Allt annat än hypnotiskt

Finländska Sara Soulié och danska Pilou Asbæk som äkta makar.Bild: Filmikamari

Arto Halonen lyckas inte blåsa liv i materialet i den danskfinska samproduktionen Skyddsängeln. Den verklighetsbaserade psykologiska thrillern saknar både driv och karaktär.

DRAMA/THRILLER

The Guardian Angel – Skyddsängeln

Regi och manus: Arto Halonen. Foto: Pini Hellstedt. I rollerna: Pilou Asbæk, Josh Lucas, Sara Soulié, Rade Serbedzija.

Köpenhamn år 1951. I samband med ett misslyckat bankrån får två människor lägga livet till. Polismannen Anders Olsen (Pilou Asbæk, bekant från Borgen och Game of Thrones), som råkar befinna sig i närheten, ser till att gärningsmannen (Cyron Melville) åker fast praktiskt taget på bar gärning.

Frågan är ifall man verkligen lyckats sätta dit den huvudskyldiga. Under utredningens gång väcks en misstanke om att gärningsmannen agerat under inverkan av hypnos, att hjärnan bakom brottet de facto fortfarande är på fri fot.

Det är utgångspunkten i Arto Halonens färska film, en internationell samproduktion som inte helt överraskande går på engelska.

Vi talar om en psykologisk thriller som ledigt ansluter sig till den brittiska film- och tv-traditionen. I stället för att skrota bilar och skjuta på varandra lyfter man fram skådespelarna och de små grå, det dramatiska finliret.

Och se, det visar sig att Cyron Melvilles småbrottsling hade sällskap i fängelset av Bjørn Schouw Nielsen (Josh Lucas), en karismatisk rackare som i likhet med Palle Hardrup (Melville) har ett förflutet inom den nazistiska rörelsen.

Europudding

I ett försök att bevisa sin tes tar Olsen så kontakt med Rade Serbedzijas psykiater, inte helt okontroversiell heller han. Men riktigt personligt blir det först när Bjørn Nielsen tar sig an Anders Olsens hustru (finländska Sara Soulié, nog så övertygande), bokhandlare och amatördeckare.

Man får leta efter ett mera fascinerande ämne, visst, men gestaltningen lämnar en hel del övrigt att önska.

De av allt att döma snåla budgetramarna gör att filmen tidvis påminner om en tv-produktion plus att det internationella skådespelargardet – vid sidan av Soulié dyker Pamela Tola och Mikko Nousiainen upp i tunt skrivna biroller – för tankarna till den så kallade "europuddingen".

Knappast blir det bättre av att Arto Halonen (Prinsessan, En fosterländsk man), regissören och manusförfattaren, inte riktigt lyckas blåsa liv i materialet.

Delarna må vara hur intressanta som helst men helheten saknar både driv, puls och karaktär. Följaktligen blir det aldrig särskilt suggestivt, den hypnotiskt manipulativa infallsvinkeln till trots.

Nämnas kan att rättsfallet i fråga bygger på verkliga händelser.

Krister Uggeldahl