Alla rädder för vargen här

Emily Blunt och Millicent Simmonds i en skräckfilm där en familj måste leva i total tystnad för att överleva. Bild: Photo Credit: Jonny Cournoyer

A Quiet Place är här och nu, klassiskt och nydanande, skrämmande och effektivt. Se den som vågar.

RYSARE

A Quiet Place

Regi: John Krasinski. Manus: Krasinski, Bryan Woods, Scott Beck. Foto: Charlotte Bruus Christensen. I rollerna: John Krasinski, Emily Blunt, Millicent Simmonds, Noah Jupe.

Vem är vi ifall vi inte kan skydda våra barn?

Det är en fråga som de flesta föräldrar ställer sig i något skede av livet. Och när så sker är det i regel fara å färde.

The sounds of silence, titeln på Simon & Garfunkels klassiska sextiotalsörhänge, förser oss med en annan ledtråd. För trots att ljudet, rättare sagt bullret och oljudet, är en av den moderna filmens främsta "kvaliteter" är det här filmen som hyllar tystnaden, intimiteten.

Vi talar om John Krasinskis A Quiet Place, en rysare och ett familjedrama som utspelar sig mot en bakgrund av en föga fager framtid. Dystopi var ordet men inte så att man skulle vältra sig i skrot och civilisationskritiskt mörker, nej.

Här var det bondvischa, självhushållning och familjegemenskap så det räcker och blir över. Redan i öppningsscenen möter vi Lee Abbott (Krasinski själv) och hans familj, ett kollektiv i färd med att länsa ett apotek i den närliggande staden.

Det sker under absolut tystnad, inte ett knyst. Varför frågar man sig, det vill säga tills yngsta sonen Beau (Cade Woodman) plockar på sig ett leksaksflygplan som på hemvägen börjar pipa och ha sig.

Jagar ljud

Det är det sista vi ser av lillkillen, skyll på de ljudkänsliga, Alienliknande odjuren som dödar utan pardon. För Lee och hustrun Evelyn (Emily Blunt), uppbackade av storebror Marcus (Noah Jupe) och storasyster Redan (Millicent Simmonds) återstår endast att sörja, även det i tystnad.

Emedan pressvisningen på grund av leveranssvårigheter inhiberades ser jag filmen tillsammans med en betalande publik och med tanke på genren i fråga, rysaren, skräckisen, kunde man tänka sig att det vore stökigt i salen.

Fel, helt fel. Det finns stunder när man kunde höra en knappnål falla i golvet. Orsak: den krypande spänningen, tilltagande skrämselhickan. Och ett foto – signerat danska filmfotografen Charlotte Bruus Christensen (Submarino, Jakten) – som gör mörker utan att tappa bort nyanserna.

Här en film som inte har mycket till övers för det cinematiska inflationstrycket. Krasinski, bäst känd som skådespelare, berättar med hjärta och ekonomi, utan att överexponera den erkänt sliskiga hotbilden, utan att ödsla tid på den omgivande krisen.

A Quiet Place är här och nu, klassiskt och nydanande, skrämmande och effektivt. Se den som vågar.

Krister Uggeldahl

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Axxell tänker som morgondagens jordbrukare – satsar på samarbete

Mer läsning