Klimatförändringen är strukturellt rasistisk

Spänningarna är rekordstora inför årets klimattoppmöte som börjar på söndag nästa vecka. Om man inte vidkänns elefanten i rummet – att klimatrörelsen har ett rasproblem – blir det svårt att stoppa den.

Fattigdomen är politisk. Afrikas horn upplever den värsta torkan på mer än fyrtio år. Cirka 20 miljoner människor i Djibouti, Etiopien, Kenya och Somalia har drabbats.
29.10.2022 07:01 UPPDATERAD 30.10.2022 15:02
Klimatkrisen går att stoppa. Men det kostar pengar. Överenskommelsen efter det förra klimatmötet i Glasgow undvek de obekväma men avgörande frågorna: vem ska betala och hur mycket?
Jag bodde då ännu i Kenya och minns hur jag i en livesändning på teve sade att ”Afrika vill ha mer pengar”, och kände mig tjatig och upprepande. Visst, Afrika vill ha, behöver och har rätt till ersättning, men problematiken är djupare än så.
I år ordnas toppmötet för första gången i Egypten. Redan inför finns stora spänningar mellan det så kallade globala syd och det globala nord. Det första hindret att ta sig över är själva agendan för mötet, något som normalt klubbas igenom som formalia.

ANDRA LÄSER