Alla vill dö

Händelserna i filmen iakttas av den blott tolvåriga belgiska skådespelaren Fantine Harduin.Bild: Filmikamari

Happy End är ett slags Best of Haneke där borgerskapet gisslas, perversa böjelser blottas och flyktingproblematiken blir ett sätt att förhålla sig till döden.

DRAMA

Happy End. Regi & manus: Michel Haneke. I rollerna: Isabelle Huppert, Jean-Louis Trintignant, Mathieu Kassovitz, Fantine Harduin. Premiär: 9.2.

En film med namnet Happy End av den 75-årige österrikiske rigorösa provokatören Michel Haneke får alla varningsklockor att ringa. Har man sett hans mästerverk som Pianoläraren, Amour och Det vita bandet vet man att han kommer att gissla borgerskapet, blotta perversa sexuella böjelser, presentera flyktingar främst för att chockera och förhålla sig till döden.

Allt detta får vi i Happy End, som utgör något av ett samlingsalbum: Best of Haneke. Det kan bero på lekfullhet eller en långsam utförsbacke mot döden.

Sociala medier

Dessvärre hör filmen långt ifrån till hans bästa. Här saknas hettan i hans iskalla obduktion av människorna: han håller för långt avstånd eller har uttömt ämnet. Även stilistiskt gör han vad han gjort förr, rasande skickligt dock: avgörande scener filmas på så långt håll att åskådaren inte hör vad personerna säger eller ser vad som sker, vilket tvingar en till extrem uppmärksamhet. En misshandelsscen eller en liten övergiven familj under ett parasoll efter att dottern fått veta om pappans förhållande. Den beundransvärt trovärdiga dialogen och de skarpt klippta scenerna, filmade med stillastående kamera. Haneke är alltid snål med information och doserar ut den med en apotekares exakthet.

Med tanke på sin ålder är Haneke beundransvärt intresserad av ny teknologi, så här förekommer sextning, chattdiskussioner och att filma med mobilen. Han använder dem alltid för vad de kan berätta: chattdiskussioner mellan par för att dela sexfantasier (som förstås blir extremt oerotiska) medan små Instagramfilmer är utmärkta för att ge bakgrundsinformation.

Opålitlig berättare

Den snart trettonåriga Eve (Fantine Harduin) är iakttagaren, som tvingas flytta till sin rika släkt Laurents släktgods utanför Calais. De tillhör Frankrikes rikaste och lever helt omedvetna om de utblottade invandrare som samlats i staden. Eve är smal, sorgsen, framkallar skuld – hennes far, kirurgen Thomas (Mathieu Kassovitz) säger inget annat åt henne än förlåt, vilket han visar sig ha all orsak till. Bakom hans liv med ny fru och baby döljer han mörka hemligheter. Eves mor möter vi bara i tre korta filmer, filmade på en mobil, där Eve berättar om hennes själviskhet, depression och överdos. Men Eve visar sig vara en opålitlig berättare, liksom de andra.

Hennes farfar, patriarken Georges Laurent (Jean-Louis Trintignant) vill dö, enligt samma koncept som i En man som heter Ove, det vill säga han försöker ta livet av sig men misslyckas. Inte så roligt här heller, men komedi är heller inte Hanekes styrka. Att alla vill dö gör dem inte berörande, utan bortskämda.

Gamla roller går igen

Farfadern förefaller vara samma man som i Hanekes bästa film Amour, som på slutet kväver sin döende hustru. Men Haneke använder inte alls att vi redan känner honom och nu förefaller helt annorlunda och aktivt osympatisk – eller menar han att dödshjälp är så normalt att alla gör det? På samma sätt liknar Anne Laurent (Isabelle Huppert), dottern som är vd för familjeföretaget, rollen som Huppert spelade i Paul Verhoevens glittrande skamlösa underhållningsfilm Elle, en jämförelse som inte utfaller till Happy ends fördel. Greppet kan bero på lekfullhet eller lathet – orkar han inte skapa nya personer eller är det en blinkning till publikens sätt att förhålla sig till filmstjärnor, via deras förra stora roll?

På Annes förlovningsfest med en liten svinrik tomte till engelsk bankir kulminerar familjens spänningar i hysteri då några flyktingar gör entré. Sluten är flera, men Haneke ser nogsamt till att inte ett enda är lyckligt. Gammal är ändå äldst.

Sara Ehnholm Hielm filmkritiker

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00