Ålandsfrågor löses alltid politiskt

Det var viktigt för riket att skattekompetensen förutom kommunalskatten hör till riket. Detta för att garantera att det inte blir skattekonkurrens mellan riket och Åland.

HBL har behandlat Ålands ekonomi och det nya ekonomiska systemet mellan riket och Åland. Senast skrev Barbro Sundback (HBL Debatt 6.1) och påstod om ändringen av självstyrelselagen att "i Finland bestämmer Finansministeriets tjänstemän och politikerna får snällt anpassa sig". Därför har jag anledning att gå igenom lagstiftningsprocessen gällande Ålands självstyrelselag.

Revideringen av självstyrelselagen hade förberetts på Åland av kommittén ledd av Gunnar Jansson 2010 och arbetsgruppen ledd av Roger Jansson 2013. På rikets sida bedömdes ändringsbehoven av arbetsgruppen ledd av Alec Aalto. Efter detta arbete tillsatte regeringen Katainen en kommitté, "Ålands självstyrelse i utveckling", ledd av Tarja Halonen. Kommitténs slutbetänkande blev färdigt 2017.

Om ekonomin föreslog Halonen-kommittén att det skulle bli möjligt att genom lag i enkel lagstiftningsordning överföra skattebehörighet till Åland. Man föreslog också mera flexibilitet i systemet och ändrade begreppen. Problemet med Halonen-kommittén var att man inte ordentligt behandlade de kritiska argument som olika ministerier hade mot kommitténs förslag.

För att få till stånd en duglig regeringsproposition tillsatte regeringen Sipilä 2018 Självstyrelselagsarbetsgruppen "Ålands självstyrelse i utveckling" ledd av justitierådet Niilo Jääskinen. Riket representerades i arbetsgruppen av Päivi Nerg och mig och Åland av Dan E Eriksson och Susanne Eriksson. Efter behandlingen med de högsta domstolarna och ministerierna och deras anmärkningar fick man ett genomförbart förslag till stånd.

Ekonomifrågorna flyttades för beredning till en underarbetsgrupp som jag fick leda. I gruppen ville man skapa ett mera tydligt och logiskt system som också fyller grundlagsutskottets krav för social- och hälsovårdsreformen.

Det var viktigt för riket att skattekompetensen förutom kommunalskatten hör till riket. Detta för att garantera att det inte blir skattekonkurrens mellan riket och Åland. För att nå enighet om detta ville man godkänna den åländska önskan att få behålla de direkta skatter som uppbärs på Åland (inkomst-, kapital-, samfunds-, tonnage- och lotteriskatt). Man ville stärka det åländska självstyret då resultaten av den ekonomiska framgången stannar på Åland.

Då visste man ingenting om pandemin, men man visste att samfundsskatten och kapitalskatten kan fluktuera snabbt och kraftigt. Därför byggde man för svåra situationer en säkerhetsventil. Om utfallet av samfundsskattens och kapitalskattens sammanlagda belopp med mer än 10 procent understiger det sammanlagda belopp som Åland skulle ha erhållit på basen av motsvarande skatter genom avräkning erhåller Åland mellanskillnaden.

För att täcka utgifterna för självstyrelsen återförs till Åland årligen av statsmedel avräkningsbeloppet på basen av de i statsbokslutet redovisade inkomsterna med undantag för de skatteslag som Åland får behålla. Grunden för förändringar i procentsatsen som Åland får gjordes tydligare och bedömningen görs minst vart tredje år. Detta var viktigt då inga förändringar i procentsatsen hade gjorts sedan 1983 trots ökningen av folkmängden på Åland. Finansministeriets uppfattning om procentsatsen var kostnadsneutral 0,43 och Ålands 0,47 på grund av förändringarna på Åland.

Finansministeriets tjänstemän var inte beredda att ge Åland mera pengar. Då spelade finansminister Petteri Orpo (Saml) en viktig roll. Han som ministeriets chef omfattade gruppens förslag och var beredd att söka en kompromiss med Åland. Ålandsministern Anne Berner (C) spelade en avgörande roll i förhandlingarna med Åland och inom regeringen med starkt stöd av statsminister Juha Sipilä (C).

De blåa inom regeringen var mot förslaget och ställde en relevant fråga. I fastlandet betalar rika kommuner en utjämning till staten, varför skall inte också Åland göra det. Som motargument förklarade vi att det är bättre att ekonomin blomstrar och att vi bidrar till Ålands framgång och garanterar att ålänningarna är nöjda medborgare i Finland.

Propositionen till Ålands nya självstyrelselag gick inte framåt närmast på grund av De blåas motstånd. Social- och hälsovårdsreformen räddade dock ekonomibiten av reformen. Förslaget var nödvändigt då det fyllde grundlagsutskottets krav på det ekonomiska förhållandet mellan riket och Åland i social- och hälsovårdsreformen. Kompromissen om avräkningsgrunden blev 0,45 efter en kamp inom regeringen. Riksdagen och lagtinget godkände propositionen. Vi tog ett klart steg framåt.

Ett omnämnande förtjänar också finansminister Katri Kulmuni (C) och Ålandsminister Anna-Maja Henriksson (SFP) som står bakom regeringens proposition med vilken man höjer avräkningsgrunden till 0,47 år 2021. Detta förslag visar att den tilltänkta anpassningen till utvecklingen har blivit verklighet.

Till slut vill jag säga att Åland förtjänar en ny uppdaterad självstyrelselag det hundraåriga självstyret till ära. Jääskinen-gruppens förslag är granskat och genomtänkt och duger utan förändringar.

Kimmo Sasi, medlem i Ålandskommittén (Saml), medlem i Aalto-gruppen, ordförande för underarbetsgruppen (ekonomi) i arbetsgruppen för självstyrelselagen 2018

Beställ Veckans kulturplock!

Ett plock från Kulturen varje fredag i din e-post.

Efterfrågan ökar men under svåra tider är det upp till bevis för private banking-tjänster

Mer läsning