Alla dopare åker inte fast – "Det får vi ta"

Dopningsskandalen i skid-VM visade att det går att manipulera antidopningssystemet – det medger också experter. – Det är realiteterna, säger Lasse Vestli Baekken som är ledande expert på det biologiska passet i Norden.

Det är nästan omöjligt att dopa sig som Johann Mühlegg i tiderna utan att åka fast. Men det går fortfarande att fuska.

Dopningsskandalen i skid-VM i Seefeld visade att det går att manipulera det biologiska passet. Det var endast tack vare polismyndigheterna i Österrike och Tyskland som antidopningsbyrån Wada fick nys om doktor Mark Schmidts hemliga bloddopningsklinik i Erfurt.

Små doser

Schmidt hjälpte idrottsutövarna att använda bloddopning i form av blodtransfusioner. Tyska polisen hittade tiotals blodpåsar i frysboxen i hans garage. Schmidt och hans medhjälpare tappade blod och levererade det till idrottsutövarna under säsongens gång. Ingenting i deras dopningstester skvallrade om någonting olagligt.

– De använde enligt uppgift relativt små doser för att minska risken att bli avslöjade, men de blev ju inte kjempegoda heller. Det är ett bra exempel på att det går att använda små doser utan att det syns, men nyttan är också liten, säger Lasse Vestli Baekken, chef för NAPMU, den gemensamma nordiska enheten för analys av idrottsutövarnas blod- och steroidprofiler.

Stora risker

Sanningen är att största delen av de misstänkta idrottsutövarna har varit högst mediokra. Kazakstaniern Alexey Poltoranin är den enda av skidåkarna som är bekant för den stora publiken, medan ex-proffscyklisten Alessandro Petacchi nådde sina största framgångar för ungefär tio år sedan.

– Det krävdes också väldigt mycket logistik, infektionsrisken var stor, det fanns risk att få fel blod, det var många människor involverade vilket ökade risken att åka fast. I förhållande till riskerna var nyttan ganska liten, säger Vestli Baekken.

Tio år

Det biologiska passet infördes 2009 och intregrerades i de olika grenarna under de följande åren. Cyklingens Uci och friidrottens Iaaf var först, sedan har bland annat skidåkningens Fis, simsportens Fina och fotbollens Uefa följt efter. Grundprincipen är enkel: med hjälp av blodprover etableras en individuell, normal nivå för idrottsutövare och med återkommande screeningtester går det att upptäcka onormala variationer som kan bero till exempel på bloddopning.

Det fanns redan ett dopningstest för att upptäcka bloddopningshormonet Epo, men till exempel blodtransfusioner var omöjliga att avslöja förut. Det biologiska passet har också gjort det lättare att spåra Epo.

Fungerar biopasset?

Under de första åren utdelades många sanktioner enbart på basis av det biologiska passet. Under de senaste åren har fallen blivit allt färre. Det har gjort att många har ifrågasatt det biologiska passet och undrat om inte doparna helt enkelt kommit på hur de kan manipulera systemet.

– Under de första åren fanns det ett visst överraskningsmoment. Doparna använde sig av stora doser av Epo och stora blodtransfusioner och det var lätt att ta dem, säger Vestli Baekken.

– Såklart, juksarna hittar alltid nya metoder för att inte åka fast. Om doparna förut använde två tre blodpåsar, använder de numera kanske en deciliter. Men desto mindre doser, ju mindre effekt.

Lasse Vestli Baekken är ledande expert på det biologiska passet i Norden. Bild: Lehtikuva/Anni Reenpää

Expertpanel

Det är en lång process att utdela sanktioner för avvikelser i det biologiska passet. Internationella antidopningsbyrån Wada har en expertpanel som består av sakkunniga inom olika delområden. Om det biologiska passet uppvisar statistiska avvikelser eller ifall Vestli Baekkens enhet anser att det finns onormala variationer i en idrottsutövares blodprofil konsulterar de först en av Wadas experter. Om experten är av den åsikten att variationerna sannolikt beror på dopning, utvärderas blodprofilen var för sig av ytterligare två experter. Endast om alla tre anser att det sannolikt rör sig om dopning kan Wada och grenförbundet vidta åtgärder. Även då är det första steget att be idrottsutövaren om en förklaring.

Går inte att avslöja

Ifall blodvärdena är suspekta, kan Wada också besluta om att utföra riktade dopningstester mot idrottsutövaren ifråga. Det fungerar förstås endast om variationerna beror på Epo eller något annat dopningspreparat. En autolog blodtransfusion går inte ännu att upptäcka med dopningstester, vilket är något ironiskt eftersom det är en av de äldsta dopningsformerna som finns.

Brister

Det finns förstås en del brister i det biologiska passet som gör att det går att manipulera. Ett av dem är att blodproverna endast visar det relativa hemoglobinvärdet.

Den totala hemoglobinmassan är egentligen det väsentliga då det gäller de röda blodkropparna, eftersom hemoglobinvärdet kan förändras på grund av variationer i vätskebalansen. Det går till exempel att sänka det hemoglobinvärdet genom att dricka saltvatten. Den österrikiska skidåkaren Dominik Baldauf berättade att det delvis var så VM-doparna hade undvikit att bli avslöjade.

– Vårt mål är att kunna testa hemoglobinmassan, men för tillfället är det besvärligt.

Nya blodkroppar

I det biologiska passet finns också andra blodvärden. Antalet retikulocyter – omogna röda blodkroppar – påverkas inte av blodplasmans volym. En blodtransfusion kan minska retikulocyternas andel i förhållande till antalet röda blodkroppar. Men det går också att manipulera, för vistelse på hög höjd stimulerar bildningen av nya röda blodkroppar.

– Olika individer reagerar på olika sätt på hög höjd, det finns variationer från gång till gång, så vi tvingas ofta göra en kvantitativ och kvalitativ utvärdering. Ett värde som ligger utanför gränserna behöver inte bero på dopning, medan ett värde som ligger inom gränserna inte utesluter dopning, säger Vestli Baekken.

I ung ålder

Pekka Rauhala vid Finlands centrum för etik inom idrott (FCEI) vill inte avslöja exakt hur många idrottsutövare i Finland som har ett biologiskt pass. Sannolikt rör det sig om ett hundratal, främst eliten i uthållighetsgrenar. Det är främst där som det potentiellt är nytta av bloddopning.

– Vi försöker samla blodprover redan i tidig ålder av lovande juniorer, så vi kan etablera en normal grundnivå för dem i tid, säger Rauhala, medicinsk expert vid FCEI.

Steroidprofil

Sedan 2014 registrerar antidopningsorganisationerna också variationer i idrottsutövarnas steroidprofil. Skillnaden till blodprofilen är att alla som blivit dopningstestade med urinprov har en steroidprofil där det i princip går att urskilja förändringar i förhållandet mellan epitestosteron och testosteron. Epitestosteron är en epimer som kroppen producerar vid sidan om testosteron, men dopning med syntetiskt testosteron tillför inte epitestosteron vilket leder till att förhållandet mellan testosteron och epitestosteron förändras. En suspekt profil kan leda till en noggrannare analys av idrottsutövarens urinprov.

Avstängning

Det biologiska passet är kanske inte perfekt, men det har åtminstone någon inverkan. Så sent som i maj meddelade Uci att proffscyklisten Alex Norberto Cano Ardila från Colombia är avstängd på grund av avvikelser i det biologiska passet.

– Det går inte mera att förbättra sin prestationsförmåga med 10-15 procent utan att åka fast. Det rör sig högst om någon procent, säger Vestli Baekken.

På den absoluta elitnivån kan ju en procent vara skillnaden mellan VM-guld och fjärde plats?

– Ja, det är en utmaning för oss. Det är en realitet. Vi får ta det. Risken att åka fast har dock blivit större.