillbaka till eller några tydliga planer för resten av livet. Historikens titel Sataman soturit (Krigarna i hamnen) är alltså inte bara symbolisk, och den gäller inte bara kampen för rättigheter.

Eino Nykänen: Sataman soturit. Helsingin Ahtaustyöntekijäin pitkä, kova ja värikäs historia. Helsingin Ahtaustyöntekijät ry, 406 sidor.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00