Äldre herrar tänker på Harmageddon

Riitta Kylänpääs Pentti Linkola – Ihminen ja legenda får årets Fack-Finlandia.Bild: Lehtikuva/Roni Rekomaa

Riitta Kylänpääs biografi över den kontroversiella ekofilosofen och fiskaren Pentti Linkola belönas med Fack-Finlandia. Men vad gör vi i dag med hans ideologiska arv?

Hur skall eftervärlden bedöma att det 100-årsjubilerande Finlands största fackbokspris ges åt en ganska sympatiskt hållen biografi över en person som kallats inte bara djupekologisk (en ideologi som betonar allt livs lika värde och förnekar människans privilegier) utan också, med full rätt, ekofascistisk? En debattör och essäist som uttalat sitt gillande för Hitler och Stalin för deras förmåga att verkställa folkmord. En person som är motståndare till invandring och kulturbeblandning, och vars miljöaktivism bygger på en djupt subjektiv, nästan besatt, kärlek till absolut orörd natur? Som skrivit att man i krig borde koncentrera sig på att döda flickebarn och kvinnor i fruktbar ålder?

Nu har Matti Rönkä valt att belöna just Riitta Kylänpääs Pentti Linkola – Ihminen ja legenda med Fack-Finlandia, och boken är förvisso mycket välskriven och intressant på många sätt. Den bygger på tiotals timmar av intervjuer med Linkola själv (f. 1932), på hans fågel- och fiskedagböcker, brev som han mottagit och skrivit, artiklar av och om honom, intervjuer med personer som känner honom. Den har en sorgmodigt apokalyptisk grundton som gör den till ett kommersiellt utmärkt vinnarval. Vilken ypperlig julklapp åt gamla herrar som gillar att tala om Harmagedon, militärt eller ekologiskt. ("Allt är så skit att det är lika bra att slänga en atombomb på alltsammans!"– ni vet typen.)

Bilden av människan Linkola blir i Kylänpääs bok både komplex och intressant. Hans väg från en solitt akademisk familj via avbrutna biologistudier till ett liv som fiskare, filosof utanför de akademiska institutionerna, skribent och samhällsdebattör är intressant att följa. Vi får läsa om vinterfisket och det livsfarliga härjandet på insjöisar med den ena "omöjliga" hästen efter den andra, så och så många kilo med sik och gös, Linkolas talanger som torgförsäljare och kvinnokarl, hans egendomliga karisma som fått både kärleksfulla kvinnor och beundrande lärjungar (män och kvinnor) att dras till honom. Vi förstår att den extremt asketiska, rentav masochistiska, livsföring – kalla stugor, tungt fysiskt arbete, vinterfiske med enkla redskap – han valt hänger ihop med att tämja depressionens demoner, och att han flera gånger behövt också psykiatrisk sjukvård. Här finns väldigt mycket som inte behöver demoniseras eller problematiseras, ett människoliv fullt av motsägelser, av sårbarhet och styrka.

Men när det kommer till Linkolas samhällsideologiska roll – vad han skrivit, och hur det blivit läst och kan läsas – är Kylänpää, liksom nästan alla som skriver om Linkola i dag, egendomligt försiktig. Visst, turerna kring hans engagemang i miljörörelsen och det som kom att bli det gröna partiet redovisas, inklusive brytningen med den människovänliga gröna ideologi som till exempel Ville Komsi och Heidi Hautala stod för.

Men Linkola är inte bara en samhälleligt harmlös särling med lysande stilistisk talang, en konstnärlig extremist som formulerar idéer som utgör en hälsosam utmaning gentemot en alltför slapp och till intet förpliktande konsensus om det möjliga och önskvärda i verkligheten. Hans tankar bottnar i en extremt auktoritär utopistisk tradition, de knyter an till en fascistisk människosyn som dessvärre inte alls är död, oskadliggjord eller mumifierad. Därför är den inte heller bara ofarligt "intressant" eller "tankeväckande" när den predikas av en excentrisk gamling som omges av "den i våra dagar allt mera sällsynta lukten av handjur, den friska blandningen av svett, häst, kåda och fiskfjäll" (författaren Matti Pulkkinens karakteristik från 90-talet).

Fascismen är i dag toxisk och levande. Att den nu 85-åriga Linkola i slutet av boken är en melankolisk gammal man som sörjer sin vikande rörelseförmåga är något vi kan sympatisera med. Men vad ska vi göra av det ideologiska arv han lämnar åt den nya nationalistiska ytterhögern, och som ofta underligt följsamt traderas i finska medier och i den här, nu prisbelönta, boken?

Pia Ingström Litteraturredaktör

Hur du hittar det bästa lånet för dig

Den som någonsin har tecknat ett lån är förmodligen plågsamt medveten om hur svårt det kan tyckas vara att hitta rätt lån. Vad är det då som avgör om ett lån är bra eller inte? 17.9.2018 - 00.00