Agentkärlek med skuggan av ett tvivel

Möte i Casablanca. Marion Cotillard och Brad Pitt i Robert Zemeckis Allied. Bild: Daniel Smith

Inte bara Casablanca utan många krigsskildringar från 1940-talet går igen i Allied.

KRIGSDRAMA

Allied

Regi: Robert Zemeckis. Manus: Steven Knight. Foto: Don Burges, Musik: Alan Silvestri. I rollerna: Brad Pitt, Marion Cotillard, Jared Harris, Lizzy Caplan, August Diehl.

Det förekommer tydligt trånsjuka och nostalgiska element i Robert Zemeckis' krigsdrama Allied. När Brad Pitts underrättelseofficer Max Vatan med fallskärm landar i franska Marockos öken 1942 för att därefter sammanstråla med Marion Cotillards motståndskämpe Marianne Beauséjour med vilken ett hemligt uppdrag väntar är vi mitt i krigstidens och de närmast följande årens många produkter med män bakom fiendelinjerna assisterade av modiga kvinnor. Man drar sig till minnes Ray Millands pilot som kraschlandar i det ockuperade Frankrike och får skydd av Barbara Brittons nunna i Till We Meet Again (1944). Eller på samme Milland i Golden Earrings 1947 (den med det berömda musikaliska örhänget) där Marlene Dietrichs romska kvinna hjälper honom.

I Allied gäller det ändå ett helt jämlikt par som står inför en livsfarlig uppgift. Mötesplatsen är Casablanca vilket onekligen skapar filmhistoriskt självklara associationer. Till staden anländer franskkanadensaren Max för att träffa sin hustru. Pitt och Cotillard uppträder nämligen som äkta par medan de planerar ett attentat mot den tyska ambassadören.

De simulerade känslorna blir det oaktat snabbt äkta vara trots att bägge är medvetna om att kärlek under farliga uppdrag utgör en dålig kombination. Själva attentatet, rätt så schvungfullt regisserat av Zemeckis, blir ändå en fullträff och paret återvänder till London där äktenskap ingås och Pitt får ett skrivbordsjobb vid underrättelsetjänsten.

Snart blir de lyckliga föräldrar efter att Marianne nedkommit mitt under ett tyskt bombanfall. Men så följer dramats andra akt. Av sina överordnade får Max höra att Marianne med största sannolikhet är tysk spion som länge kört med ett dubbelspel och antagit den verkliga Marianne Beauséjours identitet. Den förkrossade Max tror inte på det påstådda men han får några dygn på sig att ta reda på sanningen. Om ryktena håller streck är det hans uppgift att själv likvidera sin älskade hustru.

Det innebär en diabolisk vändning i dramat men om den första akten bjöd på kärlek och action, rentav med Cotillard i centrum, innebär vändpunkten en koncentration på Pitts dilemma. På sätt och vis befinner han sig i samma situation som Joan Fontaine i Hitchcocks Suspicion (1941) där hon inte vet vilka Cary Grants avsikter är. Vad man här ändå efterlyser är en något större laddning och inriktning på "suspense", alltså ovisshet och spänning, även om några kittlande scener förekommer när Max febrilt söker efter sanningsenliga vittnen. Ändå förverkligas det något mekaniskt.

I det stora hela är Pitt och Cotillard ändå ett charmerande par i en helt habil underhållningsprodukt även om saknar det där lilla extra.

Hans Sundström Reporter, filmkritiker

Yrkesexamen från Prakticum öppnar många dörrar

Är du vuxen och vill bli närvårdare? Studiestart i mars 2020! Studier vid Yrkesinstitutet Prakticum ger nycklar till arbetslivet. Samtidigt kan det också vara en smidig inkörsport till fortsatta studier vid en yrkeshögskola. 4.12.2019 - 00.00

Mer läsning