Alla teorier leder inte till terapier

Bild: HBL

Om socialtjänsten nöjer sig med att förstå, trösta och lindra bör den se över utbildningar och behörighetskrav.

Jag gillar Merete Mazzarellas skrifter. Därför är det bedrövligt att just hon förfaller till ad hominem: i stället för argumentet angriper hon min person, kompetens och mina motiv (HBL 11.10).

Med lite faktakoll skulle hon ha fått fram att jag faktiskt är socialvetare och har doktorerat i sociologi vid Helsingfors universitet. Jag har tidigare i livet jobbat inom äldre-, psyk-, missbrukar- och kriminalvården. För tillfället sysslar jag med forskning om hur vårdande och läkande aktiviteter skiljer och hur de bäst borde organiseras.

Att socialtjänsten är som tuberkulosvården före antibiotikan betyder inte att det skulle vara oviktigt eller onyttigt att lindra och trösta, särskilt om det är det enda man kan göra.

Socialtjänsten kan inte bota, alltså återställa eller omdana människor på samma sätt som den evidensbaserade medicinen. Det finns helt enkelt inte teorier som skulle leda till effektiva terapier. Jag och kollegorna jobbar varje dag för att ta fram sådana, men det går trögt. Det mänskliga följer inte regelbundenheter på samma sätt som fysikaliska objekt.

David Wootton beskriver i Bad Medicine hur det dröjde mer än tvåhundra år från det första mikroskopet till de första tillämpningarna av mikrobteorin. Det tog tid inte endast för att det var svårt. Framstegen motarbetades av professionella kårer som framförde samma argument som Mazzarella. Hur kan någon ha mage att påstå att vi som vill så väl, och i åratal studerat teologi och filosofi för att kunna ägna våra liv till vården av sjuka, kunde göra något onyttigt eller skadligt?

Trots alla teoretiska landvinningar är än i dag endast en tredjedel av vad läkarna gör baserat på evidens. Medicinska åtgärder kan orsaka mer skada än nytta. Varför skulle sociala åtgärder inte kunna göra det? Man känner att man måste göra något, vad som helst. Men utan teorier som leder till terapier och mätbara resultat är det lika lätt att göra skada som nytta.

Några vetenskapsområden har lett till effektiva teknologier. Andra är på väg. Vissa kommer aldrig att kunna göra mer än att förstå och kommentera. Man skaffar inte erfarenhetskunskap och tyst kunskap, viktiga som de är, genom att läsa Foucault vid universitetet. En kirurg kan göra mer än ett vårdbiträde. Men vad kan en magister i socialvetenskap åstadkomma vad en närvårdare med rätt attityd och erfarenhet inte kan?

Här springer jag gärna ett ärende för regeringen. Vill man lösa problem och ha resultat är inte all vetenskap likvärdig. Om socialtjänsten nöjer sig med att förstå, trösta och lindra bör den se över utbildningar och behörighetskrav.

Paul Lillrank professor, Aalto-universitetet

Byggnadsarv kräver vård och goda produkter

På Illby gård i Borgå värnar man om det gamla genom att ta väl hand om sina byggnader. Målningen av karaktärshuset var ett stort projekt, men något man räknar med att ha glädje av länge. 13.6.2019 - 09.39