Allas värderingar, attityder och fördomar borde sättas under lupp

Det behövs bara en person för att diskriminera. En person som har starka åsikter och fördomar, och som tror sig ha rätt.

Jan-Erik Andelin skriver i sin krönika (HBL 14.6) om Pori Jazz, dess före detta blivande vd, de konservativa kretsarna och deras motståndare. Han närmar sig ämnet ur många synvinklar och frågar om Aki Ruotsalas personliga åsikter har något att göra med dennes arbetsgivare om han bara sköter sitt jobb bra. Detsamma har också de som stöder Ruotsala och som har vågat komma fram frågat. Hade han blivit anställd för någon annan uppgift, till exempel som bokhållare, borde hans åsikter inte ha något att göra med hans karriär – enligt lagen – åtminstone så länge de inte påverkar hur han behandlar sina kolleger, kunder och så vidare. Men vd är vd, inte en arbetare utan ett organ i ett företag påminner de som förstår Pori Jazz' styrelse, och Andelin.

I hela polemiken har man glömt bort att dessa delvis dolda och officiellt förbjudna opinioner och fördomar gäller inte bara homosexuella och andra sexuella minoritetsgrupper utan alla grupper som inte ryms inom de stränga definitioner av "det normala", definierad av människor som anser sig ha rätt att göra det. Hade det blivit någon reaktion om Ruotsala hade förkunnat att invaliditet är Guds straff och vilja, och att man bara bör foga sig i sitt öde? Knappast, fastän det hela hör till samma ideologi där fel och rätt, normal och onormal, vit och svart eller god och ond är strängt definierat och separerat. Denna ideologi godkänner inte miljoner nyanser av grå. Nyanser av livet.

I vårt samhälle vill vi att alla är jämlika med varandra. Alla borde ha samma möjligheter att leva, studera, arbeta, ha hobbyer, gå i butiker, på bio, restauranger ... grunda familj, älska och bli älskade. Samma möjligheter oberoende av etniskt ursprung, nationalitet, kön, sexualitet, religion eller handikapp. Och det är dessa möjligheter som äventyras hela tiden, och särskilt i organisationer och samhällen med konservativ atmosfär. Möjlighet att ha jämlika chanser kan även kallas tillgänglighet eller hinderslöshet. Båda begreppen används för det mesta när man diskuterar fysiska barriärer, men likaväl finns det psykiska barriärer vilka borde rivas ner

Satakunnan Kansa berättade (26.8.2016) hur en ung man, Tuomas, hade fått arbete, men inte blivit anställd på grund av det motstånd anställningen väckte hos blivande kolleger. Och det var inte bara ett företag utan samma upprepade sig gång efter gång. Tuomas hade inte en utvecklingsstörning eller en svår funktionsnedsättning. Han hade bara en lindrig CP-skada (cerebral pares). Och han är inte ensam. Många forskningar visar att invaliditet inte är en fördel på arbetsmarknaden och att personer med funktionsnedsättning blir utestängda fastän det inte finns några samband mellan handikapp och arbetsförmåga.

Till de fysiska barriärerna hör också att man installerar hissar och automatiska dörrar, ramper och andra hjälpmedel endast om man enligt lagen bör göra det – eller om någon betalar för det. Var och en av oss kan råka ut för en olycka, till exempel, då dessa små tekniska detaljer skulle vara nödvändiga. Varje familj kan ha en dotter som i sitt innersta känner sig vara en pojke, eller en son som blir djupt förälskad i en annan kille. Varför är det så svårt att förstå alla fördelar av ett tillgängligt samhälle och en tillgänglig miljö? Varför är det så svårt att låta människan vara sig själv?

Det är inte bara det att vi alla har en liten Aki inom oss. Det är också frågan om makt. Makt att bestämma hurdana människor som kan bo i bostadsbolagen, makt att välja hurdana arbetskamrater man har, makt att definiera det som är normalt och det som inte är det. Och det är begäret efter denna makt som ofta urvattnar goda strävanden att utveckla tillgängligheten.

Därför är det viktigt att alla organisationer noggrant granskar de värden som en nyvald direktör bär med sig. Och vore det lagligt borde även de vanliga arbetarnas värderingar, attityder och fördomar sättas under lupp. Det behövs bara en person för att diskriminera. En person som har starka åsikter och fördomar, och som tror sig ha rätt. Att stå upp mot diskriminering kräver hela organisationen och hela samhället.

Kari K. Lilja

teknologie doktor, specialforskare, Yrkeshögskolan Satakunda

Fotnot Skribenten har forskat i företags- och organisationskulturer samt tillgänglighet.

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00