För många jobb i världen

Den som vill förstå varför finländarna numera föder så väldigt få barn möter allt oftare argumentet att "det ju bara är bra, det föds för många barn, det bästa för naturen är att låta bli att skaffa dem”.

Låt oss säga att det inte var "barn" utan "jobb" det handlade om.

– Hej, har du hört att Kalle ska få ett jobb!

– Va, är han inte helt för ung? Bara 26? Hur tänker han klara sig?

– Nå, är det inte en helt bra ålder att börja jobba. Medan man orkar stiga upp tidigt och vaka med e-posten om kvällarna och så.

– Men vad tänker han på riktigt. Det finns ju så många jobb i världen! Om man ser till det ekologiska fotspåret så är det helt sjukt!

– Ja inte vet jag ... Han hade tänkt cykla till jobbet och det är på ett litet företag som rostar ekologiskt kaffe så ...

– Nej, nej. Du ska räkna så här. Ta alla genomsnittliga utsläpp ett jobb har just nu i USA. Beakta sedan alla jobb Kalles arbetsplats kan antas ge upphov till över de kommande trehundra åren. Om till exempel hans rosteri fortsätter att grunda ett företag per år i några sekel till. Summera och lägg hela den mängden till Kalles ekologiska fotspår! Ka-boom! Mänskligheten går faktiskt under och Kalle har bidragit! Vad är en flygresa, en luftkonditionering, en skogsavverkning, mot ett jobb! Känner han inget ansvar?

– Han sa att han tycker om sitt arbete, att det känns meningsfullt. Och är det inte bra för ekonomin, så vi kan fortsätta med välfärdsstaten?

– Att jobba är ett val! Alla vill inte jobba, kan inte jobba. Ska de nu skuldbeläggas för att de inte bidrar till samhällsekonomin?

– Nej, det var inte så jag menade. Du har säkert rätt. Kanske Kalle borde försöka få ett jobb från något annat land i stället. Ett jobb som redan finns.

– Fint, det är säkert bättre! Fast det ekologiska fotspåret riskerar att höjas när jobbet flyttar hit, så det ska han tänka på då.

– Men jag läste att de nya jobben inte ökar i antal. Att det just nu finns så många arbetsplatser globalt eftersom de gamla arbetsplatserna är kvar. Att de nya jobben håller på att ta slut överallt.

– Hördu, det finns biljoner jobb. Om hälften av alla jobb försvann vore det räddningen. Inga mötesrum, inga maskinsalar, inga kaffepauser ... Ganska skönt, egentligen. Vem tycker ens om jobben, de är oftast så irriterande och stressiga?

– Det låter så dystert, lite jobbfientligt på något sätt. Borde vi inte tänka på att genast ändra på hur vi alla lever. Också vi som inte jobbar?

– Jag tycker Kalle nu först ska bete sig som en samhällsduglig medborgare: skaffa barn och sköta dem. Att få in sin fot på partner- och föräldraskapsmarknaden tar tid och det är det som räknas på cv:n. Man hinner ju jobba senare! Hörde du inte om den där indiska mannen som fick sitt första jobb när han var sjuttio! Helt otroligt. Okej, alla kommer ju inte att lyckas med det, men det känns så fint att samhället stöder oss på det sättet. Hoppingivande, faktiskt.