Aktivisten som ogillar sin titel

Gruvarbetardottern Riikka Karppinen motsätter sig en gruvjättes planer i Sodankylä.Bild: Petteri Saario/Yle

Riikka Karppinen är tjejen som aldrig överger sin tonårsideologi. I stället förädlar hon den till en saklig argumentation mot kortsiktiga tillväxtsträvanden på miljöns bekostnad.

Dokumentärprojekt: Aktivisten sänds i Yle TV1 14.5 kl. 21.30, repris 18.5 kl. 23.31.

Petteri Saarios film Aktivisti följer ett klassiskt upplägg där den lilla människan utmanar väderkvarnarna. Vi träffar Riikka Karppinen från Sodankylä som utmanar en multinationell gruvjättes planer på att göra "årtusendets malmfynd" till Europas största gruva. Slagfältet är Viiankiaapa som ingår i det nationella myrskyddsprogrammet och har EU:s Naturaskyddsstatus.

Med tanke på att ingen någonsin har fått rätt att öppna en gruva på ett Naturaområde är en bastant rättsprocess det minsta man kan räkna med i den här konflikten som knappt har blossat upp än. Att Anglo American etablerat kontor i Sodankylä antyder att bolaget är berett att ta risken. Därför hade det varit givande att få höra hur gruvjätten resonerar.

Filmen fokuserar ändå på Riikka Karppinen och på den mindre konflikt som kunde ha eskalerat inom hennes familj eller inom lokalsamhället. Hon bor hos sin far som jobbar på den ena av två befintliga gruvor i kommunen. Han är långt ifrån den enda i Sodankylä som får sitt levebröd från gruvindustrin.

Här ligger dokumentärens främsta styrka. Saarios mångåriga arbete ger tittaren en värdefull inblick i familjebanden. Vi får se hur tre generationer Karppinen, alla med starka band till hemtrakten men med olika politiska preferenser, väger gruvor och jobb mot naturskydd.

Det ger filmen djup och perspektiv. Faderns förståelse för dotterns ståndpunkter och rätt till egna åsikter är något alla kan relatera till. I grunden handlar det om kärlek.

Samtidigt får vi följa Riikka Karppinens utveckling från stark tonårsideolog till ung kvinna med bredare världsbild. Den utvecklingen sker utan att hon ger upp värderingarna. Snarare förädlar hon sitt tonårsengagemang till en politisk rörelse, men samtidigt är hon som vilken Sodankylätjej som helst, som fiskar och jagar med pappa och som står med båda fötterna stadigt i myren.

Där gör hon, förmodligen genuint och oplanerat, De gröna en stor tjänst, inte så mycket för att hon blir röstmagnet i kommunalvalet som för att hon bara genom att vara sig själv målar över stereotypier. Riikka Karppinen gör frivilligt lumpen och är ungefär så långt från lattepacifist och hipster man kan vara, men ändå grön i värderingarna på ett sätt som får genklang i glesbygden.

Riikka Karppinen ogillar att kallas för aktivist eftersom det låter som om hon kedjade fast sig i protest. Hennes metod är att påverka genom dialog.

"Ska allt vara till salu om man betalar tillräckligt?" frågar hon sig, och det är så hon får ortsborna med sig. Vad hjälper tillväxt och jobb på kort sikt om Sodankylä förvandlas till spökstad efter gruvboomen? Vilka turister vill besöka Lappland om storslagna aapamyrar förvandlas till slagghögar och avloppsvattenbassänger? Vad ska Lappland i så fall leva på om femtio år, i synnerhet om merparten av vinsten inte ens stannar i Sodankylä?

Där filmen slutar tar verkligheten vid. Viiankiaapa kan bli en sann långkörare. Frågan är om Lappland lyssnar till gruvindustrin eller till tjejen från Sodankylä.

Peter Buchert Reporter

Genominformation förutspås ge bättre hälsa – men vad är ett genom egentligen?

Människans arvsmassa, hennes genom, är som ett bibliotek med oerhört mycket information. Därför väntas genominformation ge svar på många frågor om sjukdomar. 23.5.2018 - 00.00