Alla har inte tillgång till Yles webb

Är inte poängen med public service lättillgänglighet för alla?

Men är det, med hänvisning till Yles insändare (HBL Debatt 8.6), flödesradion som är populär bland de äldre, inte eterradion? Det vill säga, är det inte för att de äldre i mindre utsträckning är på webben, eller rentav beroende av etern, som det verkar som att just flödet skulle vara populärt bland dem?

Flödet är en form som uteslutande sänds i etern, etern och webben är olika plattformer. Förväxlar man inte här två saker alltså? Ett exempel: förra veckan då den stora pressinformationen om den nya regeringen ägde rum, sändes det – som sig bör, för är inte den här typens samhällsbevakning kärnan i public service? – direkt i tv samt på finska Yle både på webben och, självklart också, i etern. För det var till finska radion jag fick vrida bilradion då Yle Vega tyckte det var viktigare börja spela "låtar" i etern just då, och hänvisade, om man ville ta del av detta viktiga, till webben?

Slutsats: alla som inte har tillgång eller vilja gå på webben – blev utan denna public service. Är inte poängen med public service lättillgänglighet för alla? Lyssnandet fragmenteras visst, men det är många – särskilt bland äldre – som varken kan eller vill eller har möjlighet gå till webben. Och även de behöver samhällsbevakning, och betalar sin Yleskatt för just det.

Monika Fagerholm, författare, Tenala

Aktia hjälper dig att tänka framåt

De flesta finländare har idag koll på att hem, fritidsbostad och fordon behöver försäkras för att hålla ekonomin i balans om allt inte går som planerat. När det kommer till personförsäkringar är läget ett annat. Jämfört med många andra länder har Finland ett bra socialskydd och många förlitar sig på att man får tillräckligt stöd för att klara sig ekonomiskt om något allvarligt inträffar. Men hur långt räcker socialskyddet egentligen? Hur påverkas livet om man insjuknar allvarligt och inte längre kan arbeta? Klarar sig familjen ekonomiskt utan en förälder? 9.4.2020 - 00.00

Mer läsning